Author Archives: Peter Lenken

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Fredrik Reinfeldt (m)

Posted on by — No Comments ↓

Ursäkta, när bör­jar matchen?

START
Fredrik Rein­feldt skulle just öppna munnen när han avbröts av en talkörskupp i de bakre leden, några nazis­ter enligt uppgift. I stäl­let för att inte låt­sas om något, vän­tade statsmin­is­tern och blev därmed sit­u­a­tio­nens herre. Han fick hjälp av pub­liken som buade.
När kören tyst­nat sa han: “Jag kom­mer till er men lite senare.” Därefter gick han efter manus och bad de i pub­liken som var där förra året att räcka upp en hand.
Det lättsamma pas­sar inte Rein­feldt, han är inte den jovi­aliska typen. Men det är lite bät­tre när han är spon­tan än när han ska vara lättsam enligt manus.
SLUT
“Om tolv månader kom­mer jag till­baks hit och då är jag ännu mera för­beredd än tidi­gare och då är fort­farande de röd­gröna helt utan för­bere­delser, då bör­jar matchen. Tack ska ni ha!“
Detta är en fel­analys. När Rein­feldt står där i Almedalen nästa år har redan matchen bör­jat. Den bör­jar i maj med EU-valet som kom­mer att bli vik­tigt för den kom­mande val­rörelsen till riks­da­gen.
Om han för­lorar första halvlek blir den andra tung. Rein­feldt bör nog för­bereda sig innan matchen och inte i halvlek.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Gustav Fridolin (mp)

Posted on by — No Comments ↓

Ellen Key (mp)?

START
“Ryk­tet om fes­ti­val­som­marens död är tydli­gen kraftigt över­drivet.” Fridolin menar att Almedalen är “som vilket rock­party som helst”. Bra start. Slår an en ung­dom­lig ton.
SLUT
“Tack så mycket och ha en fan­tastisk demokrat­ifes­ti­val!“
Sluthäl­snin­gen knyter an till inled­nin­gen, vilket är bra. Men dess­förin­nan har Fridolin läst ett långt citat av den lite min­dre ung­dom­liga Ellen Key. Var­för då?
Han hade valt slutet på en essä skriven 1870, Skymn­ings­brasan, ur Skön­het för alla från 1899. Avs­nit­tet bör­jar med det i dagens poli­tiska språk så säl­lan använda ordet skör­nad. “Skör­nade låg trä­den i kakel­ug­nen…” Alltså split­tade, upphug­gna.
Den ålder­dom­liga tex­ten hand­lar om att ha en per­son­lig glöd, ett engage­mang, om jag tolkat det rätt.
Som poli­tiskt utspel var det väl inte helt klock­rent. Gus­tav Fridolin slängde knap­past in någon pinne i den poli­tiska brasan med det citatet.
Att använda Ellen Key som poli­tiskt verk­tyg är van­skligt. I essän före Skymn­ings­brasan som heter Fäst­vanor skriver hon:
“Kvin­norna, hem­lifvets och sedens ska­parin­nor, hafva fram­för allt skuld i att den vackra, starka kon­ser­vatis­men dör ut, att hem­lifvet allt mer sak­nar den fas­thet och skön­het, hvilka gifva djup åt hemkänslorna och åt fos­ter­land­skär­leken.“
Ett citat som Fridolins antag­o­nist Jim­mie Åkesson skulle kunna kon­tra med.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Jimmie Åkesson (sd)

Posted on by — No Comments ↓

Sne­seglare?

