STANDARDEN PÅ EN tidnings texter sätts av redaktörerna. Att texter blir noggrant granskade är en stark signal till reportrarna att på den här redaktionen vill vi ge läsarna bra läsvärda texter. Det går inte att lämna ifrån sig vad som helst och hoppas att någon fixar till det i slutändan.
Signalerna bör ges redan när jobbet ska göras. Hörde Filters chefredaktör Mattias Göransson sucka över alla frilansare som hade idéer om ett ämne. Just ett ämne men inget mer. Han saknade någon djupare tanke om vad som skulle berättas.
En idé måste alltid kokas ner, stötas och blötas. Alltid. Även om det är en erkänt duktig reporter som alltid lämnar välskrivna texter ifrån sig. Alla måste tvingas tänka igenom vad som egentligen ska berättas.
Minns ett samtal för länge sedan med Ulrika Knutson som berättade hur det var på salig Månads-Journalen.
Där hade man extremt producerade texter. De var oerhört genomarbetade, “…för att inte säga överarbetade”. Alla jobb diskuterades igenom ordentligt innan de lämnades till reportern. Idéerna drogs alltid flera varv. Texterna gick runt och ältades. Det rådde ett förtroendefullt förhållande mellan medarbetarna. Ingen prestige, berättade Knutson.
Rubriker och ingresser maldes i en särskild kvarn. De måste vara exakt rätt för att passera.
Frilansare fick inte bara en beställning, idéerna knådades och vreds. Alla klarade inte detta. Det hände att frilansare sprang ut från M-J och ropade: “Aldrig mer!”.
Eller “Aldrig Mehr!”, kanske. För det var chefredaktören Stefan Mehr som drev det språkliga arbetet in i minsta kommatecken. När Ulrika Knutson kom till M-J tyckte hon att han inte var riktigt klok. “Han kunde driva folk till vansinne.” Men efteråt insåg hon hur mycket hon lärde sig på den här tiden. I stället för att vara stingslig blev hon tacksam när andra hade synpunkter på den egna texten.
Det handlar om att få en bra atmosfär på redaktionen. Det är svårt och kräver långsiktigt arbete. Men framför allt att ledningen inser värdet av välskrivna texter och hur dessa kan lyfta en tidning.