ALLT FÖR MÅNGA repor­trar tror att tex­ten är klar när den är färdigskriven. Men glöm inte den sista delen av skrivprocessen: tex­tredi­gerin­gen.
Det är först efter den sista genomgån­gen som tex­ten blir klar. Det är där det kri­tiska ögat ska dansa över raderna och slå ner obarmhär­tigt där tex­ten kan för­bät­tras. Som tidi­gare sagts: släpp kri­tik­ern inom dig vid skri­van­det, släpp fram kri­tik­ern vid den slut­liga genomgån­gen.
En text kan för­bät­tras åtskil­ligt om man nagel­far den och stryker och ändrar och skriver om. Detta bör göras även när det är bråt­tom. Den som läm­nar en slarvigt skriven text läm­par över job­bet på någon annan.
DN:s Cata­rina Grün­baum skrev en språkspalt, ”Värna om flad­der­mössen”, som hand­lade om en tråkig artikel som räd­dades till ett bät­tre öde. Den ursprung­liga ingressen löd:
I söndags trädde en europeisk sky­ddskon­ven­tion för flad­der­möss i kraft. En första effekt kan bli en ändrad dragn­ing av nya E4:an i Upp­land. Enligt förslag ska den dras över ett våt­mark­som­råde mycket vik­tigt för flad­der­möss, vilket väckt pro­tester.
Som en torr tjän­ste­man­narap­port. Den skrevs om, nu med flad­der­musen som huvud­per­son och med min­dre myn­dighet­sprosa. Så här:
I söndags fick flad­der­mössen sin egen FN-konvention. Den kan bli avgörande för var nya E4:an i Upp­land ham­nar. Vägen är plan­erad över ett våt­mark­som­råde som är mycket vik­tigt för flad­der­möss.
Även bröd­tex­ten rev­ider­ades och artikeln ham­nade inte längst ner på sidan 15 som den antagli­gen gjort i den ursprung­liga ver­sio­nen. Nu lyftes den fram och fick en puff på förstasi­dan.
Det kan alltså löna sig att ägna en stund åt tex­tredi­ger­ing.
Se även under “I korthet”.