START
“Oj då! (långa applåder) Tack så hem­skt mycket. Ni får tänka på en sak, vi har bara en timmes tv-tid här, vi måste hinna med allti­hop. Jag har mycket att säga ska ni veta.“
Sedan ägnar sig Jim­mie Åkesson en lång stund åt något skämt om säll­skapsspelet Rap­pakalja som Göran Häg­glund haft i sitt tal dagen innan. Och försöker skämta själv. Det känns som en timme.
SLUT
“Sverigevän­ner, kän­ner ni också hur vin­den till­tar? Vi är den friska till­t­a­gande vind som sveper över lan­det. Nästa år gäller det, då blåser vi Rein­feldt, Löfven och dom andra på möj­ligheten att fort­sätta styra sku­tan mot de mörkaste vat­ten.“
En vind är en sliten poli­tisk metafor. Och den kan tolkas lite hur som helst. Jag tycker den där vin­den mest blåser inuti själva par­tiet.
Möjli­gen rik­tade sig Åkesson till seglarna i Got­land runt.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Göran Hägglund (kd)

Posted on by — No Comments ↓

Göran Häg­glund (s)

START
“Almedals­besökare, har ni det bra? (Jaaa!) För tio år sedan hade vi det inte lika bra. Socialdemokra­terna regerade…“
Ett smart sätt att utnyt­tja ett tröttsamt säg-hej-till-publiken-grepp.
SLUT
Om inled­nin­gen var en kri­tik mot socialdemokra­ter­nas poli­tik vän­der Göran Häg­glund helt om i slutet på sitt tal. Han hyl­lar arbe­tar­rörelsens gamla devis: “Gör din plikt, kräv din rätt.” Sedan avs­lu­tar han med: “När vi alla bjuder till och gör det vi kan, när vi stöt­tar dem som har det svårt, när vi nyfiket lär oss nytt, då byg­ger vi steg för steg ett samhälle där ingen hålls till­baka och ingen läm­nas efter.“
Det kunde vara häm­tat från Palmes första Almedal­stal 1968 (jag var där!). Nästa år förvän­tar vi oss att Häg­glund även cit­erar Palmes favorit­poet Rag­nar Thour­sie: “En öppen stad, ej befäs­tad, byg­ger vi gemen­samt. Dess ljus slår upp mot rym­dens ensamhet.“
För nu är tydli­gen även krist­demokra­terna det nya arbetarpartiet.

SPRÅKBRÅK: Lusläsningens njutning

Posted on by — No Comments ↓

Mis­sad lusläsning.

EN SEMESTERVECKA i Dalarna och läs­ning av lokaltid­ningar. Det är alltid en bonus när man är ute och reser, att få läsa tid­ningar man säl­lan ser.
Jag blir tokig när hotellen på land­sorten bara har DN och Sven­skan till frukost (om de över huvud taget är civilis­er­ade nog att ha några mor­gon­tid­ningar). En gång på Strand­baden i Falken­berg fick jag gå in i köket för att hämta Hal­lands Nyheter som de trodde bara per­son­alen var intresserad av.
Är man ledig finns också tid att verk­li­gen lus­läsa tid­ningarna. Lus­läs­ning är fak­tiskt ännu ett semester-privilegium, att gräva ner sig i min­sta petit­no­tis och divi­sion V-tabell. Vilken njut­ning! Tänk så mycket man mis­sar vid nor­mal frukostläs­ning.
Kanske borde även de ans­variga redaktörerna/redigerarna ägna sig lite mer åt denna syssla, nu när lus­läs­ningsavdel­ningarna (kor­ret) avskaf­fats. Då skulle å andra sidan läsarna missa en och annan tryck­fel­spärla.
Som denna ur Dala-Demokraten om pis­tolfält­skyt­ten Lars Hag­man från Hedemora som sköt fullt vid kret­stävlin­gen i Lima. Presta­tio­nen att skjuta 48 fullpoän­gare i rad är desto mer beun­drans­värd med tanke på skyt­tens till­stånd: “Hag­man bril­jer­ade — sköt full i två klasser.“
Nu vill jag inte vara elak mot just Dala-Demokraten, Tryckfels-Nisse job­bar som bekant på alla tid­ningar. Det är nog den medar­betare som håller ut längst i bran­schen. Han klarar samtliga varsel och tackar nej till alla avgängsvederslag.