START
“Ryktet om festivalsommarens död är tydligen kraftigt överdrivet.” Fridolin menar att Almedalen är “som vilket rockparty som helst”. Bra start. Slår an en ungdomlig ton.
SLUT
“Tack så mycket och ha en fantastisk demokratifestival!“
Sluthälsningen knyter an till inledningen, vilket är bra. Men dessförinnan har Fridolin läst ett långt citat av den lite mindre ungdomliga Ellen Key. Varför då?
Han hade valt slutet på en essä skriven 1870, Skymningsbrasan, ur Skönhet för alla från 1899. Avsnittet börjar med det i dagens politiska språk så sällan använda ordet skörnad. “Skörnade låg träden i kakelugnen…” Alltså splittade, upphuggna.
Den ålderdomliga texten handlar om att ha en personlig glöd, ett engagemang, om jag tolkat det rätt.
Som politiskt utspel var det väl inte helt klockrent. Gustav Fridolin slängde knappast in någon pinne i den politiska brasan med det citatet.
Att använda Ellen Key som politiskt verktyg är vanskligt. I essän före Skymningsbrasan som heter Fästvanor skriver hon:
“Kvinnorna, hemlifvets och sedens skaparinnor, hafva framför allt skuld i att den vackra, starka konservatismen dör ut, att hemlifvet allt mer saknar den fasthet och skönhet, hvilka gifva djup åt hemkänslorna och åt fosterlandskärleken.“
Ett citat som Fridolins antagonist Jimmie Åkesson skulle kunna kontra med.