UNDER RUBRIKEN “Konsten att korta en text innan den är skriven” var jag en av föreläsarna på Anderseminariet i journalistik på universitetet i Karlstad den 10 december. “Kortare och fortare” var seminariets ämne (andra föreläsare Augustin Erba, Torsten Rönnerstrand, Sofia Mirjamsdotter och Henrik Örnebring. #Anderseminariet)
Det korta skrivandet har hamnat i fokus: 140-teckenstwitter, snabba webbtexter, Metrofiering av nyheter och nu har en novellist fått nobelpriset.
Men kort är inget nytt. Ni minns kanske de där rullande nyhetsdisplayerna på husfasaderna eller telegramtexter eller vykort eller reklamslogans, för att inte tala om tio Guds bud — där var ju vår Herre även först med de idag så populära listorna.
Ibland är det praktiskt omöjligt med långa texter, som i gravinskriptioner och tatueringar.
När man börjar tänka på kortskrivande är det intressant att upptäcka hur många korttexter det finns inom alla möjliga områden.
I min fågelbok till exempel. Där står: “Tyst utom under häckningen. Vanligaste läte en klagande vissling piii-lo eller gly-i-hy… I boets närhet kan ibland höras ett märkligt, mekaniskt knattrande ljud, ungefär som från en avlägsen slåttermaskin.“
Rena poesin i denna faktaspäckade kortform. Beskrivning av en bivråk för övrigt (texten av Lars Svensson i Europas fåglar). Han skriver också “mjukt broderande”, “hesa raspiga ramsor” och “en väckarklocka med dämpad kläpp (gräshoppsångare).
Att skriva kort tar lång tid. “Ursäkta att jag skriver ett långt brev, jag hade inte tid att skriva ett kort”.
De verkliga kortskrivarna poeterna tar extra lång tid på sig. Den polska poeten Wislawa Szymborska sa: “Det jag skriver på kvällen, läser jag först kritiskt på morgonen; om det som då blir kvar överlever nästa vinter kan det bli tryckt.“
Inom journalistiken har man kanske inte riktigt den tiden. Det viktiga är att korta texter skrivs med en medvetenhet om detta formats särskilda krav.
Återkommer med en kortad version av min föreläsning. Inom kort.
Category Archives: I korthet
Sju tips för sanningssökare
ÄVEN OM MAN IBLAND kan tvivla på det, är journalistikens innersta väsen att söka sanningen. Någon sa att sanningen med litet s är vad som händer. Sanningen med stort S är vad som sker bakom det som händer.
Jag hittade ett gammalt klipp från Center for Investigative Reporting i USA med sju punkter om att söka sanningen. Här är de i min egen tappning:
1. Varning för antaganden. Det som är det luriga med antaganden är att de flesta är rätt. Men då och då är plötsligt verkligheten en annan än den man tror sig hitta i källmaterialet.
2. Folk berättar vad de tror sig veta. Få människor kan skilja på vad de verkligen vet och vad de tror sig veta. De berättar vad de misstänker, tror, hört från andra utan att riktigt veta. En bra fråga är “Hur vet du det?“Ställ den gärna till dig själv också.
3. Använd sunt förnuft. Ofta får man olika versioner av samma händelse. Leta efter vad som verkar vara vanligt sunt förnuft. Tänk logiskt. Försök att se saker som de är, inte som du vill att de ska vara. En story som verkar för bra för att vara sann, är ofta det. Inte sann.
4. Folk ljuger inte till 100 procent. Vanligtvis finns en kärna av sanning i alla historier. De flesta är inte kapabla att berätta en helt igenom falsk historia. En grundregel: de berättar den version som bäst passar deras position. Ett kort “Nej” kan vara en komplett lögn, men en längre mening innehåller ofta några fakta.
5. Upptäck vad som fattas. Under arbetet kan det vara bra att göra en lista på vad man inte vet. Särskilt när man har ett bra material och kanske är lite stolt över vad man fått fram. Leta alltid efter hålen!
6. Hetsa inte fram sanningen. Okej, det finns deadlines. Men en deadline är aldrig någon ursäkt att skriva det du inte vet. Om du ändå måste skriva, tala om för läsarna vad du inte vet. Kom ihåg att det är bättre att vara tvåa med en sann story än först med en osann.
7. Odla oroligheten. Var alltid rädd för att ha fel. Om man har den grundinställningen är chansen större att allt blir rätt.
Till sist kan man tillägga: Berätta sanningen men döm inte människor i onödan. Låt människors gärningar tala för sig själva. Du är reporter, inte Gud.
Reporterns tio sinnen
1. Syn
2. Hörsel
3. Känsel
4. Lukt
5. Smak
6. Känsla för förändring
7. Effekt på läsarna (hur påverkar beslut)
8. Konflikt (upptäcka kollisioner innan de inträffar)
9. Kontext (inget händer isolerat, allt hänger samman)
10. Jaget (tillåta känslor och tankar, behandla dem med professionell attityd)
Att tänka på vid textredigering
- Titta först på det stora: dispositionen.
- Ifrågasätt uppgifterna. Hur vet jag detta?
- Kör stavningsprogrammet. Kolla namnen.
- Leta upprepningar. Använd synonymordbok.
- Leta syftningsfel.
- Var särskilt uppmärksam på avsnitt du skrivit om; inga kvarglömda eller felaktigt böjda ord.
- Utgångar efter pratminus.
- Hänger meningar med bisatser ihop? De ska kunna läsas utan bisatser.
- Se upp med byråkratspråk, affärsspråk, modeord, anglicismer mm.
- Hänger det frågor i luften? Lämna inte läsaren i sticket. Fullfölj det som påbörjats.
- Stryk ovidkommande detaljer och andra språkliga infall.
- Håll för sista meningen. Är den nödvändig?
- Revidera inte under skrivandet.
- Läs med en ”fiendes” ögon.
Reportaget i korthet
PLÖTSLIGT KOMMER här några sammanfattande punkter om att skriva reportage:
- Reportagets karaktär är inte det konstnärliga språket. Det är analysen, närvaron, observationerna. Reportage är en arbetsmetod.
- Till de vanliga byggstenarna skriftliga och muntliga källor tillkommer en tredje: reportern själv.
- Reportaget har en annan andning än artikeln.
- Överraska gärna i inledningen, men ge aldrig falska löften.
- Se upp med mitten där många gått på grund.
- Detaljernas betydelse. Verbens kraft.
- Skriv inte — berätta!
- Skriv enkelt om det svåra. Komplicera det banala.
- Ett reportage kan inte bara baseras på fakta. Ge av dig själv!
- Bli inte för detaljrik: “Genom att hålla inne med vissa saker lägger författaren tysta möjligheter till sin berättelse”.
- Tänk filmiskt, i scener.
Hitta:
- En utsiktspunkt, ett perspektiv. Fördjupa. Våga!
- Historiens in– och utgångar
- Dynamisk symbol-ledmotiv. Karaktäristiska detaljer som säger något om helheten.
- Det ovanliga. Inte ICA, pizzerian eller F-kassan, utan butiken som säljer sällskapsdjur.
- Spåret. Gör en disposition. En karta, en rutt. Dela in avsnitt vad ska vara med i första, andra osv