KANSKE HAR DEN överraskande utgången av folkomröstningen om trängselskatter i Göteborg en rent semantisk förklaring. Ett ord som stjälpte den röd-blå-gröna alliansen kring Västsvenska paketet.
Det är naturligtvis inte hela förklaringen men kan ändå ha spelat en viss roll. Jag tänker just på ordet “trängselskatter”.
Politikerna som röstade igenom det Västsvenska paketet beslöt att kalla vägskatten för “trängselskatt”. Gissningsvis efter Miljöpartiets förslag.
Sanningen är ju den att orsaken till att denna biltull infördes var enbart att bidra med finansieringen. Ingenting annat. Den minskade trängseleffekten fick man på köpet.
Om paketet inte funnits och någon fått för sig att föreslå en trängselskatt hade det inte gått igenom.
Betalstationerna fick en vid spridning eftersom man även ville komma åt trängseln på lederna. Detta drabbade boende i vissa områden särskilt hårt. De fick betala för att åka och handla.
Och en vanlig kommentar från dessa personer är: “Här är väl ingen trängsel”.
I den officiella motiveringen till trängselskatternas införande står i nämnd ordning: Minskad trängsel. Bättre miljö. Finansiering av Västsvenska paketet.
Den egentliga orsaken kommer alltså sist. Den minskade trängseln förs hela tiden fram som den främsta anledningen, vilket ger en felaktig historieskrivning.
Namngivningen har bidragit till att späda på misstroendet mot politikerna. Dessa upplevs vilja dölja den verkliga orsaken bakom en miljövänlig fasad. Köerna i Tingstadstunneln är konkreta. Hur det ska bli efter Västlänken är mer diffust.
Om betalstationerna fått namnet “biltull” hade man mer betonat finansieringsfunktionen. Eftersom hela beräkningen av finansieringen, särskilt kring Västlänken, dessutom är starkt ifrågasatt ökar känslan av att politikerna hellre vill tala om trängsel än att dra in pengar till ett mastodontiskt projekt som verkar vara illa förankrat.
Protesterna i Backa hade säkert varit stora ändå men jag tror inte att ordet “trängselskatt” förbättrade utsikterna för de röd-blå-gröna i folkomröstningen.
Det gäller att välja sina ord. Särskilt i politiken.
Author Archives: Peter Lenken
Rubrik om rubriker
MÅNGA REDIGERARE är fenor på rubriker. Men så finns det några som är särskilda fenor. De är en blandning av journalister och copywriter, språkligt innovativa och med en förmåga att skala bort, hitta synonymer, allitterationer och smarta anspelningar.
Alltså så långt bort man kan komma från sömndruckna klåparrubriker som CHOCKEN, BLÅSNINGEN, FIASKOT och liknande överskrifter.
När jag var ung och jobbade på GT hände de inte sällan att redigeraren plockade bort den slagkraftiga första ingress-meningen man med stor möda lyckats åstadkomma och la den som rubrik i stället. Ett lika enkelt som tidsbesparande trick.
I min första lärobok i journalistik, Bo Carlsons “Tidningsproduktion Journalistiska elementa och grafisk teknik” från 1971, ställs fem krav på rubriker: Språkligt korrekt, informativ, rätt utformad, lättläst och adekvat.
Gå igenom en dagstidning och pricka av hur många rubriker som uppfyller alla fem kraven. Det är som allt annat i en tidning att det finns en del som är bra och en del som är mindre bra.
Här två exempel ur Göteborgs-Posten nyligen.
En riktigt bra rubrik var den som handlade om det nedläggningshotade Cityvarvet:
Klockan klämtar för sista varvet
Fullständigt lysande, man blir glad och upprymd. Det är inte alltid en sådan dubbeltydighet lyckas. Ibland frestas redigeraren att tumma på innehållet för en bra formulering.
Ett exempel är ingen rubrik utan den skylt som satt på den nu (sorgligt symboliskt) nedmonterade fyren Sälö knapp som GP länge sponsrade. Det stod “Lyser på grund av GP”. I mina språköron är “på grund av” negativt. Det borde stått “Lyser tack vare GP”. Men då missar man dubbelsyftningen med grundet. Men det kan inte hjälpas, skylten var ingen bra språklig reklam för GP.
