Category Archives: SPRÅKBRÅK

SPRÅKBRÅK: Textinläsningsfel

Posted on by — No Comments ↓

FÖRE DATORERNAS intåg var tele­mot­tagnin­gen en vik­tig avdel­ning på redak­tion­erna. Som utsänd ringde man upp mot­tagnin­gen och fick klartecken när band­spelaren var på, så läste man högt och tydligt med bok­staver­ing av varje namn, noterande av skil­jetecken och “ny utgång, prat­mi­nus…“
Sedan viss­lade man och tele­mot­ta­garen kom till­baka och stängde av band­spelaren. Det inlästa skrevs ut med runor på sten­tavlor… nej, på manus­lap­par. Det låter som rena stenåldern men det är bara 25 år sedan.
I hastigheten kunde det bli lite galet ibland när stres­sade repor­trar extem­por­erade in allde­les före dead­line. På GP spa­rades de märk­li­gaste fel­sägningarna. Min per­son­liga favorit är den om biloly­ckan: “Samtliga i bilen var på väg söderut.“
Här är ytterli­gare några exem­pel på jour­nal­ist­prosa som ham­nat i diket:

  • På min­dre än en vecka har Karl­stads BK:s möj­ligheter att bli allsven­skt drastiskt försäm­rats till det sämre.
  • Bäcken åkte på en smäll. Det bör­jade med att Kjell-Rune Mil­ton fick en klubba på näsan så att benet gick av.
  • Denne tog då skriftli­gen och skrev till taxeringsnämnden.
  • Över en miljon kro­nor är den värderad till. — Den är ovärderlig, säger domprosten.
  • Detta enligt ett brev från led­nin­gen för SKAB till kom­mu­nal­rådet Hen­ning Svens­son som numera finns i kom­munens arkiv.
  • Den all­varli­gaste mis­shan­deln avsåg en buss­förare som trädde emel­lan då han mis­shand­lade sin hund. Busshand­laren blev all­varligt mis­shand­lad och dessu­tom mycket svårt hund­biten och var sjuk­skriven i cirka tre veckor.
  • Nu sli­par krö­garna i Markaryd smörknivarna.
  • Däre­mot är uppgifterna om att kungsör­nen tagit små barn i klorna och flugit iväg med dem helt gripna ur luften.
  • Hem­malaget mis­sade föru­tom de fyra målen också en straffspark.

SPRÅKBRÅK: Ansvar — ordet för dagen

Posted on by — No Comments ↓

En av de ansvariga

VECKANS ORD ÄR onek­li­gen “ans­var”. I poli­tiska kret­sar verkar innebör­den inte vara helt kristal­lk­lar.
För Allianspartierna tycks det betyda att den som sit­ter i regerin­gen har allt ans­var, övriga partier inget. Men måste inte i en kris­si­t­u­a­tion begrep­pet ans­var vidgas och innefatta fler?
I en hel man­dat­pe­riod och särskilt under val­rörelsen har Alliansen och de tre vän­ster­partierna ständigt deklar­erat att de inte tänker med­verka till att Sverigedemokra­terna ska få något infly­tande.
87 pro­cent av ledamöterna i Sveriges riks­dag står för detta löfte till väl­jarna. Och vad hän­der?
För att upp­fylla löftet måste det helt uppen­bart till uppgörelser över block­gränsen, men inget borg­erligt parti har velat träda fram och ta ans­var för den upp­komna sit­u­a­tio­nen.
Annie Lööf upprepar som en tröttsam pape­goja att Ste­fan Löven bär ans­varet. Hon inser inte att hon själv skulle kunna kliva fram och ta ans­var i en kris­si­t­u­a­tion. Hon håller nu på att rasera det förtroen­dekap­i­tal hon byggt upp under året.
Alliansen ville inte förhandla om bud­geten med regerin­gen. Annie Lööf fick det att låta som att de skulle ansluta sig till regerin­gens bud­get. Men det var ju om den de skulle förhandla.
Alliansen verkar helt mis­supp­fat­tat sitt utmärkta förhan­dlingsläge. Regerin­gen är ju ställd mot väggen. Här fanns stort utrymme för att få igenom vik­tiga förän­dringar. Här fanns stort utrymme att sänka Sverigedemokra­ter­nas infly­tande. Här fanns stort utrymme att klara Sverige ur en svår sit­u­a­tion. Här fanns stort utrymme att ta ans­var.
Sam­tidigt säger Annie Lööf att hon vill ha en uppgörelse om hur en minoritet­sregering ska kunna regera. Hur tro­värdigt är det?

