KRÖNIKOR, ANALYSER och allehanda spalter med stor bildbyline är nog den stora skillnaden (plus stora bilder) om man jämför en dagstidning i dag med en för femton, tjugo år sedan.
Skribenterna lyfts fram. Det är i stort en bra utveckling (det finns förstås en del exempel på skribenter som på ett lysande sätt illustrerar ordspråket “tomma tunnor skramlar mest”).
Jag vill till och med gå ännu längre och vill se mer av skribenten även i en vanlig nyhetstext.
Det är viktigt att reportrar tar ett steg fram i texten. Det handlar inte om att reportern ska komma med egna åsikter eller börja skriva i jag-form, det handlar om att göra texten mer angelägen för läsaren.
Som läsare vill jag vara i goda händer, att det är någon person bakom texten som vill berätta något för mig. Reporterns auktoritet brukar man tala om, att vinna förtroende hos läsaren. Det gör man bäst med välunderbyggda fakta, goda exempel och bra detaljer.
Reportern kliver fram och blir lite mer synlig i texten. Vågar ta ut svängarna, blir en berättande röst, en kritisk röst, en som förklarar sammanhang och besvarar läsarens frågor, en som visar vem som ljuger, en som tar tag i taktpinnen.
Rösten bakom orden ska vara en auktoritet. Någon som tar mig med ett vänligt grepp i kragen och säger: “Kom här, jag har något viktigt att berätta för dig!“
Motsatserna finns i var sin ytterlighet. Det är reportern som inte riktigt har koll och inte behärskar ämnet och därför gömmer sig bakom pratminus och färdiga formuleringar.
I andra änden finns den auktoritäre som skriver myndigt och talar nedåt.
Nej, auktoritet bygger en bra reporter med trovärdighet. En som vågar vara vass och skarp i kanterna. Sådana reportrar borde redaktionsledningar leta efter och vårda när de väl har dem.
Author Archives: Peter Lenken
Medietrender 2013 VI: Nyhetsarbetets förvandling
HÄR AVSLUTAS exemplen på medietrender 2013 som Nieman Journalism Lab bett ett antal framstående mediemänniskor i USA fundera på. Här handlar det om en nödvändig omorientering för nyhetsredaktionerna.
Vad orkanen Sandy lärde oss
De stora traditionella nyhetsredaktionernas organisering kring stora nyheter måste omprövas i de sociala mediernas tidevarv, skriver Michael Maness som leder medieutvecklingsprogrammet vid Knight Foundation.
Orkanen Sandy var ett exempel på hur resurser ofta slösas bort vid sådana händelser och visade också hur viktig trovärdigheten är i rapporteringen.
Här fanns reportrar som stod på olika stränder och talade om att en orkan hade nått land. Under tiden laddades tiotusentals YouTube-klipp upp och på Twitter fanns en frenetisk mikro-uppdatering av situationen just nu, skriver Maness.
All denna information var naturligtvis inte pålitlig men dessa rapporter skapade en livfull, realtids-rapportering som betydde något för människor, på ett sätt som inte ens en handfull stora nyhetsredaktioner kan åstadkomma.
Vad som krävs är nyhetsredaktioner som kan filtrera, verifiera, samla och utveckla de sociala medierna för sina läsare som ett komplement till egna reportrar som rapporterar effektivt och ger sammanhang.
Detta kommer vi att se mer av under 2013.
Nyhetsreporterns död
Heidi Moore, The Guardians ekonomiredaktör i USA, spinner på samma tema: “Nyhetsredaktioner kommer allt mindre att handla om dagens nyheter — mobilen (dit alla är på väg) har ändrat det. De blir mer som war-rooms, eller ett vetenskapligt laboratorium, där researchteam tänker på hur de ska kunna illustrera, förmedla fakta och ge sammanhang oavsett om ämnet är dagsaktuellt eller inte.“
Reportrar blir inte belönade för scoop utan för att ge sammanhang åt händelser, organisera dem på ett sätt som tjänar läsarna och presentera dem i olika medieformer.
