Beskedet om utnämnin­gen mot­togs med, om inte vågen, så åtmin­stone med ett varmt välkom­nande från både höger och vän­ster. De flesta tycks vara överens om att Lars Bäck­ström blir en utmärkt landshövding.

NU ÄR DET INTE ovan­ligt att poli­tiska mot­stån­dare till honom kom­mer med beröm­mande ord. Under sina arton år i riks­da­gen var han allmänt omty­ckt, möjli­gen med undan­tag från en del av sina egna.
Efter en timmes möte med Lars Bäck­ström kan man kon­stat­era att den strikta mörka kosty­men med länsvap­net på kava­jup­p­slaget är en bedräg­lig förk­läd­nad. Han är mer pojke än tjän­ste­man. Man ska inte heller låta sig bedras av den lätt förvir­rade stilen, bakom den döl­jer sig en klipsk, kun­nig, mång­sidig, humoris­tisk, förhan­dlingss­kick­lig samar­betsin­gen­jör med stor integritet. För att låna några av de tidi­gare beröm­mande orden från höger och vän­ster.
Lars Bäck­ström är en nog­grann man, vilket svaret på min första enkla fråga, ”Hur känns det att vara land­shövd­ing?”, visar:
– Det känns roligt och jag är stolt och glad och trygg… det känns roligt, bör­jar han, reser på sig och vankar lite av och an.
– Vi måste få det så strin­gent som möjligt… jag är stolt och glad och trygg över att börja arbeta som myn­dighetschef för länsstyrelsen i Väs­tra Göta­land. Det känns roligt, men… naturligtvis känns det också lite, jag letar efter ett ord här… ”lite läskigt”. Men om man tar med ordet läskigt är det vik­tigt att man tar med trygg också. Trygg för jag tror att jag har den erfaren­het och de kun­skaper som behövs men… ändå lite läskigt, som det bör vara inför varje ny arbet­suppgift.
Lars Bäck­ström bor än så länge kvar i ked­je­huset i Udde­valla. Han verkar inte helt entu­si­astisk över att fly­tta in i den 200 kvadrat­meter stora res­i­densvånin­gen.
– Det är roligt att fly­tta in i en ny bostad, men sam­tidigt led­samt att lämna en gam­mal som vi bott i sedan 1982. Man har lik­som boat in sig. Vi trivs med våra grannar och vän­ner och kom­mer att känna sak­nad.
Grannarna lär bli färre. Å andra sidan kan ham­nen utan­för fön­stret minna om hem­staden.
– Min far arbe­tade vid järn­vä­gen. Hela känslan av indus­tris­tad var stark i Uddevalla.

ARBETARNAS STOLTHET genom­syrade samhäl­let. Det var under reko­rdåren. Jag minns väl gläd­jen när vi tog ut vat­ten­hinkar för att tvätta nya bilen, en Opel Rekord. Sedan kom tv:n. Man fick det lite bät­tre för varje år.
Tidigt engager­ade han sig i vän­ster­par­tiet. Land­st­ingspoli­tiker 1982 och riks­da­gen mel­lan 1988 och 2006. Han var par­ti­ets bud­get­förhand­lare med s och mp i åtta år.
I det tur­bu­lenta vän­ster­par­tiet var han en över­l­evare av rang. Han kallades för vän­ster­so­cial­ist, höger­spöke, förn­yare och klas­sisk grå­sosse.
– Själv beteck­nar jag mig som vän­ster­so­cial­ist. Vän­ster är för mig ett begrepp som står för indiv­i­dens fri­het och är långt äldre än begrep­pet social­ism. Nu har jag läm­nat par­tipoli­tiken.
Han har inte ställt upp en enda gips­byst av Lenin på hyl­lan i arbet­srum­met. Ingen på Lars Werner heller. För tillfäl­let verkar han bara ha tagit med sig sin hatt. Men han har beställt en platt-tv på väggen. För att följa nyheterna.

EFTERSOM REGIONEN tagit över en del arbet­suppgifter från länsstyrelsen är land­shövdin­gen berö­vad en del makt. Detta tycks dock inte bekymra honom. Han tar fram det 70 sidor tjocka reg­ler­ings­brevet från regerin­gen som lig­ger på bor­det och fly­t­tar sig till mig i sof­fan.
–  Jag läser detta nogsamt, mitt eget exem­plar lig­ger kvar hemma på nat­tygs­bor­det. Se här! Det finns över­måt­tan med arbet­suppgifter. Vi ska driva på inte­gra­tions– och ener­gia­r­betet. Kan man tänka sig vik­ti­gare upp­drag? Miljömål, vi är vat­ten­myn­dighet, den biol­o­giska mång­falden, miss­bruksvår­den, livsmedel­skon­troll… ska det vara så att köt­tfärs­fus­ket avs­lö­jas via medierna? Här kan vi göra ännu mera. Och äldrevår­den…  vi ska rap­portera senast den 1/6 2009 står det här. Inte­gra­tio­nen kom­mer inte att fungera om inte de äldre har det bra. Det finns mer än nog att göra.
Var beredd på en arbetsmyra till land­shövd­ing som kom­mer att dyka upp både till höger och vänster.

Namn: Lars Bäck­ström, kallad ”Bäckis”
Född: 16 mars 1953 i Udde­valla
Familj: hus­tru Ann-Christin och två utflugna barn
Jobb: Land­shövd­ing i Väs­tra Göta­land. Tidi­gare poli­tiker och geografilärare
Kör: Saab 9–3, bensin
Kör: Sån­gare i Gub­bröra: ”ett antal män som i vart fall till åldern är mogna.”
Ser på tv: Allt. Men har slu­tat följa Andra Avenyn varje dag.
Ser fram emot:  Bruce Spring­steen på Ullevi. Har köpt bil­jet­ter på inner­plan båda dagarna.

GP 26 jan 2008