Skriv inte, berätta!

EN AV MINA TANKAR kring det dagliga reporter­ar­betet är att gen­ren nyhet­sar­tikel kan föräd­las genom gen­ren reportaget. Det går att höja kval­itén och läsvärdet på nyhet­s­tex­ter om man lånar vissa grepp från reportaget.
Eller löpa linan ut och i stäl­let för en rap­porterande artikel skriva en berät­tande text. Det sägs ofta att man på webben har snabba, korta nyheter och att läsaren i pap­per­stid­nin­gen ska få sam­man­hang, bak­grund, grafik och analyser. Lägg till: och berät­tande jour­nal­is­tik.
Förr i tiden kunde föl­jande rep­liker växlas på en tid­ningsredak­tion:
– Hur långt ska jag skriva?
– Skriv så långt du vill, det här är läs­ning.
Detta långt före någon hört talas om berät­tande jour­nal­is­tik. Vissa nyheter ansågs helt enkelt så spän­nande och angelägna att läsarna skulle sluka dem.
Som­liga repor­trar har kun­skapen, erfaren­heten och skick­ligheten att skriva med när­varo och dra­maturgi även vid tid­spress.
För att nå dit finns det vissa verk­tyg man kan lägga till i sin yrke­sarse­nal. De ska inte läg­gas i någon verk­tygslåda, möjli­gen kan man ta fram en ham­mare för de ska bankas in i bakhu­vudet. Där ska de finnas ständigt när­varande vid varje jobb.
Här är något att tänka på.

  • Iden­ti­fiera vilka nyhet­shis­to­rier som ”är läs­ning”. Fråga inte bara ”Vad är nyheten?” utan också ”Vad är storyn?”
  • Fullt spjäll i anteck­n­ings­blocket. Kasta nätet brett. Fånga in så mycket som möjligt. Skriv, spela in, fotografera. Notera vad du ser, hur det låter, vad det luk­tar eller dof­tar. Gör detta till en vana, autopi­loten ska gå på varje gång du är på plats.
  • Att göra research för reportage bety­der att man måste vara upp­märk­sam på berät­tande ele­ment: scener, dia­log, detal­jer, miljöer. Inte bara per­son­ers ålder utan också vilka kläder de har, hur de rör sig, hur de pratar. Lämna redak­tio­nen så ofta som möjligt, det är där ute som his­to­ri­erna finns.
  • Var inte där alla andra är, sök dig mot per­iferin. När hela drevet står sam­lat på mord­plat­sen, titta dig omkring. Man­nen där borta på balkon­gen kanske har något att berätta.
    När den dräpte lille pojken Bobby skulle begravas, var massme­dierna utestängda men vi fick komma in i kyrkan allde­les innan. De flesta stod i kyrk­salen, jag sökte mig till de inre region­erna och hit­tade en liten sam­lingssal med kristna barn­böcker. Jag vis­ste att Bobby varit där och fick mitt slut.
  • Hitta det speci­fika och låt det styra frå­gorna. Konkreta frå­gor engagerar käl­lorna, följ sedan upp med vad de tycker eller känner.
  • Beskriv per­soner. I de flesta nyhet­s­tex­ter är män­niskor mest ett namn, en titel och en ålder. Men en per­son kan skissas upp med några enkla pensel­drag.
    Försök att fånga fysiska detal­jer om alla du inter­vjuar, sum­mera det över­gri­pande intrycket: nervös, auk­toritär, reserverad — och försök att hitta något i beteen­det som kan illus­tr­era detta. Skriv inte att man­nen var nervös, skriv att han plock­ade sig på näsan hela tiden eller att kaf­fekop­pen skall­rade mot fatet.
    Så här skriver Kris­t­ian Wedel i GP: ”Servit­risen var mörk och söt, med något charmerande kvick­sil­ver­likt i rörelserna. Hon försökte sig på tyska, hon gav sig ut på långa smala spån­gar av tyska bisatser.”
  • Gör samma med scener. Iden­ti­fiera en scens kän­neteck­nen: tid, plats, hän­delser och dialog.
  • Skriv inte, berätta! Glöm nyhet­sar­tikelns omvända pyra­mid med det vik­ti­gaste först följt av en fal­lande skala med allt mer oin­tres­santa uppgifter. Tänk: Start – Mitt – Slut. Som att gå ut med hun­den. Sätt kop­plet på läsaren i bör­jan, dra iväg på en tur och se till att det under fär­den då och då dyker upp intres­santa luk­t­spår, avs­luta med en godis­belön­ing.
    Eller som den amerikanske mästaren i nar­ra­tive writ­ing, Chip Scan­lan säger: “Skriv ett slut som drö­jer kvar i läsarens huvud, likt ljud­vå­gorna från en gong-gong.”