NU LÄGGS ÅTERIGEN ans­varet på väl­jarna. Men det går inte att ställa ett helt folk till ans­var, än min­dre skuld­belägga det. Det kan man däre­mot göra med valda poli­tiker.
I nyvalet sätts partier­nas ans­vars­för­måga återi­gen på prov. Även partier utan­för riks­da­gen. Jag tänker på Fi. Det är osan­no­likt att de får över fyra pro­cent av rösterna. Med val­re­sul­tatet i hand insåg många Fi-röstare att deras valsedel inte gav några riks­dags­man­dat och kom­mer nu att byta parti.
Fi får nöja sig med de stora framgån­garna i kom­muner och land­st­ing och inse det omöjliga i att komma in i riks­da­gen. Åtmin­stone i nuläget.
Där­för bör Gudrun Schy­man säga föl­jande: “Vi ställer inte upp i nyvalet utan upp­ma­nar våra sym­pa­tisörer att rösta på några av vän­ster­partierna.“
Det är den typen av ans­var som krävs nu av alla demokratiska partier. Och lämna ans­varslösheten, lättsin­nigheten, skru­pel­fri­heten åt andra.

SPRÅKBRÅK: Kulturministern som glömdes

Posted on by — No Comments ↓

VILL MAN TA DEL AV vik­tiga nyheter brukar man gå in på de stora medier­nas webb­si­dor. Men gäller detta även kul­turny­heter? Till exem­pel att vi för första gån­gen på åtta år fått en ny kul­tur­min­is­ter.
Jag roade mig med att kolla hur alerta kul­turredak­tion­erna var efter Löfvens tillkän­na­gi­vande om att Alice Bah Kuhnke (mp) blivit ny kul­tur­min­is­ter, vilket skedde 09:36. Här är min span­ing:
09:41 Sveriges radios kul­turredak­tion först ut med nyheten i topp.
09:47 Sven­ska Dag­bladet god tvåa.
09:54 Göteborgs-Postens kul­turredak­tion byter topp, men ingen kul­tur­min­is­ter utan nyheten att Avicii tar en paus.
10:07 SvD: Första kom­mentaren (av den allestädes när­varande statsvetaren Ulf Bjereld).
Sedan hän­der ingent­ing.
Jag kol­lade efter 45 minuter, då hade GP:s kul­turredak­tion snap­pat nyheten, med samma Bjereld­kom­men­tar.
Fort­farande ingen kul­tur­min­is­ter i DN, Expressen och Afton­bladet.
Efter en timme hade SvD sin första egna kom­men­tar.
11:01 vak­nade kul­turchefen på Afton­bladet Åsa Lin­der­borg med en kom­men­tar i tv-studion.
SR låter oss lyssna till Alice Bah Kuhnkes som­marpro­gram från 2011.
En och en halv timme efter att nyheten kom ut hade den ännu inte lan­dat på Aftonbladet/kultur. Och DN top­pade fort­farande med debatt om kyrko­musiken.
Alltså ingen särskilt alert nyhet­srap­por­ter­ing, med ett par undan­tag. Jag tycker att kul­turredak­tion­erna borde varit mer i bered­skap, med analyser och kom­mentarer, unge­fär som de ofta är vid Nobelpris-nyheter. Särskilt med tanke på den vilda speku­la­tion som varit över vem som skulle bli ny kul­tur­min­is­ter.
Vad kan man dra för slut­satser av detta? Två sty­cken, som inte behöver utes­luta varan­dra.
1) Den gamla för­domen att kul­tur­jour­nal­is­ter är usla på rappa nyheter besan­nas.
2) Tid­ningar­nas webb­si­dor håller på att bli vad pap­per­stid­nin­gen varit länge nu: en andrain­stans när det gäller att rap­portera nyheter. Åtmin­stone i text. Webb­si­dorna blir allt­mer tv-kanaler som i och för sig kan sända direkt men det snabba kom­menteran­det finns på de sociala medierna.

SPRÅKBRÅK: Ordet som avgjorde trängselomröstningen?

