JAG LYSSNADE PÅ en TED-talk av den Nige­ri­an­ska för­fat­tarin­nan Chi­ma­manda Ngozi Adichie med titeln The dan­ger of a sin­gel story.
Den hand­lade om just det som är jour­nal­is­tikens fiende: den enögda berät­telsen.
När Adichie kom som stu­dent till USA berät­tade en studiekam­rat att hon kände medl­i­dande med henne där­för att hon kom från Afrika. Adichie hade inte tidi­gare iden­ti­fierat sig som afrikan. Hon ombads att spela lite tribe music och satte på vad hon hade, Maria Carey.
Om ett folk beskrivs på samma sätt om och om igen, då är det vad de blir. Män­niskor definieras genom his­to­rieskrivnin­gen. I medierna är mexikaner immi­granter.
Det finns alltid en annan his­to­ria. Börja med den andra his­to­rien, upp­manade Adichie. Om man bör­jar his­to­rien om USA med indi­an­er­nas pilar och inte när de första engelsmän­nen land­steg blir det en helt annan his­to­ria.
Adichie själv har, som de flesta andra, flera his­to­rier. Hon hade en lyck­lig barn­dom men hade också en far­far som dog i fängelse.

VI KÄNNER AALTFÖR väl den enögda his­to­rieskrivnin­gen: romer är tig­gare, kul­tur­min­is­tern är okun­nig, dan­skar är främ­lings­fientliga, alla bryr sig om vem som blir årets jul­värd i Svt. Och alla andra förut­fat­tade meningar: offret är alltid oskyldigt, före­tagsledare är arbet­snarko­maner, byråkrater är lata och formella, poli­tiker har alltid något att dölja, det är ensamt på top­pen, det är trist i förorten, det är spän­nande i cen­trum.
Man ska försöka lös­göra sig från klichéerna. Men notera dem som andra spot­tar ur sig.
I den utmärkta boken Story, som egentli­gen hand­lar om att skriva film­manus, skriver Robert McKee: “Fakta om vad som verk­li­gen hän­der är san­ning med litet s. San­ning med stort S finns bakom, inuti, under ytan, den håller ihop verk­ligheten eller river sön­der den och kan inte direkt observeras. Om man bara ser till det som är syn­ligt och fak­tiskt är man blind för livets san­ning.“
McKee skil­jer på fakta och san­ning. Vad som hände är fakta, inte san­ning. Den senare lig­ger dju­pare.
Där­för är det så vik­tigt att inte bara snab­brap­portera fakta, utan att också följa upp och förd­jupa. Här har den som är utrustad med en jour­nal­is­tisk näsa som kan lukta sig till den andra berät­telsen en stor fördel. Det skulle behö­vas fler sådana näsor i jour­nal­is­tiken.
Till en bör­jan är det vik­tigt att inse faran med bara en story.