SPRÅKBRÅK: Nördblogg för journalister

VAD NI INTE får i www.ateljelenken är teknik­tips (ni skulle bara veta hur många tim­mar jag lagt ner på att över huvud taget få igång den här bloggen). Däre­mot kan jag erb­juda nördiga skrivtips av alla de slag.
Som kom­ple­ment kan jag rek­om­mendera den nya mycket mat­nyt­tiga bloggen Jour­nal­ist­tips ”Världens nördi­gaste reporterblogg”. Det är SVT-reportrarna Backa Elias Bondpä och Mikael Pet­ters­son som star­tat den.
Här är ytterli­gare ett par blog­gar: Medi­amän­niskan och Data­jour­nal­is­tik.

SPRÅKBRÅK: En skrivcoach i fickan

KÖRT FAST? Hit­tar inte vinkeln? Inga idéer? Kolla mobilen. Nu finns appen ”Help! For Writ­ers”.
Det är Poyn­ter Insti­tute som lanserar en snab­b­coach­ing i mobil­form. Den byg­ger på Roy Peter Clarks bok med samma namn. I appen (15 kr) kan man dessu­tom höra honom ge peptalk.
De van­li­gaste prob­le­men delas in i fem nivåer, enligt skrivprocessen, start, research, hitta fokus, börja skriva och tex­tredi­g­era.
Varje nivå har fyra-fem ingån­gar som ger 7–8 olika svar. Lite irriterande är det att samma svar dyker upp innan alla visats. Man tror att det är slut, men det finns fler.
Det finns även länkar till Poyn­ters livechat­tar om olika skrivprob­lem.
På frå­gan ”Jag vet inte när jag är klar med min research” lyder ett av svaren: ”När du inser att du har tre gånger så mycket som du behöver. Bra repor­trar sam­lar mycket mer än de behöver, men det är inte detta som gör dem bra. Det är deras för­måga att välja det bästa ur det insam­lade mate­ri­alet.”
Hit­tar inte fokus: ”Min­imera ämnet. Skriv inte om utbild­ning, men om en skola, ett klass­rum, en stu­dent. Tänk på fokus tidigt i processen.”
– Bra skri­vande kan verka som magi, säger Clark. Men när du stud­erar de bästa skriben­terna, ser du att de föl­jer ett antal steg, strate­gier som alla kan lära sig något av.

SPRÅKBRÅK: Matnyttigt om klyschor

DEN ALLTID läsvärde matskriben­ten Mats-Eric Nils­son i Sven­ska Dag­bladet utförde härom­sis­tens kon­st­sty­cket att skriva en matspalt som sam­tidigt var en skrivs­palt.
En del tänkvärt och väl­for­mulerat om klyschor, dessa banan­skal som är utströdda på vår väg. Men, som Nils­son också påpekar, som­liga är fak­tiskt svårslagna: “top­pen på ett isberg”.
Läs den mat­nyt­tiga tex­ten här.

Fler bra klyschor? Eller dåliga.

 

SPRÅKBRÅK: Vad är en atlet?

ATT KALLA alla idrottsmän för ”atleter” har fått sitt genom­brott under OS i Lon­don.  Med få undan­tag har de täv­lande i medierna benäm­nts atleter, efter det engel­ska ordet ath­lete.
En tanig mara­ton­lö­pare är alltså en atlet, likväl som en tyn­gdlyftare.
I min gamla slitna Ström­bergs syn­ony­mord­bok står det vid ordet ”atlet”: kraftat­let, tyn­gdlyftare, jätte, bjässe, kämpe. Och vid ”atletisk”: kraft­full, muskulös, herkulisk, stark.
Jag associerar atlet med kropps­byg­gnaden. Då är inte Pippi Långstrump en atlet, trots att hon kan lyfta häs­tar. Och defin­i­tivt inte en tanig mara­ton­lö­pare.
Och vad står det i Sven­ska akademins ordlista? Jo, stark man, tyn­gdlyftare – och fri­idrottare! Så fungerar ju språket, att när allt fler använ­der ett nytt ord eller en ny bety­delse för ett ord så blir det så småningom accepterat.
Men sam­tidigt sker ofta en utarmn­ing av språket. En nyans till har försvunnit.