Author Archives: Peter Lenken

Reportage på webben — en egen genre

Posted on by — No Comments ↓

DET LÅNGA REPORTAGET har en ny framtid på nätet. Med mul­ti­me­dia och rätt kun­skap finns en helt ny genre att upp­täcka.
När tid­ningarna bör­jade pub­licera sig på webben sa man att nu behövde vi inte tänka på textlängder län­gre. Men det blev tvär­tom. Webb­tex­ter är syn­onymt med korta nyhet­s­tex­ter. Om man pub­licerar långa reportage som varit i pap­per­stid­nin­gen gör man just så, pub­licerar text med still­bilder. Som om webben fort­farande var kvar i 1990-talet.
I stäl­let borde man anpassa reportaget mera till webbens möj­ligheter, för det finns oändliga sådana.
Det som i USA kallas “dig­i­tal long­form” är en egen genre. Det mest upp­märk­sam­made reportaget är New York Times Pulitzervinnare “Snow­fall”. Här har man utnyt­t­jat grafik, bilder, film, 3D-panoreringar och allt hålls sam­man av text, ett långt väl­skrivet reportage.
Analysföre­taget Chart­beat har visat att inter­ak­tiva tex­ter på nätet engagerar läsarna fem gånger så lång tid än enbart text+bild och i lång form hand­lar det om 2,5 gånger mer.
Afton­bladets pågående Afrikaserie “Kris­erna vi glömde”, av reportern Carina Bergfeldt och fotografen Andreas Bardell, är ett steg i rätt rik­t­ning.
Men kolla här vad man kan göra om det är all in! New York Times mul­ti­re­portage  om sex­ton skidåkare som råkar ut för en lavin är kanske i nördi­gaste laget men det visar ändå vilka möj­ligheter som finns.

 

Mannen i garderoben och andra skrivråd

Posted on by — No Comments ↓

HÄR ÄR EN LISTA med skrivråd som håller dig sys­sel­satt hela hel­gen. Nie­man Sto­ry­board googlade “best writ­ing advice” och fick en lista på tio mer eller min­dre intres­santa skrivråd, de flesta till för­fattare.
Till exempel:

  • Använd det rätta ordet, inte dess syssling (Mark Twain).
  • Du måste avs­luta saker, det är det du lär dig från, att avs­luta saker.
  • När du fast­nat i skri­van­det, det är inte så farligt. Det är bra, det är då du får chans att vara kreativ.

För­fattaren och jour­nal­is­ten Po Bron­son har ett råd som jag tycker att varje jour­nal­ist bör tänka på: “When you want to skip some­thing because it’s too con­fus­ing to explain, that’s your chance to slow down and behold the truth that real life is com­pli­cated, real peo­ple are com­pli­cated. Skip for the sake of con­ve­nience and read­ers will sniff a fake.” Eller hur? Den som väjer för det kom­plicer­ade kan aldrig beskriva verk­ligheten.
Ett annat råd han ger är att inte spara på krutet. Ös på från bör­jan med det bästa du har och tvinga dig sedan att pro­duc­era mer text som kan utmana inled­nin­gen.
För­resten, kolla in den lilla videosnut­ten i slutet på Po Bron­sons skrivråd och upp­täck en per­fekt skrivmiljö!

The top 10 Google returns for “best writ­ing advice”:
The Best Writ­ing Tips from William Faulkner, from Huff­in­g­ton Post
The Amer­i­can Scholar: The Best Writ­ing Advice, by Pico Iyer
Mark Twain’s Top Ten Writ­ing Tips, from about.com
Fif­teen Suc­cess­ful Authors Share Their Best Writ­ing Tips, from Time­Out
Nichol­son Baker’s best advice: Writ­ers must write every day, from Salon.com
Advice on Writ­ing and the Writ­ing Life, by Po Bron­son, pobronson.com
6 of the Best Pieces of Advice from Suc­cess­ful Writ­ers, from bufferapp.com
Neil Gaiman’s Advice to Aspir­ing Writ­ers, by Maria Popova, Brainpickings.org
The 22 Best Writ­ing Tips Ever, from writingforward.com
Best Busi­ness Advice for Writ­ers, by Jane Friedman

