SPRÅKBRÅK: Ordet som avgjorde trängselomröstningen?

KANSKE HAR DEN över­raskande utgån­gen av folkom­röst­nin­gen om trängsel­skat­ter i Göte­borg en rent seman­tisk förk­lar­ing. Ett ord som stjälpte den röd-blå-gröna alliansen kring Västsven­ska paketet.
Det är naturligtvis inte hela förk­larin­gen men kan ändå ha spelat en viss roll. Jag tänker just på ordet “trängsel­skat­ter”.
Poli­tik­erna som rös­tade igenom det Västsven­ska paketet beslöt att kalla vägskat­ten för “trängsel­skatt”. Giss­ningsvis efter Miljö­par­ti­ets förslag.
San­nin­gen är ju den att orsaken till att denna bil­tull infördes var enbart att bidra med finan­sierin­gen. Ingent­ing annat. Den min­skade trängse­l­ef­fek­ten fick man på köpet.
Om paketet inte fun­nits och någon fått för sig att föreslå en trängsel­skatt hade det inte gått igenom.
Betal­sta­tion­erna fick en vid sprid­ning efter­som man även ville komma åt trängseln på led­erna. Detta drab­bade boende i vissa områ­den särskilt hårt. De fick betala för att åka och handla.
Och en van­lig kom­men­tar från dessa per­soner är: “Här är väl ingen trängsel”.
I den offi­ciella motiverin­gen till trängsel­skat­ter­nas införande står i nämnd ord­ning: Min­skad trängsel. Bät­tre miljö. Finan­sier­ing av Västsven­ska paketet.
Den egentliga orsaken kom­mer alltså sist. Den min­skade trängseln förs hela tiden fram som den främ­sta anled­nin­gen, vilket ger en felak­tig his­to­rieskrivn­ing.
Nam­n­givnin­gen har bidragit till att späda på mis­stroen­det mot poli­tik­erna. Dessa upplevs vilja dölja den verk­liga orsaken bakom en miljövän­lig fasad. Köerna i Tingstad­stun­neln är konkreta. Hur det ska bli efter Västlänken är mer dif­fust.
Om betal­sta­tion­erna fått nam­net “bil­tull” hade man mer bet­o­nat finan­sier­ings­funk­tio­nen. Efter­som hela beräknin­gen av finan­sierin­gen, särskilt kring Västlänken, dessu­tom är starkt ifrå­gasatt ökar känslan av att poli­tik­erna hellre vill tala om trängsel än att dra in pen­gar till ett mastodon­tiskt pro­jekt som verkar vara illa förankrat.
Pro­test­erna i Backa hade säk­ert varit stora ändå men jag tror inte att ordet “trängsel­skatt” för­bät­trade utsik­terna för de röd-blå-gröna i folkom­röst­nin­gen.
Det gäller att välja sina ord. Särskilt i politiken.

