EN AV MINA favoritkåsörer är Dave Berry som i många år skrev i The Miami Her­ald. Han slu­tade för flera år sedan men tid­nin­gen fort­sät­ter att pub­licera hans gamla kåserier.
Han hade väl sitt på det torra efter att ha varit syn­dik­erad i 500 tid­ningar, alltså att få betalt för samma kåseri 500 gånger (något att tänka på för Johan Hake­lius som skriver i 500 sven­ska tid­ningar, men olika tex­ter).
Dave Berry har fort­satt skriva barn– och ung­doms­böcker och kom nyli­gen med sin första roman, Insane City.
Jag hit­tade ett klipp från 2003 där han tar upp det låga förtroen­det för jour­nal­is­ter som finns i samhäl­let. Det är lägre än bil­försäl­jare, kid­nap­pare, Hitler och “flight-utrop på fly­g­platser”. Men ändå bät­tre än advokater.
En läsare undrar var­för artik­lar i ämnen han kan ofta är behäf­tade med så många fel. Dave Berry förk­larar hur det går till på en tid­ning.
Först sam­lar reportern in infor­ma­tion genom att inter­vjua män­niskor där cirka 35 pro­cent blir rätt cit­erat. Artikeln skrivs sedan och läm­nas till en deskredak­tör som ogillar repor­trar efter­som de får lämna huset ibland medan deskredak­tören måste vara kvar i tid­ning­shuset och dricka dåligt kaffe.
Sedan hän­der föl­jande enligt Berry: “Deskredak­tören upp­täcker att reportern gömt det vik­ti­gaste i sto­ryn i fjor­tonde sty­cket som redak­tören nu försöker fly­tta med “klipp och klis­tra”- kom­man­dot, vilket resul­terar i att artikeln försvin­ner in i en annan dimen­sion. Detta delvis beroende på att redak­tören, pre­cis som alla andra jour­nal­is­ter, har datorkun­skaper som en kål­rot, men också på grund av att det nya skrivpro­gram­met har några “bug­gar” som ett resul­tat av att det blivit installerat av en lägsta-budet-försäljare vars senaste jobb var att serva Femkampsspel på ett nöjes­fält.“
Ja, sedan vet vi hur det brukar gå. Redak­tören och reportern, som nu hatar varan­dra, skriver ihop artikeln från min­net och läm­nar sedan över den till den grafiske illus­tratören som kapar text som är i vägen för den stora läsarvän­liga grafiken, som egentli­gen skulle illus­tr­era en helt annan his­to­ria i hel­gbi­la­gan.
Så kan det gå, åtmin­stone när en kåsör beskriver verk­ligheten. Den kanske inte är helt sann. Men roligare.