Att korta en text innan den är skriven

Posted on by — No Comments ↓

DEN SOM SKA SKRIVA kort måste vara en bra och dis­ci­plin­erad tex­tredi­g­er­are. För det mesta hand­lar det om att stryka ner tex­ten, men man kan också skriva kort redan från bör­jan.
Om detta talade jag på Ander­sem­i­na­r­iet i jour­nal­is­tik “Kortare och fort­are” på uni­ver­sitetet i Karl­stad den 10 decem­ber (se förra blog­g­posten).
Först några råd när man ska korta en text:
Titta på dis­po­si­tio­nen. Iden­ti­fiera de stora delarna som tex­ten är upp­byggd av för att få en överblick. Att stryka en text kan lik­nas vid trädbeskärn­ing, först tar man de stora grenarna sedan kvis­tarna. Först såg sedan sekatör. Börja inte med att peta på ord­nivå.
Grenar som växer i kors är meningar som säger samma sak, klipp bort den ena. En gren som växer inåt i trädet håller inte fokus, klipp bort!
Med sekatören tar vi bort ord..
… som gör tex­ten lud­dig och oskarp (en slags, fak­tiskt, gan­ska, näs­tan, verkar)
… som återup­prepar andra ords mening (“lud­dig och oskarp”, diverse olika delar, rund oval)
… som förstärker (oer­hörd tragedi, jättestor, fruk­tans­värd)
… som är onödigt långa (prob­lematik, starta upp, ringa upp)
Och ersät­ter fraser med ord (i hän­delse av = om)
Ju kortare text desto större vikt vid varje ord. Men det finns förstås gränser för hur mycket man kan stryka ner en text. Ibland måste den tänkas om och skri­vas om.
Det kan vara bra att tänka kort redan från bör­jan. Vad det är som sparar utrymme? Här är några saker:

  • Begränsa dig redan från bör­jan. Av de klas­siska frå­gorna: Vem? Vad? Var? När? Var­för? Hur? kanske du ska kon­cen­tr­era dig på en eller två.
  • Färre citat. Ta bara med de bästa, skriv med egna ord.
  • Pang på! Und­vik slin­grande inled­ningar. Hoppa in i storyn.
  • Grundlig research. Som­liga tror att korta tex­ter kräver min­dre research. Fel. Ju mer man vet desto lättare är det att se det väsentliga.
  • Berät­tande detal­jer. Hitta sym­boler. Få läsaren att se.
  • Sam­man­drag. Gör ett avs­nitt kort-kort. Men bara ett avs­nitt. Kom ihåg att strin­gens får man genom att välja bort, inte komprimera.
  • Notera när du skrivit hälften. En snabb avstämn­ing: håller min plan?