Försök att få med dessa ele­ment i ditt dagliga arbete för ett mer berät­tande skrivsätt. Öva upp skick­ligheten, inte minst i researchar­betet men också i sät­tet att skriva och struk­tur­era en text.
Skriver man för mor­gonda­gens tid­ning, nära dead­line kanske det inte finns möj­lighet att skriva en ful­län­dad berät­telse, men ju bät­tre berät­tar­vanor du har i bakhu­vudet desto större chans har du att skriva en story som fängslar läsaren — och får denne att komma ihåg dig!

SPRÅKBRÅK: En Sifon-politiker

Sifon-politiker (en som försöker spruta mot­stån­daren i ansik­tet men vän­der flaskan fel och träf­far sig själv).

RUT-DEBATTEN ÄR livlig för tillfäl­let. I radions P1 Mor­gon i fredags skulle Maria Abra­hams­son (m) försvara att vi skat­te­be­ta­lare ska sub­ven­tion­era Rut-avdrag för en bar­tender.
Det slu­tade med att hon ansåg att Hillevi Lars­son (s), som vill begränsa Rut, hade en ”fruk­tans­värd män­niskosyn”. Hur kunde det gå så galet?
Maria Abra­hams­son försökte blanda en mix av formalitet-vodka, laissez-faire-likör och soda med en cit­ron­skiva som deko­ra­tion.
Det är skat­tev­er­ket som angett vad som ska gälla för Rut-avdrag och det är inte vi poli­tiker som ska bestämma vad folk vill använda avdraget till, menade Abra­hams­son.
Hillevi Lars­son ansåg tvär­tom att poli­tik­erna borde förän­dra innehål­let i Rut.
Abra­hams­son tycker att Rut är bra för det ger jobb, till och med till en bar­tender ibland — men inte till en arborist för beskärn­ing av träd ingår inte i skat­tev­er­kets lista, möjli­gen kan arboris­ten få jobb som drinkb­landare.
En helt avskaf­fad lista borde ge ännu fler jobb.
Trots att Maria Abra­hams­son inte vill lägga sig i skat­tev­er­kets tolkn­ing av Rut-lagen (och trots att hennes par­tikam­rat Elis­a­beth Svantes­son i Agenda sa att ”vi ska passa oss för att detaljstyra”) föres­lår nu regerin­gen att utöka lis­tan till att även gälla läx­hjälp för gym­nasiet.
Debat­ten i P1 Mor­gon spårar ur på slutet. Pro­gram­ledaren ställer frå­gan till Hillevi Lars­son om hur Rut ska begrän­sas.
HL: — Det ska ju givetvis vara grundläg­gande vardags­bestyr, det ska inte vara lyx­tjän­ster utan det ska vara till exem­pel städ­ning, tvätt, barn­pass­ning, den typen av tjän­ster som avlas­tar famil­jerna i varda­gen, det ska inte vara…
MA: — …”lyx­tjän­ster”, jag hjälper dig, det ska inte vara lyx­tjän­ster, men nu har vi hört det Hillevi Lars­son!
HL: — Men det är ju inte van­liga män­niskor som hyr in det här som regel utan…
MA: — ”Det här”? När du säger ”hyr in det här”, det är alltså en män­niska som har ett jobb. I din mun är det ”hyr in det här”. Jag tycker det är en fruk­tans­värd män­niskosyn som lig­ger bakom. Den ska ju utföras av någon.
”Tack”, avbry­ter stu­diore­portern. Maria Abra­hamssons drink blev inte lyckad. Hon vände sifo­nen åt fel håll och spru­tade sig själv i ansik­tet. Möjli­gen var det fel på råvarorna också.
Att försvara skat­ter­abatt för en bar­tender är ingen lätt uppgift. Marie Abra­hams­son lyck­ades heller inget vidare, Elis­a­beth Svantes­son hade det lite lättare i Agenda för hon debat­ter­ade med en poli­tiker, Jonas Sjöst­edt (v), som inte bara vill begränsa Rut utan avskaffa det helt.
Maria Abra­hams­son beskyllde Hillevi Lars­son för att lägga poli­tiska och ide­ol­o­giska aspek­ter på Rut-avdragen. Det trodde man annars var just en poli­tik­ers upp­drag.
Vad är Maria Abra­hams­son själv? Är hon en ick­e­poli­tisk poli­tiker? Eller är hon en poli­tiker utan ide­ologi?
Nej, hon var den mest ide­ol­o­giska i den här debatten.

