JAG ÄR SÅ  trött på Sport­nytts ”nyhet­spol­icy”. De kan inte lev­er­era ett van­ligt hed­erligt matchreferat från allsven­skan län­gre.
Man vill veta hur det gick i matchen. Nej, inte bara veta, man vill se hur det gick. Ett spän­nande fyl­ligt matchreferat helt enkelt. Så som det var förr.
Men nu… de bör­jar med det avgörande målet! Sedan backar de och visar de andra, dock inte nöd­vändigtvis i den ord­ning de gjordes.
Och om dessu­tom stu­diore­portern inte har talat om resul­tatet innan så förvän­tar man sig lite spän­ning.
Här kan man fun­dera på när det pas­sar med raka nyheter och när det bör vara berät­tande jour­nal­is­tik. En allsvensk fot­bolls­match är dra­maturgi.
En nyhet­sre­porter talar om vad som hänt rakt av. Det är effek­tiv infor­ma­tion i kom­primerad form.
Det är den omvända pyra­mi­dens prin­cip. Det vik­tiga först, sedan fort­satt infor­ma­tion i fal­lande viktighets-skala. Man berät­tar helt enkelt his­to­rien bak­länges. Ett hus har brun­nit, ingen omkom, stor rökutveck­ling i cen­trala stan, stora vär­den till spillo, tog tre tim­mar att släcka, per­sonal från tre sta­tioner, bran­dor­saken okänd.
Ny infor­ma­tion pekar till­baka och bekräf­tar det tidi­gare sagda: ”Vi fick larmet vid sex-tiden”.
I berät­tande jour­nal­is­tik gör man tvär­tom. Man byg­ger upp en spän­ning. En berät­telse byg­ger på den enkla grundläg­gande frå­gan: Vad kom­mer att hända?
Den omvända pyra­mi­den är vänd med spet­sen uppåt igen: Fort­sätt att läsa för det kom­mer allt vik­ti­gare saker län­gre fram!
På sport­si­dan i tid­nin­gen är det kanske nöd­vändigt att tala om resul­tatet först. Men inte i tv! Där finns levande bilder, där finns dra­matiken.
Man kan ofta leka med olika dra­matur­giska knep i en berät­telse. Men det finns en odiskutabel san­ning, något stadigt att hålla sig i, när man talar om dra­maturgi och det är: Kro­nologi är aldrig fel.