EFTER MÅNGA ÅRS skrivande kan det dyka upp en känsla av att man skriver i samma manér som alltid, ibland känns det som om man skrev en parodi på sig själv. Vissa favoritord och formuleringar återkommer alltför ofta, sättet att disponera en text är detsamma och man skriver alltid för långt.
Man blir helt enkelt lite trött på själv.
Vad göra? Sluta skriva går ju bara inte. Däremot kan man utmana sig själv, försöka tänka nytt, ge sig själv andra ramar att hålla sig inom.
En gång skulle jag skriva en intervjuserie. Då gjorde jag en stram mall för alla texter. Ungefär så här:
- En fast längd på texten (stenhårt).
- En fast längd på ingressen (stenhårt).
- Den första femtedelen av texten skulle vara mitt personliga miniporträtt av den intervjuade.
- Det bästa citatet skulle komma i tredje utgången efter ingressen.
- Resten skulle vara en fråga/svar-intervju med en så bra samtalston som möjligt.
- Bildtexten skulle innehålla nya uppgifter.
- Faktaruta med standardiserat innehåll.
Det kanske låter trist med ett så mallat format men det är en stor utmaning och faktiskt en god hjälp. Just personintervjuer är ju ofta mallade. Jag blir dock irriterad när sådana här mallar blir slappa i kanten och börjar svaja.
Mallat är mallat och det ska hållas. Stenhårt.
En annan gång skulle jag intervjua en politiker och bestämde mig för att det skulle vara utan pratminus. Inte ett enda skulle få förekomma.
Är det något man kan bli trött på så är det alla dessa pratminus-artiklar. Det pratas och pratas och reportern slänger bara in några sammanknytande meningar innan nästa pratminus kommer. Talking heads.
Det kräver mer av reportern att skriva mer med egna ord och spara pratminusen till de verkligt vassa citaten. Det är också ett sätt att utveckla en egen stil. Fler egna ord, färre andras ger en personligare text.
Nåväl, jag genomförde min intervju och det var inte en enda läsare som ringde och klagade på att det saknades pratminus.
Sådana små utmaningar kan man ge till sig själv när man börjar stelna till.
Den pratminusfria intervjun finns här.