Posted on by — No Comments ↓

KANSKE HAR DEN över­raskande utgån­gen av folkom­röst­nin­gen om trängsel­skat­ter i Göte­borg en rent seman­tisk förk­lar­ing. Ett ord som stjälpte den röd-blå-gröna alliansen kring Västsven­ska paketet.
Det är naturligtvis inte hela förk­larin­gen men kan ändå ha spelat en viss roll. Jag tänker just på ordet “trängsel­skat­ter”.
Poli­tik­erna som rös­tade igenom det Västsven­ska paketet beslöt att kalla vägskat­ten för “trängsel­skatt”. Giss­ningsvis efter Miljö­par­ti­ets förslag.
San­nin­gen är ju den att orsaken till att denna bil­tull infördes var enbart att bidra med finan­sierin­gen. Ingent­ing annat. Den min­skade trängse­l­ef­fek­ten fick man på köpet.
Om paketet inte fun­nits och någon fått för sig att föreslå en trängsel­skatt hade det inte gått igenom.
Betal­sta­tion­erna fick en vid sprid­ning efter­som man även ville komma åt trängseln på led­erna. Detta drab­bade boende i vissa områ­den särskilt hårt. De fick betala för att åka och handla.
Och en van­lig kom­men­tar från dessa per­soner är: “Här är väl ingen trängsel”.
I den offi­ciella motiverin­gen till trängsel­skat­ter­nas införande står i nämnd ord­ning: Min­skad trängsel. Bät­tre miljö. Finan­sier­ing av Västsven­ska paketet.
Den egentliga orsaken kom­mer alltså sist. Den min­skade trängseln förs hela tiden fram som den främ­sta anled­nin­gen, vilket ger en felak­tig his­to­rieskrivn­ing.
Nam­n­givnin­gen har bidragit till att späda på mis­stroen­det mot poli­tik­erna. Dessa upplevs vilja dölja den verk­liga orsaken bakom en miljövän­lig fasad. Köerna i Tingstad­stun­neln är konkreta. Hur det ska bli efter Västlänken är mer dif­fust.
Om betal­sta­tion­erna fått nam­net “bil­tull” hade man mer bet­o­nat finan­sier­ings­funk­tio­nen. Efter­som hela beräknin­gen av finan­sierin­gen, särskilt kring Västlänken, dessu­tom är starkt ifrå­gasatt ökar känslan av att poli­tik­erna hellre vill tala om trängsel än att dra in pen­gar till ett mastodon­tiskt pro­jekt som verkar vara illa förankrat.
Pro­test­erna i Backa hade säk­ert varit stora ändå men jag tror inte att ordet “trängsel­skatt” för­bät­trade utsik­terna för de röd-blå-gröna i folkom­röst­nin­gen.
Det gäller att välja sina ord. Särskilt i politiken.

SPRÅKBRÅK: Voltaire i Almedalen

Posted on by — No Comments ↓

Fel­cit­erad

YTTRANDEFRIHETEN står som spön i backen i Almedalen. Många anser att yttran­de­fri­heten är det­samma som rät­ten att känna sig kränkt.
Vad hade Voltaire sagt om han varit i Almedalen? “Du delar inte mina åsik­ter, men jag är beredd att dö för din rätt att bli kränkt av dem.“
Det ståtliga Voltairecitatet (som för övrigt inte kom­mer från honom själv): “Jag delar inte dina åsik­ter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem”, används inte minst av poli­tiker. Här är några vari­anter jag snap­pat upp från par­tiledarna under Almedalsveckan:
Jan Björk­lund (FP): Jag delar i viss mån dina fun­deringar fast sam­tidigt kan jag tycka att de någon­stans är prob­lema­tiska, men jag är beredd att dö en smula för din rätt att få fort­sätta fun­dera.
Fredrik Rein­fedlt (M): Jag delar inte dina åsik­ter, men jag är beredd att ändra mig, bara vi får sitta kvar i regeringsställ­ning.
Annie Lööf ©: Jag delar dina åsik­ter, men jag dör av spän­ning att få höra vad de egentli­gen uttrycker.
Göran Häg­glund (KD): Jag delar inte dina åsik­ter käre Gud, men är givetvis beredd att gör allt som står i min makt för att använda mig av dem om det visar sig att de har bety­delse för att vi ska nå över fyra pro­cent. Men säg inget till Alf Svens­son.
Ste­fan Löfven (S): Jag delar inte dina åsik­ter — just nu, men jag är beredd att dö för min rätt att ändra mig när opin­ion­släget är något annat.
Åsa Rom­son (MP): Jag delar inte dina åsik­ter, men är beredd att dö på ett miljös­mart sätt för din rätt att håll­bart kunna uttrycka dem.
Jonas Sjöst­edt (V): Jag delar inte dina åsik­ter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem så länge det inte finns pri­vata vin­stin­tressen bakom.
Jim­mie Åkesson (SD): Jag delar dina åsik­ter, på Avpixlat. Så får du vara beredd på död­shot för din rätt att uttrycka dem.
Gudrun Schy­man (FI): Jag delar inte mäns åsik­ter, men är beredd att dö för hens rätt att under­trycka dem.
Själv delar jag allas åsik­ter, åtmin­stone under Almedalsveckan. Men i höst är jag beredd att dö för min rätt att kor­rig­era dem. Åsik­ter är som bekant numera en färskvara.

Del av kåseri pub­licerat under min sig­natur Tyko i GP 4 juli 2014