ÄVEN OM MAN IBLAND kan tvivla på det, är jour­nal­is­tikens inner­sta väsen att söka san­nin­gen. Någon sa att san­nin­gen med litet s är vad som hän­der. San­nin­gen med stort S är vad som sker bakom det som hän­der.
Jag hit­tade ett gam­malt klipp från Cen­ter for Inves­tiga­tive Report­ing i USA med sju punk­ter om att söka san­nin­gen. Här är de i min egen tappning:

1.  Varn­ing för anta­gan­den. Det som är det luriga med anta­gan­den är att de flesta är rätt. Men då och då är plöt­sligt verk­ligheten en annan än den man tror sig hitta i källmaterialet.

2. Folk berät­tar vad de tror sig veta. Få män­niskor kan skilja på vad de verk­li­gen vet och vad de tror sig veta. De berät­tar vad de mis­stänker, tror, hört från andra utan att rik­tigt veta. En bra fråga är “Hur vet du det?“Ställ den gärna till dig själv också.

3. Använd sunt för­nuft. Ofta får man olika ver­sioner av samma hän­delse. Leta efter vad som verkar vara van­ligt sunt för­nuft. Tänk logiskt. Försök att se saker som de är, inte som du vill att de ska vara. En story som verkar för bra för att vara sann, är ofta det. Inte sann.

4. Folk ljuger inte till 100 pro­cent. Van­ligtvis finns en kärna av san­ning i alla his­to­rier. De flesta är inte kapabla att berätta en helt igenom falsk his­to­ria. En grun­dregel: de berät­tar den ver­sion som bäst pas­sar deras posi­tion. Ett kort “Nej” kan vara en kom­plett lögn, men en län­gre mening innehåller ofta några fakta.

5. Upp­täck vad som fat­tas. Under arbetet kan det vara bra att göra en lista på vad man inte vet. Särskilt när man har ett bra mate­r­ial och kanske är lite stolt över vad man fått fram. Leta alltid efter hålen!

6. Hetsa inte fram san­nin­gen. Okej, det finns dead­lines. Men en dead­line är aldrig någon ursäkt att skriva det du inte vet. Om du ändå måste skriva, tala om för läsarna vad du inte vet. Kom ihåg att det är bät­tre att vara tvåa med en sann story än först med en osann.

7. Odla oro­ligheten. Var alltid rädd för att ha fel. Om man har den grundin­ställ­nin­gen är chansen större att allt blir rätt.

Till sist kan man tillägga: Berätta san­nin­gen men döm inte män­niskor i onö­dan. Låt män­niskors gärningar tala för sig själva. Du är reporter, inte Gud.