NÄR DEN AMERIKANSKE reportern Chris Jones intervjuade magikern Teller, känd för sina utsökta tysta tricks utan bombastiska rökridåer eller ljuseffekter, sa denne: “Ibland är det magiska bara en person som lägger ner mer tid på något än man rimligen kan förvänta sig.“
Tellers trick är en produkt av hårt arbete. Jones fick idén att jämföra sitt eget arbete med magikerns. Här är hans sju punkter för magiskt berättande.
1.
Dölja: att hålla ett objekt i en till synes tom hand.
Goda skribenter presenterar inte hela storyn i början. Detta är skillnaden mellan nyhetstexter och berättande texter.
Det är detta som är kraften i berättandet. De bästa historierna är om någonting mer än storyn själv. Det finns ett dolt underliggande tema, en större berättelse, som du döljer i din handflata.
2.
Slänga: att i hemlighet avyttra obehövliga objekt.
Detta handlar om research. Man gör den brett men tar inte med alla detaljer i texten. I ditt jobb som reporter ingår att avgöra vad som är viktigt och vad som är oviktigt. Och du slänger allt som inte är viktigt.
Det finns saker som läsaren inte behöver veta och det finns saker som läsaren inte behöver veta just nu. Det finns inget snabbare sätt att tråka ut en läsare än att tala om varenda liten detalj.
3.
Stjäla: att i hemlighet erhålla ett behövligt objekt
En bra reporter är en professionell tjuv. Små nyhetsnotiser kan gömma en stor berättelse, så också en tjuvlyssning på en restaurang. Bra idéer kommer inte av sig själva. Stjäla är inget fint ord. Man kan kalla det research eller kreativitet.
4.
Ladda: att i hemlighet förflytta ett objekt där det är dolt.
Vi har en bra idé, vi har gjort vår research, vi har stulit det vi behöver och vi har kastat det vi inte behöver. Det är nu vi börjar fundera över berättelsens struktur.
De bästa berättelserna är inte en uppräkning av händelser. Vi måste ladda storyn. Struktur är svårt att förklara. I en nyhetstext fångar man in läsaren med en bra krok. I berättande texter måste denna krok vara kopplad till slutet. Ett bra sätt är att börja skriva slutet. Då vet man vart man ska och kan skriva sig dit.
5.
Simulera: att ge intryck av att något som inte hänt har hänt.
Detta är hemligheten i varje god story. Den får läsaren att se något den förut inte sett. Den ger dem en känsla av att ha varit med, att ha varit på plats.
Du ger dem andras erfarenheter, du tar dem ur läsfåtöljen och placerar dem i rymden, i en kohage, i ett orkesterdike, i en släggkastarring, i en.… magikers huvud.
6.
Vilseleda: att vända uppmärksamheten bort från den hemliga rörelsen.
Det ska inte synas att arbetet varit en stor ansträngning. Ibland är skribenter frestade att låta läsaren förstå att de är väldigt smarta. Those stories suck, skriver Jones.
Metoden, hur man fixat det, betyder ingenting — det är effekten, vad läsaren får ut, som är allt. Läsaren ska sugas in i storyn, du har inte gett dem någon anledning att sluta läsa.
7.
Växla: att i hemlighet byta ett objekt med ett annat.
Storyn är egentligen om något större. Och detta avslöjande måste vara subtilt. Och hemligt. Du säger inte “Egentligen handlar det är om…“
Tänk på skämt. De är berättelser med en överraskning på slutet. Måste vara logiskt. Som ett filmslut man tycker är konstigt, men så tänker man efter och finner att det faktiskt är logiskt: att jag inte såg det! Lita på läsarna.
KANSKE ÄR EN del av Jones synpunkter lite krystade men nu är den en gång så med amerikanska föreläsare att de bara måste ha ett punktprogram. Däremot sympatiserar jag med att som journalist jämföra och hitta inspiration från andra verksamheter.
Och visst finns det mycket magi i skrivandet. Och att hitta den är mycket enkelt, det är bara att lägga ner mer tid än någon kan förvänta sig.
Läs och lyssna på Chris Jones hela föreläsning — och se Tellers magiska trix här.