HUR BESKRIVER MAN ljud i text? Här finns stort utrymme för kreativitet. Man kan skriva att spårvagnen gnisslar i kurvan eller att den sjunger eller skär eller klagar eller något annat.
Det kan vara ett gnirk i en båtförtöjning eller ett rrrrrrrrrr från en spinnande katt. Intressant är att läsa beskrivning av fågelläten, till exempel att en ormvråk skriker kiä-kiä eller att en nattskärra låter som en symaskin. Ibland behöver man inte ens beskriva ljudet. Om ni läser meningen: Hon ledde ut hästen på den stensatta gården, uppstår magi. Man hör hovklappret! Eller hur?
Ett intressant ljudfall uppstod under Knutby-rättegången i Uppsala tingsrätt 2004. En dag skulle rätten göra syn i mordvillan. Om ni minns påstod pastorn att han inte hörde skotten mot sin hustru trots att han låg i rummet bredvid.
En kriminalinspektör stod i mordrummet och avlossade ett skott, med en liknande revolver som barnflickan haft, ner i en hink fylld med sand.
Normalt har radio och tv alltid en fördel när det gäller ljudåtergivning. Men inte här. Det är svårt att exakt återge hur högt ett ljud uppfattas.
De skrivande reportrarna hade nu samma möjlighet att beskriva för läsarna hur skottet upplevdes. Hur skrev de?
Svenska Dagbladet: ”som en åskknall”.
Expressen: ”som en dörr som smälls igen hårt.”
TT: anger decibelnivån (106,7 – 108,3) och uppger att det även utanför villan hördes en dov knall.
Dagens Nyheter och Sydsvenskan: ingen beskrivning.
Aftonbladet: Peter Kadhammar skrev ”…smällarna är höga men inte så höga att man studsar till”, samtidigt problematiserade han provskjutningen genom att påpeka att den gjordes mitt på dagen med mycket folk runtomkring. När mordet skedde var det natt. Aftonbladet hade också en decibel-grafik där ljudet från revolverskotten jämfördes med en rockkonsert.
Göteborgs-Posten: det lät som när en ungslucka smäller igen ”i samma rum”.
Min favorit är nog den senare som min kollega Anne Johansson skrev. Det är ett ljud som är dovt men samtidigt smällande och man får en förnimmelse av hur högt det var och därmed också hur låg trovärdighet pastorn hade i det här fallet.
Author Archives: Peter Lenken
SPRÅKBRÅK: Journalistiskt självförtroende
MAN MÅSTE TRO på det man skriver och lita på att det är intressant för läsaren. Det finns en ängslighet som breder ut sig att budskapet är så torrt att man måste piffa upp det med allehanda glättiga tillbehör.
I tidningarna visar det sig mest i illustra illustrationer, till exempel sportbilagornas alluderingar på filmaffischer, eller rubbade rubriker.
Här några andra exempel på denna ängslighet och prov på dåligt självförtroende.
Historieätarna: Såg i går den nya tv-serien med Erik Haag och Lotta Lundgren. De levde på 1700-talsmat. Intressant med flera experter inbjudna. Men de vågade inte tro på sin egen programidé utan var tvungna att lägga in tramsdanser med värja och mim till italiensk schlager. Antagligen för att öka underhållningsvärdet. Ett historiskt misstag. Det enda som ökade var tramsvärdet.
Sportnytt: Ville se Zlatans fyra fantastiska mål igen (alla talar om cykelsparksmålet men de tre första var också enastående, hur kunde han få sån kraft i tåpetningen vid det historiska första målet? Det blev ju en strut i nätet!)
Men vad fick vi? Ingen analys i slowmotion som man önskat? Nej vi fick se Glenn Strömberg. Det var han som var huvudpersonen i Sportnytt, inte Zlatan. Målen visades på en skärm bakom Glenns huvud.
Snyggt rent tekniskt. Men nu var det inte redigeringsteknik vi ville se utan fotboll. Vanliga. Hederliga. Matchbilder. Lär av Zlatan: tro på det ni är betalda att göra!
Kulturprogram: I Kulturnytt i radions P1 i morse började de med nyhetshändelsen Gaza och intervjuade en poet som bor där. Även Kulturnyheterna i SVT1 brukar haka på en aktuell nyhetshändelse. Och hittar de ingen bra kulturvinkel kan de alltid ringa upp en poet. Lyd ett gott råd: Ägna er åt kulturbevakning i stället och låt nyhetsredaktionen ta hand om nyheterna!