Tidningens webbsida kommer att bestå av små lådor med viktig information grupperade ämnesvis, inte efter publiceringstid. Detta ersätter dagens vertikala artikel-på-artikel-format som styrs av vad som händer just nu.
I stället för “nyheter” kommer journalistiken att handla om “viktighet” och varje nyhetsredaktion kommer själva att definiera vad som är “viktigthet”.
En minoritet av teamen på nyhetsredaktionerna kommer att arbeta som “journalister” som de är definierade i dag, med research och rapportering. Istället kommer framskjutna roller att innehas av interaktiva team, experter på sociala medier, programmerare, videoklipp-experter, ljudexperter och andra med tekniska kunskaper.
En journalist blir en “informationsarbetare” eller en “idéarbetare”, så att alla på en nyhetsredaktion är tränade i ta ansvar för innehållet, skriver Heidi Moore.
Det har redan varit en signifikant process mot multimedia-redaktioner, men på många håll är röret fortfarande detsamma: reportrar gräver fram fakta och sedan skapar en annan grupp interaktiva inslag som passar dessa fakta. Det har ännu inte gått så långt som det måste gå.
Detta var sista delen i medieprognoser från USA. Vad kommer att hända i Sverige?
Medietrender 2013 V: Lär er siffror!
HÄR FORTSÄTTER exemplen på medietrender 2013 som Nieman Journalism Lab bett ett antal framstående mediemänniskor i USA fundera på.
Matematikens återkomst
Dan Gillmor som leder medieprogrammet vid Arizona State University har mer ett hopp än förväntningar. Han menar att journalister under 2013 måste börja lära sig att tolka siffror. De ska ge sin publik uppgifter om vad siffrorna de presenterar betyder och förklara nyanser.
Till exempel när det handlar om en nyhet om en medicinsk upptäckt kring sällsynta cancersjukdomar, talar de också om att risken att någon enskild person drabbas av denna cancerform är försvinnande liten. Och de gräver djupt för att få reda på om något läkemedelsföretag som gynnas av denna upptäckt också har betalat för studien.
I tv-nyheterna slutar man med att inleda varje sändning med kriminella våldsamheter och istället förklarar att våldet minskat på de flesta ställen under flera decennier.
Gillmor: “Och artiklar om klimatförändringen (om den råkar återuppstå på nyhetsagendan) kommer att notera den stora vetenskapliga samstämmigheten att a) jorden blir varmare b) detta kan få katastrofala följder c) människor orsakar större delen av denna förändring. Detta leder till en annan mer välkommen förändring: klimatskeptiker dyker inte upp lika ofta i rapporteringen.“
Vidare, menar han, kommer inte journalister att citera “båda sidor”, när den ena sidan ljuger. Eller åtminstone tala om att den ena sidan ljuger.
Deras källor kommer att bli upprörda men det finns en fördel här: när det blir uppenbart att medierna tänker hålla dem som har makten ansvariga, kommer myspyset mellan journalister och maktens människor att upphöra.
Upprättelsen av fakta-baserad journalistik blir en frisk vind, särskilt inom politiken. När informationsflödet ökar, blir värdet på varje särskild del av informationen mer och mer ifrågasatt och reportrar som kan sina siffror blir mer trovärdiga. När tillräckligt många mediekonsumenter är hopplöst förvirrade, eller blivit brända av lågkvalitativ information, återvänder de till kvalitet, tror den optimistiske Gillmor.
Fler medietrender följer.
Medietrender 2013 IV: Ledarsidans förvandling
HÄR FORTSÄTTER exemplen på medietrender 2013 som Nieman Journalism Lab bett ett antal framstående mediemänniskor i USA fundera på.
