EN AV MINA TANKAR kring det dagliga reporter­ar­betet är att gen­ren nyhet­sar­tikel kan föräd­las genom gen­ren reportaget. Det går att höja kval­itén och läsvärdet på nyhet­s­tex­ter om man lånar vissa grepp från reportaget.
Eller löpa linan ut och i stäl­let för en rap­porterande artikel skriva en berät­tande text. Det sägs ofta att man på webben har snabba, korta nyheter och att läsaren i pap­per­stid­nin­gen ska få sam­man­hang, bak­grund, grafik och analyser. Lägg till: och berät­tande jour­nal­is­tik.
Förr i tiden kunde föl­jande rep­liker växlas på en tid­ningsredak­tion:
– Hur långt ska jag skriva?
– Skriv så långt du vill, det här är läs­ning.
Detta långt före någon hört talas om berät­tande jour­nal­is­tik. Vissa nyheter ansågs helt enkelt så spän­nande och angelägna att läsarna skulle sluka dem.
Som­liga repor­trar har kun­skapen, erfaren­heten och skick­ligheten att skriva med när­varo och dra­maturgi även vid tid­spress.
För att nå dit finns det vissa verk­tyg man kan lägga till i sin yrke­sarse­nal. De ska inte läg­gas i någon verk­tygslåda, möjli­gen kan man ta fram en ham­mare för de ska bankas in i bakhu­vudet. Där ska de finnas ständigt när­varande vid varje jobb.
Här är något att tänka på.

• Iden­ti­fiera vilka nyhet­shis­to­rier som ”är läs­ning”. Fråga inte bara ”Vad är nyheten?” utan också ”Vad är storyn?”
• Fullt spjäll i anteck­n­ings­blocket. Kasta nätet brett. Fånga in så mycket som möjligt. Skriv, spela in, fotografera. Notera vad du ser, hur det låter, vad det luk­tar eller dof­tar. Gör detta till en vana, autopi­loten ska gå på varje gång du är på plats.
• Att göra research för reportage bety­der att man måste vara upp­märk­sam på berät­tande ele­ment: scener, dia­log, detal­jer, miljöer. Inte bara per­son­ers ålder utan också vilka kläder de har, hur de rör sig, hur de pratar. Lämna redak­tio­nen så ofta som möjligt, det är där ute som his­to­ri­erna finns.
• Var inte där alla andra är, sök dig mot per­iferin. När hela drevet står sam­lat på mord­plat­sen, titta dig omkring. Man­nen där borta på balkon­gen kanske har något att berätta.
  När den dräpte lille pojken Bobby skulle begravas, var massme­dierna utestängda men vi fick komma in i kyrkan allde­les innan. De flesta stod i kyrk­salen, jag sökte mig till de inre region­erna och hit­tade en liten sam­lingssal med kristna barn­böcker. Jag vis­ste att Bobby varit där och fick mitt slut.
• Hitta det speci­fika och låt det styra frå­gorna. Konkreta frå­gor engagerar käl­lorna, följ sedan upp med vad de tycker eller känner.
• Beskriv per­soner. I de flesta nyhet­s­tex­ter är män­niskor mest ett namn, en titel och en ålder. Men en per­son kan skissas upp med några enkla pensel­drag.
  Försök att fånga fysiska detal­jer om alla du inter­vjuar, sum­mera det över­gri­pande intrycket: nervös, auk­toritär, reserverad — och försök att hitta något i beteen­det som kan illus­tr­era detta. Skriv inte att man­nen var nervös, skriv att han plock­ade sig på näsan hela tiden eller att kaf­fekop­pen skall­rade mot fatet.
  Så här skriver Kris­t­ian Wedel i GP: ”Servit­risen var mörk och söt, med något charmerande kvick­sil­ver­likt i rörelserna. Hon försökte sig på tyska, hon gav sig ut på långa smala spån­gar av tyska bisatser.”
• Gör samma med scener. Iden­ti­fiera en scens kän­neteck­nen: tid, plats, hän­delser och dialog.
• Skriv inte, berätta! Glöm nyhet­sar­tikelns omvända pyra­mid med det vik­ti­gaste först följt av en fal­lande skala med allt mer oin­tres­santa uppgifter. Tänk: Start – Mitt – Slut. Som att gå ut med hun­den. Sätt kop­plet på läsaren i bör­jan, dra iväg på en tur och se till att det under fär­den då och då dyker upp intres­santa luk­t­spår, avs­luta med en godis­belön­ing.
  Eller som den amerikanske mästaren i nar­ra­tive writ­ing, Chip Scan­lan säger: “Skriv ett slut som drö­jer kvar i läsarens huvud, likt ljud­vå­gorna från en gong-gong.”

Försök att få med dessa ele­ment i ditt dagliga arbete för ett mer berät­tande skrivsätt. Öva upp skick­ligheten, inte minst i researchar­betet men också i sät­tet att skriva och struk­tur­era en text.
Skriver man för mor­gonda­gens tid­ning, nära dead­line kanske det inte finns möj­lighet att skriva en ful­län­dad berät­telse, men ju bät­tre berät­tar­vanor du har i bakhu­vudet desto större chans har du att skriva en story som fängslar läsaren — och får denne att komma ihåg dig!