Tro på vad ni gör! Ägna krafterna åt kärnverksamheten.
Glöm inte textredigeringen!
ALLT FÖR MÅNGA reportrar tror att texten är klar när den är färdigskriven. Men glöm inte den sista delen av skrivprocessen: textredigeringen.
Det är först efter den sista genomgången som texten blir klar. Det är där det kritiska ögat ska dansa över raderna och slå ner obarmhärtigt där texten kan förbättras. Som tidigare sagts: släpp kritikern inom dig vid skrivandet, släpp fram kritikern vid den slutliga genomgången.
En text kan förbättras åtskilligt om man nagelfar den och stryker och ändrar och skriver om. Detta bör göras även när det är bråttom. Den som lämnar en slarvigt skriven text lämpar över jobbet på någon annan.
DN:s Catarina Grünbaum skrev en språkspalt, ”Värna om fladdermössen”, som handlade om en tråkig artikel som räddades till ett bättre öde. Den ursprungliga ingressen löd:
I söndags trädde en europeisk skyddskonvention för fladdermöss i kraft. En första effekt kan bli en ändrad dragning av nya E4:an i Uppland. Enligt förslag ska den dras över ett våtmarksområde mycket viktigt för fladdermöss, vilket väckt protester.
Som en torr tjänstemannarapport. Den skrevs om, nu med fladdermusen som huvudperson och med mindre myndighetsprosa. Så här:
I söndags fick fladdermössen sin egen FN-konvention. Den kan bli avgörande för var nya E4:an i Uppland hamnar. Vägen är planerad över ett våtmarksområde som är mycket viktigt för fladdermöss.
Även brödtexten reviderades och artikeln hamnade inte längst ner på sidan 15 som den antagligen gjort i den ursprungliga versionen. Nu lyftes den fram och fick en puff på förstasidan.
Det kan alltså löna sig att ägna en stund åt textredigering.
Se även under “I korthet”.
Att tänka på vid textredigering
- Titta först på det stora: dispositionen.
- Ifrågasätt uppgifterna. Hur vet jag detta?
- Kör stavningsprogrammet. Kolla namnen.
- Leta upprepningar. Använd synonymordbok.
- Leta syftningsfel.
- Var särskilt uppmärksam på avsnitt du skrivit om; inga kvarglömda eller felaktigt böjda ord.
- Utgångar efter pratminus.
- Hänger meningar med bisatser ihop? De ska kunna läsas utan bisatser.
- Se upp med byråkratspråk, affärsspråk, modeord, anglicismer mm.
- Hänger det frågor i luften? Lämna inte läsaren i sticket. Fullfölj det som påbörjats.
- Stryk ovidkommande detaljer och andra språkliga infall.
- Håll för sista meningen. Är den nödvändig?
- Revidera inte under skrivandet.
- Läs med en ”fiendes” ögon.
De dumma frågornas lov
ETT AV DE BÄSTA intervjutipsen som finns är att ställa så kallade dumma frågor. Tänk att ni sitter på en presskonferens och inte riktigt fattar de där ekonomiska resonemangen som någon expert drar igenom. Men ni vill inte riktigt avslöja er okunskap. Så är det någon kollega som ställer den där förlösande frågan: ”Men hur menar du? Kan du förklara lite bättre?”
Det var fler som inte förstod.
En gång var jag inne i Hallandsåstunneln för ett reportage. På väg ut funderade jag på hur de bär sig åt när de borrar från två håll för att inte missa varandra, så att den ena tunneln hamnar ovanför eller bredvid den andra.
Jag ställde denna ”dumma fråga” till informatören och fick ett jätteintressant svar. Det visade sig att det fanns ett helt team vars enda uppgift var att göra sådana beräkningar. Ett bra uppslag!
Jag brukar kalla ”dumma frågor” för grundläggande frågor, alltså: Hur gör ni egentligen? Varför då? Hur vet du det?
Ofta blir det väldigt intressanta svar.
Här ett annat exempel från min förre kollega på GP Ulf Johanson som en gång intervjuade en blåsare i Göteborgs-symfonikerna.
Behöver man gå på gym och träna för att orka med två och en halv timma Stravinskij?
- Ja, det behövs, skrattar Kjell. Stråkarna till exempel har det tungt med sina instrument. Och man måste värma upp ordentligt.
- Man blir både fysiskt och psykiskt trött. Man måste sitta och räkna hela tiden, och så har man en liten tonplutt ”popp” som man ska peta in.
Lyd ett gott råd: ställ så många dumma frågor ni kan!