Rubrik om rubriker

Kruka till rubrik

MÅNGA REDIGERARE är fenor på rubriker. Men så finns det några som är särskilda fenor. De är en bland­ning av jour­nal­is­ter och copy­writer, språk­ligt inno­v­a­tiva och med en för­måga att skala bort, hitta syn­onymer, allit­ter­a­tioner och smarta anspel­ningar.
Alltså så långt bort man kan komma från söm­n­druckna klå­par­rubriker som CHOCKEN, BLÅSNINGEN, FIASKOT och lik­nande över­skrifter.
När jag var ung och job­bade på GT hände de inte säl­lan att redi­g­er­aren plock­ade bort den slagkraftiga första ingress-meningen man med stor möda lyck­ats åstad­komma och la den som rubrik i stäl­let. Ett lika enkelt som tids­be­sparande trick.
I min första lärobok i jour­nal­is­tik, Bo Carl­sons “Tid­ning­spro­duk­tion Jour­nal­is­tiska ele­menta och grafisk teknik” från 1971, ställs fem krav på rubriker: Språk­ligt kor­rekt, infor­ma­tiv, rätt utfor­mad, lät­tläst och adek­vat.
Gå igenom en dagstid­ning och pricka av hur många rubriker som upp­fyller alla fem kraven. Det är som allt annat i en tid­ning att det finns en del som är bra och en del som är min­dre bra.
Här två exem­pel ur Göteborgs-Posten nyli­gen.
En rik­tigt bra rubrik var den som hand­lade om det nedläg­gn­ing­shotade City­varvet:
Klockan kläm­tar för sista varvet
Full­ständigt lysande, man blir glad och upprymd. Det är inte alltid en sådan dubbel­ty­dighet lyckas. Ibland frestas redi­g­er­aren att tumma på innehål­let för en bra for­mu­ler­ing.
Ett exem­pel är ingen rubrik utan den skylt som satt på den nu (sor­g­ligt sym­bol­iskt) ned­mon­ter­ade fyren Sälö knapp som GP länge spon­srade. Det stod “Lyser på grund av GP”. I mina språköron är “på grund av” neg­a­tivt. Det borde stått “Lyser tack vare GP”. Men då mis­sar man dubbel­syft­nin­gen med grun­det. Men det kan inte hjäl­pas, skyl­ten var ingen bra språk­lig reklam för GP.
Till sist en usel rubrik från GP:s mag­a­sin Två Dagar:
Keramikens återtåg
Här verkar redi­g­er­aren inte ha läst ingressen och helt mis­sat vad det hand­lar om. Tex­ten berät­tar näm­li­gen om att keramik tvär­tom är på modet igen. Alltså inte på reträtt. Återkomst hade varit språk­ligt kor­rekt, infor­ma­tivt och adekvat.

 

Stränga det som Federer

Många strän­gar

LÄSTE JUST EN TEXT i New Yorker med rubiken “Roger Fed­eres nio rack­e­tar”. Den hand­lar om två gub­bar som är hans rack­et­strän­gare, Nate och Yu. Fed­erer och ett tju­go­tal andra topp­spelare beta­lar 300.000 kro­nor om året för att få sina rack­e­tar omskötta och veta att de är tip­topp: “They don´t want sur­prises out there”.
Fed­erer har alltid med sig nio rack­e­tar på banan, tre strän­gade 26 kilo, fem 26,5 kilo och ett 27 kilo. De sex­ton lodräta strän­garna ska vara av natur­ma­te­r­ial de nit­ton på tvären av poly­ester.
Han tar upp ett nytt vid varje boll­byte, vart nionde gem (föru­tom i bör­jan på matchen då bol­larna byts efter sju gem — inboll­nin­gen räk­nas som tre gem).
Nate och Yu använ­der en fransk Babo­lat Star 4 sträng­maskin från 80-talet. Den tillverkas inte län­gre men är lätt att resa med.

JAG ÄLSKAR SÅDANA här tex­ter med mycket nördinfor­ma­tion och som ger bak­grund, ny kun­skap och gör ämnet större– Helt enkelt att få bli insatt i det som annars bara nör­dar vet.
Just inom sportvärlden är de tack­samma. Det kan vara hur bol­l­ka­llar i ten­nis drillas eller handla om boxar­nas cut­men (som med iskalla järn ska fixa blö­dande ögonbryn).
Under OS i Sid­ney år 2000 hade jag en serie på GP-sporten om uten­silier inom olika grenar: bland annat om hur lång tid det tar att sätta upp en släg­gkas­tar­bur, start­block­ens anatomi, allt om bygel­häs­tar, brot­tar­nas mag­ne­siumpul­ver, kon­st­sim­mar­nas näsclips, plan­klera och om rack­et­strängn­ing fak­tiskt.
Sådana ini­tier­ade bak­grund­s­tex­ter behöver inte handla om idrott. Det kan handla om hur för­fattare gör när de skriver, hur skåde­spelare kom­mer ihåg vad de ska säga, om en sten­sättares yrkeshem­ligheter (en gång träf­fade jag en storväxt sten­sättare vars hobby var pilljob­bet att göra brickor med tänd­sticksmo­tiv).
Även poli­tiker kan vara lika fokuser­ade och nördiga som idrottsmän. Tänk att få läsa om hur par­tiledarna för­bereder sig inför valde­bat­ter. Hur de kom­mer ihåg alla siffror, vad som sagts förut och för­må­gan att gripa möj­ligheter i stun­den.
När man söker dessa fakta får man alltid även med sig bra anek­doter och his­to­rier som kan göra reportaget levande. Kom ihåg att his­to­rien lig­ger i detal­jerna. Det lilla som berät­tar om det stora.
Man ska ha många strän­gar i sin skrivracket. Löst strän­gat ger mer kon­troll men hårt ger hår­dare bol­lar. Ha ditt skrivracket hårt strän­gat.
Pete Sam­pras strän­gade 32 kilo.

