•  2010 blev året då Göte­borg blev kor­rup­tio­nens och mutor­nas stad. Det är sedan dess ett hett jour­nal­is­tiskt ämne. Här två krönikor från detta år. 

Den lilla storstaden

GÖTEBORG ÄR EN stad på 507.000 invånare. Den kallas storstad. Men känns ibland väldigt liten.
Efter Upp­drag granskn­ings avs­lö­jan­den visade de ledande i kom­munen stor han­dlingskraft. Här skulle granskas och röjas. Men det blev tvärstopp.
De insåg att här finns många olika kop­plin­gar som först måste utredas.
GP kunde i tis­dags avs­löja att dot­tern till en av de tjän­stemän som mis­stänks i Allbäck-affären är stad­sjurist och har haft upp­drag för idrotts– och fören­ings­för­valt­nin­gen där pap­pan var anställd. Sam­tidigt är hennes chef, förste stad­sjurist Gun­nar Ander­s­son, sambo med förre vd:n på Famil­je­bostäder.
Och den PR-konsult som Ste­fan All­bäck anl­i­tat var tidi­gare gift med Anneli Hulthén och de har barn till­sam­mans. Nu ska eventuella jävsi­t­u­a­tioner utredas.
Kon­sul­ten heter Morten Rud Ped­er­sen och är vd för Rud Ped­er­sen AB. Ord­förande i före­taget är mod­er­aten Johnny Mag­nus­son.
Men ännu en bekant medar­betare är på väg in. Han heter Anders Hul­ter­ström och var fram till 31 mars poli­tisk sekreter­are hos socialdemokra­terna i Göte­borg. Tidi­gare nära medar­betare till Göran Johans­son och därefter Anneli Hulthén.
Nu förhand­lar han om att bli anställd som kon­sult hos Rud Ped­er­sen AB.
Hul­ter­ström har läm­nat Hulthéns stab men han har kvar ett tungt poli­tiskt upp­drag som ord­förande i mäk­tiga GKF, Göte­borgs Kom­mu­nala För­valt­nings AB, kon­cern­bo­lag med bland annat Lise­berg, Higab och Göte­borgs Hamn, där för övrigt Anders Hul­ter­ströms far, Sven Hul­ter­ström (S), är ord­förande.
Rud Ped­er­sen AB arbe­tar bland annat med kris­hanter­ing, opin­ions­bild­ning och lob­by­ing. På webb­plat­sen heter det: ”Vi hjälper våra kun­der att få kon­takt, påverka och skapa goda rela­tioner med beslutsfattare. Vi kan det poli­tiska sys­temet och både de formella och de informella beslut­sprocesserna.”
Anders Hul­ter­ström arbe­tade med bud­get­frå­gor under Anneli Hulthén. När årets bud­get pre­sen­ter­ades vid en presskon­fer­ens i tis­dags var han dock ersatt av Johan Carls­son. Vem är nu det?
Han är sambo med kom­mu­nal­rådet Helena Nyhus (s), ord­förande i idrotts– och fören­ingsnäm­n­den.
Jag har en under­lig känsla av att den där jäv­sutred­nin­gen kom­mer att ta ett tag.

 GP 6 maj 2010

Första offret

DEN ENA FICK sparken. Den andra fick full upp­back­n­ing.
Ragn­hild Ander­s­son blev första offret i Allbäck-affären. Hon som för­valt­ningschef och Helena Nyhus som näm­n­dord­förande har stått i ram­pljuset efter kor­rup­tion­s­mis­stankarna i idrotts– och fören­ings­för­valt­nin­gen.
Motiven till gårda­gens beslut verkar vara tre.
1: Ragn­hild Ander­s­son har inte tagit det sign­er­ade brevet som pekade ut en av tjän­stemän­nen på all­var.
2: Ragn­hild Ander­s­son kallade in vak­ter som stängde ute Upp­drag granskn­ing vid ett näm­nd­möte.
3: Ragn­hild Ander­s­son har efter avs­lö­jan­dena inte hanterat massme­dierna till­räck­ligt bra.
Hur ager­ade då Helena Nyhus i samma sit­u­a­tioner?
Brevet: Hon pås­tod för Anneli Hulthén att det var osign­erat. ”Oty­dlig” kallar hon det själv.
Vak­terna: Hon vis­ste att de kallats in, men gjorde inget åt saken.
Massme­dierna: Hon säger att hon lyckas ”drib­bla bort” alla medier utom Upp­drag granskn­ing.
Alltså i alla tre motiven till Ragn­hild Ander­ssons avsked finns anled­ning att ifrå­gasätta Helena Nyhus eget agerande.
Men Ander­s­son fick sparken och Nyhus fick den 19 maj ett utta­lande från den socialdemokratiska par­tiled­nin­gen om fullt förtroende.
Helena Nyhus gör ett stort num­mer av att hon inte kan stäl­las till svars för de hän­delser som inträf­fade långt före hennes tid i kom­munled­nin­gen. Nej, hon satt förvisso inte i näm­n­den när de inträf­fade. Men det gjorde den andre som avskedade Ragn­hild Ander­s­son: Jonas Rans­gård.
I det kort­fat­tade pressmed­de­landet står det att pre­si­diet för Idrotts– och fören­ings­för­valt­nin­gen (Nyhus och Rans­gård) och för­valt­ningschefen Ragn­hild Ander­s­son till­sam­mans har kom­mit fram till att ”förut­sät­tningar för ett fort­satt samar­bete sak­nas”.
Så brukar det låta när någon får sparken, som om de inblandade är rörande överens. Men alla förstår att det är Nyhus/Ransgård som inte län­gre har förtroende för Ander­s­son.
Fast det skulle ju kunna vara tvärtom.

GP 25 maj 2010