Ett kort seminarium

Posted on by — No Comments ↓

UNDER RUBRIKEN “Kon­sten att korta en text innan den är skriven” var jag en av föreläsarna på Ander­sem­i­na­r­iet i jour­nal­is­tik på uni­ver­sitetet i Karl­stad den 10 decem­ber. “Kortare och fort­are” var sem­i­na­r­i­ets ämne (andra föreläsare Augustin Erba, Torsten Rön­ner­strand, Sofia Mir­jams­dot­ter och Hen­rik Örne­bring. #Ander­sem­i­na­r­iet)
Det korta skri­van­det har ham­nat i  fokus: 140-teckenstwitter, snabba webb­tex­ter, Metrofier­ing av nyheter och nu har en nov­el­list fått nobel­priset.
Men kort är inget nytt. Ni minns kanske de där rul­lande nyhets­dis­play­erna på hus­fasaderna eller telegram­tex­ter eller vykort eller reklam­slo­gans, för att inte tala om tio Guds bud — där var ju vår Herre även först med de idag så pop­ulära lis­torna.
Ibland är det prak­tiskt omöjligt med långa tex­ter, som i gravin­skrip­tioner och tat­ueringar.
När man bör­jar tänka på kort­skri­vande är det intres­sant att upp­täcka hur många kort­tex­ter det finns inom alla möjliga områ­den.
I min fågel­bok till exem­pel. Där står: “Tyst utom under häck­nin­gen. Van­li­gaste läte en kla­gande vissling piii-lo eller gly-i-hy… I boets närhet kan ibland höras ett märk­ligt, mekaniskt knat­trande ljud, unge­fär som från en avlägsen slåt­ter­maskin.“
Rena poesin i denna fak­taspäck­ade kort­form. Beskrivn­ing av en bivråk för övrigt (tex­ten av Lars Svens­son i Europas fåglar). Han skriver också “mjukt broderande”, “hesa raspiga ram­sor” och “en väckark­locka med däm­pad kläpp (gräshopp­sån­gare).
Att skriva kort tar lång tid. “Ursäkta att jag skriver ett långt brev, jag hade inte tid att skriva ett kort”.
De verk­liga kort­skri­varna poet­erna tar extra lång tid på sig. Den pol­ska poeten Wis­lawa Szym­borska sa: “Det jag skriver på kvällen, läser jag först kri­tiskt på mor­gonen; om det som då blir kvar över­lever nästa vin­ter kan det bli tryckt.“
Inom jour­nal­is­tiken har man kanske inte rik­tigt den tiden. Det vik­tiga är att korta tex­ter skrivs med en med­veten­het om detta for­mats särskilda krav.
Återkom­mer med en kor­tad ver­sion av min föreläs­ning. Inom kort.

Vonnegut om att skriva med stil

Posted on by — No Comments ↓

Stil­säker rådgivare.

FÖRFATTARENKURT VONNEGUT som bland annat skrev “Slak­thus 5″, var en av de mest fram­stående stilis­terna i mod­ern amerikansk lit­ter­atur. Han har också delat med sig av sina stilis­tiska råd.
1982 skrev Von­negut en essä med titeln “How to Write with Style”. Han bör­jar med att fråga var­för vi hela tiden ska för­bät­tra vårt skri­vande. Det hand­lar om respekt för läsarna, menar Von­negut. Om man bara scrib­blar lite hur som helst märker läsarna att vi inte bryr oss om dem. De läg­ger våra namn på min­net och slu­tar läsa.
Här är Kurt Von­neguts sju bedräg­ligt enkla skrivregler:

  • Hitta ett ämne som engagerar dig.
  • Men plad­dra inte.
  • Gör det enkelt.
  • Ha modet att stryka.
  • Var dig själv.
  • Säg det du vill säga.
  • Ha för­bar­mande om läsarna.

Det sista rådet förk­larar Von­negut så här: Våra läsare kräver att vi är sym­pa­tiska och tålmodiga lärare, alltid vil­liga att fören­kla och klargöra, fastän vi egentli­gen vill sväva högt över dem, sjun­gande som näk­ter­galar genom en bril­jant metafor eller en fruk­tans­värt begå­vad mening. Men innerst inne hör vi läsar­nas upp­man­ing: “Snälla! Kom till saken!“
Det är de dåliga nyheterna. De goda är att vi lever i en demokrati där vi kan skriva vad vi vill utan räd­sla att bli bestraf­fade. Så om vår stil är vad vi väl­jer att skriva om, är möj­ligheterna abso­lut obe­grän­sade. Ingen skulle bry sig om hur bra eller dåligt vi uttryckte oss, om vi inte hade allde­les oemot­ståndliga saker att berätta.
Min sam­man­fat­tning av Kurt Von­negut är det den här: Om vi letar efter en egen stil ska vi söka i det vi skriver om.