Litteraturens bästa skiljetecken

Levi sät­ter punkt.

SKILJETECKNEN ÄR små men har för­må­gan att göra sig stora. I säm­sta fall syns de för mycket och blir störiga i tex­ten. I bästa fall är deras storhet diskret; de gör sig inte märkvärdiga men vet att de har stor bety­delse för läsningen.Konsten är att plac­era rätt skil­jetecken på rätt plats. I säm­sta fall är de bara utströdda i tex­ten som strös­sel på en mjuk­glass. Någon har slängt ut dem bland raderna bara.Skiljetecken är språkets kry­d­dor. De ska använ­das i rätt mängd och deras uppgift är att höja smakup­plevelsen, i det här fal­let läsup­plevelsen. Och de ska vara färska, inte gamla och uttorkade. Det vill säga, utplac­er­ade inte av gam­mal slen­trian utan av eget sub­tilt språk­tänkande — eller nytänkande. I vän­tan på att jag ska ta mig tid att leta i böcker på sven­ska  skil­jeteck­en­sex­em­pel har jag här några exem­pel på engel­ska. Hit­tade på nätet. Lit­ter­aturkri­tik­ern Kathryn Schulz pre­sen­terar sina fem bästa: “The 5 Best Punc­tu­a­tion Marks in Lit­er­a­ture”. Hon menar att i allt gott skri­vande finns alltid en besatthet av skiljetecken.

1) Nabokovs par­entes i Lolita:My very pho­to­genic mother died in a freak acci­dent (pic­nic light­ning) when I was three…“
KS: Likt blix­ten i den, är denna par­entes i sig själv för­bluffande och bril­jant. Det är även Lolita i mini­atyr, en fan­tastisk ele­gans som sam­tidigt bär på ett ett fruk­tans­värt mörker.

2) Tankstrecket i George Eliots Mid­dle­march: “One morn­ing some weeks after her arrival at Low­ick, Dorothea — but why always Dorothea?“
KS: I bör­jan på kapi­tel 29 girar plöt­sligt Eliot hårt och kas­tar oss ur his­to­rien. Det är inte bara ett nar­ra­tivt infall där berättaren avbry­ter sig själv, det åter­speglar även temat i hela boken: att se bor­tom sitt eget jag är själva essensen i Middlemarch.

3) Ellipsen (…) i T.S. Eliots The Love Song of J. Alfred Prufrock:
Let us go, through cer­tain half-deserted streets,
The mut­ter­ing retreats
Of rest­less nights in one-night cheap hotels
And saw­dust restau­rants with oys­ter shells:
Streets that fol­low like a tedious argu­ment
Of insid­i­ous intent
To lead you to an over­whelm­ing ques­tion…
Oh, do not ask, “What is it?“
Let us go, and make our visit.
KS: Allt­ing i dik­ten är ellip­tiskt (uteläm­nat). Han använ­der tre punk­ter på fem andra ställen senare i dik­ten. Men den största klyf­tan i dik­ten är den första: Vilken överväldigande fråga Eliot? Jag har två kan­di­dater: Vad är menin­gen med livet? och Vill du kanske äta mid­dag med mig någon gång? Exis­ten­siell exponer­ing eller roman­tisk förlägenhet?