Till sist en usel rubrik från GP:s magasin Två Dagar:
Keramikens återtåg
Här verkar redigeraren inte ha läst ingressen och helt missat vad det handlar om. Texten berättar nämligen om att keramik tvärtom är på modet igen. Alltså inte på reträtt. Återkomst hade varit språkligt korrekt, informativt och adekvat.
Stränga det som Federer
LÄSTE JUST EN TEXT i New Yorker med rubiken “Roger Federes nio racketar”. Den handlar om två gubbar som är hans racketsträngare, Nate och Yu. Federer och ett tjugotal andra toppspelare betalar 300.000 kronor om året för att få sina racketar omskötta och veta att de är tiptopp: “They don´t want surprises out there”.
Federer har alltid med sig nio racketar på banan, tre strängade 26 kilo, fem 26,5 kilo och ett 27 kilo. De sexton lodräta strängarna ska vara av naturmaterial de nitton på tvären av polyester.
Han tar upp ett nytt vid varje bollbyte, vart nionde gem (förutom i början på matchen då bollarna byts efter sju gem — inbollningen räknas som tre gem).
Nate och Yu använder en fransk Babolat Star 4 strängmaskin från 80-talet. Den tillverkas inte längre men är lätt att resa med.
JAG ÄLSKAR SÅDANA här texter med mycket nördinformation och som ger bakgrund, ny kunskap och gör ämnet större– Helt enkelt att få bli insatt i det som annars bara nördar vet.
Just inom sportvärlden är de tacksamma. Det kan vara hur bollkallar i tennis drillas eller handla om boxarnas cutmen (som med iskalla järn ska fixa blödande ögonbryn).
Under OS i Sidney år 2000 hade jag en serie på GP-sporten om utensilier inom olika grenar: bland annat om hur lång tid det tar att sätta upp en släggkastarbur, startblockens anatomi, allt om bygelhästar, brottarnas magnesiumpulver, konstsimmarnas näsclips, planklera och om racketsträngning faktiskt.
Sådana initierade bakgrundstexter behöver inte handla om idrott. Det kan handla om hur författare gör när de skriver, hur skådespelare kommer ihåg vad de ska säga, om en stensättares yrkeshemligheter (en gång träffade jag en storväxt stensättare vars hobby var pilljobbet att göra brickor med tändsticksmotiv).
Även politiker kan vara lika fokuserade och nördiga som idrottsmän. Tänk att få läsa om hur partiledarna förbereder sig inför valdebatter. Hur de kommer ihåg alla siffror, vad som sagts förut och förmågan att gripa möjligheter i stunden.
När man söker dessa fakta får man alltid även med sig bra anekdoter och historier som kan göra reportaget levande. Kom ihåg att historien ligger i detaljerna. Det lilla som berättar om det stora.
Man ska ha många strängar i sin skrivracket. Löst strängat ger mer kontroll men hårt ger hårdare bollar. Ha ditt skrivracket hårt strängat.
Pete Sampras strängade 32 kilo.
Litteraturens bästa skiljetecken
SKILJETECKNEN ÄR små men har förmågan att göra sig stora. I sämsta fall syns de för mycket och blir störiga i texten. I bästa fall är deras storhet diskret; de gör sig inte märkvärdiga men vet att de har stor betydelse för läsningen.Konsten är att placera rätt skiljetecken på rätt plats. I sämsta fall är de bara utströdda i texten som strössel på en mjukglass. Någon har slängt ut dem bland raderna bara.Skiljetecken är språkets kryddor. De ska användas i rätt mängd och deras uppgift är att höja smakupplevelsen, i det här fallet läsupplevelsen. Och de ska vara färska, inte gamla och uttorkade. Det vill säga, utplacerade inte av gammal slentrian utan av eget subtilt språktänkande — eller nytänkande. I väntan på att jag ska ta mig tid att leta i böcker på svenska skiljeteckensexempel har jag här några exempel på engelska. Hittade på nätet. Litteraturkritikern Kathryn Schulz presenterar sina fem bästa: “The 5 Best Punctuation Marks in Literature”. Hon menar att i allt gott skrivande finns alltid en besatthet av skiljetecken.
1) Nabokovs parentes i Lolita: “My very photogenic mother died in a freak accident (picnic lightning) when I was three…“
KS: Likt blixten i den, är denna parentes i sig själv förbluffande och briljant. Det är även Lolita i miniatyr, en fantastisk elegans som samtidigt bär på ett ett fruktansvärt mörker.