Konsten att ha tur

DET ÄR SPÄNNANDE med jour­nal­is­tiska upp­slag. De finns runt omkring oss, kon­sten är att upp­täcka dem.
His­to­ri­erna finns gömda i kom­mu­nala han­dlin­gar, i tingsrät­tens ären­den eller på gatan. Som­liga kol­leger är fenom­e­nala på att hitta dem.
Hur är det man brukar säga? Öra för språket, öga för detal­jer och näsa för nyheter. (Se även här.)
Eller som Hen­rik Tikka­nen uttryckte det: ”Kon­sten att upp­täcka det alla kan se.”
Det kan vara ett enda ord i en han­dling, som när min kol­lega på GP, krim­i­nal­re­portern Peter Linné, var på sitt dagliga besök hos tingsrät­ten och bläd­drade igenom stämn­ingsan­sökningarna. Då fast­nade hans öga på ett enda ord: ”Axesskuten”.
Axes­sakuten är en pri­vat vård­cen­tral i Haga i Göte­borg. Bakom det för­van­skade ordet i åtalet fanns en skräm­mande his­to­ria. Så här bör­jar Lin­nés text:
För­sik­tigt frå­gar förhörsledaren var den lille femårin­gen bor.
– Axesskuten, svarar han i ett försök att uttala Axes­sakuten.
Nu åta­las mam­man för grov frid­skränkn­ing mot sina söner.
Den 32-åriga kvin­nan, bosatt i Högsbo, mis­stänks för att ha mis­shand­lat sina barn under tre års tid.

Pojken hade varit så ofta på vård­cen­tralen att han förväxlade den med sitt eget hem. Kanske kände han sig tryg­gare på ”Axesskuten” än hemma.
Exem­plet visar två vik­tiga förut­sät­tningar för att hitta berät­telserna. 1: att ha ruti­ner för kol­lar. 2: att vara nyfiken och ha öga för nyheter.
I sådana här fall hand­lar det aldrig om tur. Turen kan vem som helst trilla över. En pro­fes­sionell reporter söker upp den.

 

SPRÅKBRÅK: LP — inte lp

LP och EP

JAG HAR KVAR en gan­ska stor packe LP-skivor, ”Long Play”-vinyl alltså. En hel del EP-skivor också, ”Extended Play” (plat­tor i sin­gelfor­mat men med fyra låtar).
Däre­mot har jag inga lp-skivor eller ep-skivor.
Det ser väldigt kon­stigt ut när plöt­sligt en väl inö­vad (1948) stavn­ing ändras av någon anled­ning. Nu ser man ofta i tid­ningar­nas nöjes­si­dor LP stavas ”lp”; jag har sett vari­anten ”Lp”.
Jag har fått för mig att det är en gen­er­a­tions­fråga. Vinylen har ju på senare år fått en renäs­sans bland dem som vuxit upp med cd-skivor och de har antagli­gen tagit den skrivnin­gen med sig (jag var för övrigt som nöjes­re­porter på GP på Philips i Eind­hoven 1979 när det nya undret cd-skivan pre­sen­ter­ades – dock skrev jag ”CD-skiva”).
Vi skriver vd, dvd, pc, sms och tv för att de blivit självständiga ord, trots att de utta­las bok­stav för bok­stav och egentli­gen ska skri­vas med ver­saler.
Det finns inga rek­om­men­da­tioner från Språkrådet när det gäller LP och lp. Det går bra att skriva som man vill förstås. Vi lever som bekant i ett stavn­ings­fritt land (kan även läsas som ironi).
Själv tänker jag fort­sätta med det beprö­vade LP och EP. Som den hack­ige gamle vinyl-gubbe jag är.