Här är andra delen om den amerikanske för­fattaren och jour­nal­is­ten Mal­colm Glad­wells nya bok David & Goliath. Under­dogs, mis­fits and the Art of Bat­tling Giants.

VI UPPTÄCKER OFTA inte Davids möj­ligheter. Och Goliat? Hur ser vi på över­lägsen styrka och stora resurser? Att dessa egen­skaper också kan vara en nack­del?
Under andra värld­skriget bom­bade tyskarna Lon­don i det som kom att kallas Blitzen. Det var ett mis­stag. De trodde att ter­ror­bomb­ningarna skulle förstöra brit­ter­nas mot­ståndsvilja. Det blev tvärt om. De som dog var borta men de som kla­rade sig blev modi­gare än de någon­sin varit förut.
Farhå­gorna var stora bland befolknin­gen i Lon­don om vad som skulle hända dem när bomberna föll. Men bland det stora antal som över­levde blev lät­tnaden stor och gav en känsla av säk­er­het. Denna kon­trast mel­lan räd­sla och lät­tnad är mod­ets fader och moder. Nu hade de redan upplevt det värsta och upp­täckt att de klarat det.
Där­för ökade deras sam­man­håll­ning och stridsvilja.
Men brit­terna gjorde själva ett lik­nande mis­stag som tyskarna tret­tio år senare i Nordir­land. De trodde att det räckte med att vara en jätte.
I fal­let Nordir­land hand­lade det om legit­imitet. Engelsmän­nen gick i fäl­lan efter­som de hade över­lägsna resurser i sol­dater, vapen och erfaren­het som för­min­skade de rebeller de skulle bekämpa. De behövde inte bry sig om vad folket på Nordir­land ansåg om dem. De var ju ändå jät­ten.
De glömde det fak­tum att när en auk­toritet vill att vi andra ska hålla oss på plats beror det främst på hur de själva beter sig. Legit­imitetens prin­cip.
De brit­tiska sol­da­terna slog inte in dör­ren och genom­sökte en lägen­het, efter­som de ändå var jät­ten tog de alla lägen­heter på hela gatan. De bry­dde sig inte om opin­io­nen.
När lagen ska tilläm­pas utan legit­imitet kom­mer ingen lyd­nad. Det kom­mer olyd­nad. Det blir en back­lash. Det räcker inte med enbart styrka.
Den usla skat­te­moralen i Grekland är ett annat exem­pel på mak­tens bri­s­tande legitimitet.

NÄR VI SER JÄTTEN i Tere­bint­dalen dras våra ögon till man­nen med det stora svärdet och den blänkande rust­nin­gen. Mak­ten för­blindar. Där­för upp­fat­tar vi dessa kon­flik­ter fel, vi miss­förstår dem. Jät­tar är inte vad vi tror att de är. Samma kvalitet som ger dem styrka är ofta även käl­lan till deras svaghet.
Vi ser inte herde­po­jken som har mer styrka än vi kan föreställa oss, för det är en annan slags styrka än jättens.

På fredag del III: Kri­tiken mot Glad­wells trovärdighet