2) Tankstrecket i George Eliots Middlemarch: “One morning some weeks after her arrival at Lowick, Dorothea — but why always Dorothea?“
KS: I början på kapitel 29 girar plötsligt Eliot hårt och kastar oss ur historien. Det är inte bara ett narrativt infall där berättaren avbryter sig själv, det återspeglar även temat i hela boken: att se bortom sitt eget jag är själva essensen i Middlemarch.
3) Ellipsen (…) i T.S. Eliots The Love Song of J. Alfred Prufrock:
Let us go, through certain half-deserted streets,
The muttering retreats
Of restless nights in one-night cheap hotels
And sawdust restaurants with oyster shells:
Streets that follow like a tedious argument
Of insidious intent
To lead you to an overwhelming question…
Oh, do not ask, “What is it?“
Let us go, and make our visit.
KS: Allting i dikten är elliptiskt (utelämnat). Han använder tre punkter på fem andra ställen senare i dikten. Men den största klyftan i dikten är den första: Vilken överväldigande fråga Eliot? Jag har två kandidater: Vad är meningen med livet? och Vill du kanske äta middag med mig någon gång? Existensiell exponering eller romantisk förlägenhet?
4) Dickens kolon i A Christmas Carol: “Marley was dead: to begin with.“
KS: Det är inledningsmeningen. Men den skulle vara ointressant om den löd: “Marley was dead, to begin with.” eller “To begin with: Marley was dead.” Denna mening är sinnessjuk. Den är mindre som en öppning än som ett tåg som omedelbart rusar in i ett annat tåg.
5) Primo Levis punkt i The Periodic Table: “It is that wich at this instant, issuing out of a labyrinthine tangle of yeses and nos, makes my hand run along a certain path on the paper, mark it with these volutes that are signs: a double snap, up and down, between two levels of energy, guides this hand of mine to impress on the paper this dot, here, this one.“
KS: Här är istället en slutmening. I romanen Periodiska systemet är alla 21 kapitel namngivna efter ett grundämne. Det sista är kol (Levi var utbildad kemist), livets ämne. Han spårar en kolatoms bana hur den vandrar från vinden, till havet, ett löv, en insekt, ett glas mjölk, en människa och in i hjärnan vilken leder Levi att sist i meningen, i kapitlet, i boken placera den slutliga atomliknande punkten.
SPRÅKBRÅK: Voltaire i Almedalen
YTTRANDEFRIHETEN står som spön i backen i Almedalen. Många anser att yttrandefriheten är detsamma som rätten att känna sig kränkt.
Vad hade Voltaire sagt om han varit i Almedalen? “Du delar inte mina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att bli kränkt av dem.“
Det ståtliga Voltairecitatet (som för övrigt inte kommer från honom själv): “Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem”, används inte minst av politiker. Här är några varianter jag snappat upp från partiledarna under Almedalsveckan:
Jan Björklund (FP): Jag delar i viss mån dina funderingar fast samtidigt kan jag tycka att de någonstans är problematiska, men jag är beredd att dö en smula för din rätt att få fortsätta fundera.
Fredrik Reinfedlt (M): Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att ändra mig, bara vi får sitta kvar i regeringsställning.
Annie Lööf ©: Jag delar dina åsikter, men jag dör av spänning att få höra vad de egentligen uttrycker.
Göran Hägglund (KD): Jag delar inte dina åsikter käre Gud, men är givetvis beredd att gör allt som står i min makt för att använda mig av dem om det visar sig att de har betydelse för att vi ska nå över fyra procent. Men säg inget till Alf Svensson.
Stefan Löfven (S): Jag delar inte dina åsikter — just nu, men jag är beredd att dö för min rätt att ändra mig när opinionsläget är något annat.
Åsa Romson (MP): Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö på ett miljösmart sätt för din rätt att hållbart kunna uttrycka dem.
Jonas Sjöstedt (V): Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem så länge det inte finns privata vinstintressen bakom.
Jimmie Åkesson (SD): Jag delar dina åsikter, på Avpixlat. Så får du vara beredd på dödshot för din rätt att uttrycka dem.
Gudrun Schyman (FI): Jag delar inte mäns åsikter, men är beredd att dö för hens rätt att undertrycka dem.
Själv delar jag allas åsikter, åtminstone under Almedalsveckan. Men i höst är jag beredd att dö för min rätt att korrigera dem. Åsikter är som bekant numera en färskvara.
Del av kåseri publicerat under min signatur Tyko i GP 4 juli 2014