Skriver dåligt.

EN REPORTER med skrivkramp är det synd om. För det mesta skriver de flesta gan­ska snabbt, av rutin. Möjli­gen sit­ter man och sliter en stund med ingressen.
Men visst finns det tillfällen då man önskar att något hände, vad som helst, så att man slapp sitta med den här tröga his­to­rien som inte vill skriva sig.
Någon sa: ”Det finns inget som heter skrivkramp. Min farsa körde lång­tradare i fyr­tio år. Och aldrig någon­sin vak­nade han på mor­gonen och sa: Jag kan inte gå till job­bet i dag för jag har fått körkramp.”
Det finns många knep att komma igång. Ett är att bara skriva något, vad som helst. Hitta något i anteck­ningarna som man vet ska vara med någon­stans.
Det är näm­li­gen så väl ord­nat att skri­van­det inte är en envägsprocess, från hjär­nan till fin­grarna.
När man bör­jar skriva och ser orden på skär­men hän­der något. Infor­ma­tio­nen från det som växer fram på skär­men går till­baka in i hjär­nan och man får nya idéer och tankar om tex­ten som ska skri­vas.
Det är där­för för­fattare ibland säger att per­son­erna i roma­nen tar över och lever ett eget liv.
En annan bra metod för trögstar­tade är att sänka kraven. Man har kanske en bild av att detta ska bli en allde­les strå­lande text. Och inte säl­lan är det just när man har ett bra mate­r­ial som skrivkram­pen kan göra sig påmind.
Då gäller det att sänka kraven. Och då tänker jag på för­fattaren Sven Lindqvist som pratade om just detta på Gräv 98.
Så här sa han: “Så går jag till job­bet på mor­gonen och säger: Du är dålig Sven Lindqvist. Det är ditt jobb att vara dålig. Du måste vara dålig, du måste stå ut med att du är så dålig som du är. Där­för att om du inte står ut med det och skriver så här dåligt idag, så har du ingent­ing som kan bli bät­tre i mor­gon. Och ytterli­gare lite bät­tre på ons­dag. Och gudom­ligt på fredag! Försök nu att stå ut med din egen dålighet och skriv fastän det blir dåligt, för det blir det, det vet jag. Men sätt bara ner det på pap­peret allt det där dåliga du har så ska vi nog se vad vi ska göra med det en annan dag.”

NU HAR VI inte alltid en vecka på oss att skriva en text, men när man är så där plågsamt trögstar­tad kan det vara bra att skriva en första ver­sion som får bli så där rik­tigt dålig.
Själv är jag gan­ska lat till min natur. Där­för försöker jag alltid lura mig själv genom att först skriva in anteck­ningarna och kanske struk­tur­era dem lite.
Då är en stor del av tex­ten redan inskriven och det är bara resten kvar. Det är lättare att bear­beta en text än att skriva en helt ny på en blank skärm.
Alltså, tänk: ”Det här är bara ett utkast, det får vara dåligt.”