Kil­skrift?

UNDER MÅNGA ÅR mis­skötte jag mina anteck­ningar. Jag kunde komma till­baka till redak­tio­nen med någon svår­tydd kil­skrift på bak­si­dan av ett kvitto.
Och dessa skulle bilda stom­men i en artikel på 3.000 tecken, insåg jag något kallsvet­tig. På något sätt ord­nade det sig alltid. Antagli­gen beroende på att jag skrev direkt. Och man kom­mer ihåg mer än man tror.
“The story is not in your notes, it´s in your head”, är ett amerikan­skt uttryck.
Det ord­nade sig, men mycket talar för att tex­ten hade blivit bät­tre med ordentliga anteck­ningar.
Numera skriver jag så mycket jag kan. Men det är inte alltid så lätt att läsa vad det står.
Egentli­gen borde alla repor­trar kunna stenografi. Vi erb­jöds en kurs på jour­nal­isthögskolan minns jag, men tror inte det var någon som anmälde sig.
Vis­serli­gen utveck­lar man någon slags egen stenografi med olika förko­rt­ningar: ”ngn” är någon och ”mkt” mycket.
Jag har bara träf­fat på en jour­nal­ist under min kar­riär som kun­nat stenografi. Han var kul­turskribent (Sune Örn­berg).
Kän­ner ni någon jour­nal­ist som kan stenografi?
Den vik­tiga och svåra kon­sten att anteckna talas det väldigt lite om. Har ni någon gång hört en kol­lega fråga en annan: ”Hur gör du när du anteck­nar?”
Men gör det! Jag tror att det finns lika många sätt att anteckna på som det finns jour­nal­is­ter.
Som­liga har stora kol­legieblock, andra små reporterblock. De senaste åren har jag haft ett A4, vikt två gånger.
På rät­tegån­gar brukar jag anteckna på ena sidan av ett långs­malt kol­legieblock.
Under de oin­tres­santa pas­sagerna skriver jag rent och sovrar anteck­ningarna på mot­stående sida. Då har jag fullt läs­liga anteck­ningar och kanske till och med färdiga for­mu­leringar när jag ska sätta mig att skriva.
Vid större jobb är det bra att göra egna fot­nöt­ter eller små par­enteser under researchen, en koll på var­ifrån fak­tauppgifterna kom­mer. Ibland kan man plöt­sligt fråga sig: ”Hur vet jag detta?”
En tid­saxel är också bra att ha. Det ger överblick och struk­tur.
Alla har sina tips och tricks. För att inte tala om favorit­pen­nor.
Hur gör du när du antecknar?