START
“Vänner, världen är inte svart eller vit. Sverige är inte rött eller blått. Och jag vägrar att stå och se på när svensk politik långsamt förvandlas till en herrekipering i sju nyanser av grått.“
Ett feministisk anslag som utmynnar i hennes röda hår och envishet och att Sverige behöver reformer i största allmänhet. Man kanske hade väntat sig att den enda kvinnliga partiledaren efter den slående bilden av herrekiperingen skulle komma med några förslag till varför kvinnor ska rösta just på Centerpartiet.
SLUT
“Politik.….…..det är att vilja.……något .”(Vem sa åt henne att ständigt göra så långa onaturliga pauser i talet? Fälldin?)
Palmes ande svävar över Almedalen så till den milda grad att de borgerliga känner sig tvingade att förhålla sig till den socialdemokratiska traditionen (Reinfeldt hyllade Sahlin).
Annie Lööf slutar med att hon vill “bygga ett Sverige som är grönare, friare, företagsammare.” Något som hela herrekiperingen kan skriva under på. Även en grå socialdemokrat.