4) Dick­ens kolon i A Christ­mas Carol: “Mar­ley was dead: to begin with.“
KS: Det är inled­nings­menin­gen. Men den skulle vara oin­tres­sant om den löd: “Mar­ley was dead, to begin with.” eller “To begin with: Mar­ley was dead.” Denna mening är sin­nessjuk. Den är min­dre som en öpp­n­ing än som ett tåg som omedel­bart rusar in i ett annat tåg.

5) Primo Levis punkt i The Peri­odic Table: “It is that wich at this instant, issu­ing out of a labyrinthine tan­gle of yeses and nos, makes my hand run along a cer­tain path on the paper, mark it with these volutes that are signs: a dou­ble snap, up and down, between two lev­els of energy, guides this hand of mine to impress on the paper this dot, here, this one.“
KS: Här är istäl­let en slut­mening. I roma­nen Peri­odiska sys­temet är alla 21 kapi­tel nam­n­givna efter ett grundämne. Det sista är kol (Levi var utbil­dad kemist), livets ämne. Han spårar en kolatoms bana hur den van­drar från vin­den, till havet, ett löv, en insekt, ett glas mjölk, en män­niska och in i hjär­nan vilken leder Levi att sist i menin­gen, i kapit­let, i boken plac­era den slut­liga atom­lik­nande punkten.

 

SPRÅKBRÅK: Voltaire i Almedalen

Fel­cit­erad

YTTRANDEFRIHETEN står som spön i backen i Almedalen. Många anser att yttran­de­fri­heten är det­samma som rät­ten att känna sig kränkt.
Vad hade Voltaire sagt om han varit i Almedalen? “Du delar inte mina åsik­ter, men jag är beredd att dö för din rätt att bli kränkt av dem.“
Det ståtliga Voltairecitatet (som för övrigt inte kom­mer från honom själv): “Jag delar inte dina åsik­ter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem”, används inte minst av poli­tiker. Här är några vari­anter jag snap­pat upp från par­tiledarna under Almedalsveckan:
Jan Björk­lund (FP): Jag delar i viss mån dina fun­deringar fast sam­tidigt kan jag tycka att de någon­stans är prob­lema­tiska, men jag är beredd att dö en smula för din rätt att få fort­sätta fun­dera.
Fredrik Rein­fedlt (M): Jag delar inte dina åsik­ter, men jag är beredd att ändra mig, bara vi får sitta kvar i regeringsställ­ning.
Annie Lööf ©: Jag delar dina åsik­ter, men jag dör av spän­ning att få höra vad de egentli­gen uttrycker.
Göran Häg­glund (KD): Jag delar inte dina åsik­ter käre Gud, men är givetvis beredd att gör allt som står i min makt för att använda mig av dem om det visar sig att de har bety­delse för att vi ska nå över fyra pro­cent. Men säg inget till Alf Svens­son.
Ste­fan Löfven (S): Jag delar inte dina åsik­ter — just nu, men jag är beredd att dö för min rätt att ändra mig när opin­ion­släget är något annat.
Åsa Rom­son (MP): Jag delar inte dina åsik­ter, men är beredd att dö på ett miljös­mart sätt för din rätt att håll­bart kunna uttrycka dem.
Jonas Sjöst­edt (V): Jag delar inte dina åsik­ter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem så länge det inte finns pri­vata vin­stin­tressen bakom.
Jim­mie Åkesson (SD): Jag delar dina åsik­ter, på Avpixlat. Så får du vara beredd på död­shot för din rätt att uttrycka dem.
Gudrun Schy­man (FI): Jag delar inte mäns åsik­ter, men är beredd att dö för hens rätt att under­trycka dem.
Själv delar jag allas åsik­ter, åtmin­stone under Almedalsveckan. Men i höst är jag beredd att dö för min rätt att kor­rig­era dem. Åsik­ter är som bekant numera en färskvara.

Del av kåseri pub­licerat under min sig­natur Tyko i GP 4 juli 2014