Ledarsidan förändras
Tidningar kommer att skriva färre ledare. De inser i stället att de kan stå i fronten när det gäller att engagera läsarna, moderera forum, hålla event och initiera rundabordssamtal. Därmed undviker de fallgropen att alienera en stor del av sina läsare genom att tala om för dem vad de ska tycka. (Mark Katches, ledare för Center for Investigative Reporting)
Känslans återkomst
Zizi Papacharissi som är professor i kommunikation vid universitetet i Chicago skriver: “Jag gillar inte att spå i framtiden. Jag vill hellre bli överraskad. Det här skulle jag vilja bli överraskad av 2013: Återkomsten av känslan i nyhetsrapporteringen.
Inte sentimentala nyheter utan nyheter på ett bättre sätt genom känsla som driver på, styr, informerar och mångfaldigar nyhetsprocesser och värderingar.
Journalister har alltid kämpat med känsla, genom att antingen försöka kontrollera sina egna känslor mot västvärldens journalistiska objektivitetsdogm eller att hitta meningsfulla vägar att integrera känsla generellt i storyn.
Det är därför som balansen mellan känsla och nyheter är så delikat. De mest skickliga reportrarna lyckas skapa den perfekta balansen mellan känsla och information, färg och nyheter, det emotionella och intellektuella.
Kontrasten är nyhetstexter med överdriven känsla och den desinformation som den överdriften sprider.
Mobilen vinnaren
Läs också vad redaktören för växande plattformar på New York Times, Fiona Spruill, skriver om mobilens frammarsch. Av trafiken på New York Times nätupplagor kom i november 37 procent från mobiltelefoner. 2011 var det 28 % och 2010 20%.
Läs hennes intressanta inlägg här.
Medietrender 2013 III: Twitter-megafonen
HÄR FORTSÄTTER exemplen på medietrender 2013 som Nieman Journalism Lab bett ett antal framstående mediemänniskor i USA fundera på. Jake Levine är general manager på Digg.
Twitter — en megafon
“Twitter började som en plats för samtal, en plattform för meddelanden. Det hade karaktären av ett många-till-många nätverk. Vem som helst kunde publicera, vem som helst kunde följa någon annan. Man upptäckte människor att följa, inte innehåll att konsumera”, skriver Jake Levine.
I dag framstår Twitter mer som ett broadcastmedium än ett socialt nätverk, menar han. Stora grupper av användare (konsumenter egentligen) följer en liten grupp av stora varumärken. Några av dem är människor och några är företag. Mycket prat, väldigt lite lyssnande.
Levine frågar: Varför är det i Twitters intresse att fokusera deras användare runt en relativt liten grupp av mega-publicister? “Ett realtidsmatande av nyhetslänkar från företag och kändisar som vi redan känner till i stället för en meddelande-plattform där man följer vänner, några andra som man inte känner, några kändisar och några varumärken, där man bestämmer lunchställe och twittrar dagens favoritlänkar, där det ibland är ett rum för chattande och ibland nattens nyheter.“
De stora företagen vet inte hur man deltar i små gruppers samtal, däremot vet de hur man når en stor grupp passiva mediekonsumenter. Om Twitter mer liknar en broadcast-produkt har varumärken lättare att anpassa Twitter-annonser till sina kampanjer (och budgetar).
I brist på en bättre term kan man kalla detta en “broadcast-ification” av de största plattformarna på sociala medier, menar Levine. Detta händer i de flesta sociala medier: LinkedIn, Facebook. Dessa närmar sig mer traditionella broadcast-medier därför att det är i denna miljö som stora varumärken vet hur man kommunicerar.
Så Levines prognos. “2013 kommer med två saker: mera annonsintäkter för de stora sociala medierna och ett massivt tillfälle för uppkomlingar som Bransch, Reddit, Digg samt ett och annat företag som ännu ej existerar att skapa utrymmen där små grupper kan engagera i högkvalitativa samtal.”
Fler medieprognoser följer.