Nix!

NIX-TELEFONREGISTRET är ett skämt. Hela tele­mar­ket­ing­bran­schen är full av sko­jare. Nu diskuteras om man ska kunna “spärra” sin mobil för säljsam­tal, när man i stäl­let borde diskutera att för­b­juda denna verk­samhet helt och hål­let.
Just ordet spärra är i dessa sam­man­hang behäf­tat med en gan­ska ihålig tolkn­ing.
Det ringer på tele­fo­nen och man rusar upp från mat­bor­det för att svara. Men det är ingen där. Den som ringt upp svarar inte! En otrevlig han­dling och en usel tele­fon­moral.
Anled­nin­gen är att tele­fon­försäl­jarna ringer upp flera num­mer sam­tidigt och tar den som svarar först och skiter i de andra.
Detta är bara ett exem­pel på alla de olä­gen­heter som tele­fon­försäljnin­gen orsakar oss kon­sumenter. Det finns förstås värre exem­pel, alla som blir blåsta av oser­iösa försäl­jare. I USA erb­juder de till och med motsvarande NIX-registreringar  — mot en avgift.
Nix i Sverige är ett skämt efter­som så många helt enkelt strun­tar i min reg­istrering. Dessu­tom är det krång­ligt att reg­istr­era sig. Man måste ringa två gånger med ett par dagars mel­lan­rum och sedan kan försäljnin­gen fortgå i tre månader efter­som före­ta­gen bara behöver upp­dat­era sina Nix-listor med den inter­vallen.
I USA:s motsvarighet National Do Not Call Reg­istry kan man anmäla sig enkelt via ett mail (samma hos TPS i Eng­land) och där måste före­ta­gen upp­dat­era varje månad.
En annan nack­del med Nix-registret är att det inte omfat­tar före­tag jag har avtal med (har inte räk­nat hur många gånger Bred­bands­bo­laget ringt och erb­ju­dit saker jag tack­ade nej till redan vid det första sam­talet).
Om jag Nix-registrerar mig gör jag det för att jag inte vill störas av några tele­fon­försäl­jare. Då spelar det ingen roll om de ringer från före­tag jag har avtal med eller inte. Det är fak­tiskt pre­cis lika störande.
I USA har det varit möjligt att spärra sin mobil sedan 2003. Nu, fjor­ton år sedan starten, har Nix planer på det­samma.
Men i Ekot säger kon­sumen­tombuds­man­nen Gun­nar Lars­son att detta inte är bra efter­som det i stäl­let skulle öka antalet säljsam­tal. Det finns redan nu en överen­skom­melse i bran­schen att inte ringa på mobiler och om det blir en Nix-registrering är det fritt fram att ringa alla andra.
Prob­lemet är att det redan idag rings allt oftare på mobilen. Nix-registreringarna respek­teras dåligt helt enkelt.
Däre­mot är Gun­nar Larssons grund­tanke bra, näm­li­gen att ans­varet förs över till bran­schen genom att tvinga den att skaffa till­stånd för sina försäljn­ingssam­tal från varje tele­fonin­nehavare.
Grun­den för min kri­tik mot tele­fon­försäljn­ing är, föru­tom det otrevliga intrånget i mitt pri­vatliv, att denna försäljn­ingsme­tod är väldigt ojäm­lik. Som kon­sument är man i under­läge. Den som ringer upp är väl för­beredd och har kanske till och med gått kurs i hur sam­talet ska läg­gas upp, medan jag som svarar plöt­sligt ställs inför ett val jag över huvud taget inte fun­derat på. Jag ska på stående fot fatta ett köpbeslut. Försäl­jaren kan till och med kräva att jag ska byta tele­fon­op­er­atör utan att göra några jäm­förelser med andra bolag.
Där­för är det allra bästa att för­b­juda denna tvek­samma verk­samhet över huvud taget. Den gör ingen samhäll­snytta alls.