DET ÄR KANSKE svårt för en yngre generation reportrar att tänka sig att de först måste sätta i ett papper i maskinen för att över huvud taget kunna börja skriva. Sedan inte kunna ändra annat än med xxxxxxx-metoden eller dra ur papperet och sätta i ett nytt eller klippa och klistra ihop texten.
Men så var det de första femton åren av min och andra gammelreportrars tid i yrket. Jag minns när vi fick elektriska skrivmaskiner med raderband (man kunde ta ur dem och läsa orden man raderat, som att läsa en lång dikt av Åke Hodell). Vi kände oss som futuristiska reportrar.
Jag skulle inte vilja byta tillbaka, men det fanns faktiskt fördelar med de gamla skrivmaskinerna. För det första tänkte man igenom texten bättre innan man började skriva, för att slippa ovanstående krångel. Men visst gick det åt en del manuslappar, “mackor”, innan ingressen var klar.
En annan fördel var att man kunde hålla hela texten i handen och få överblick. Det kan man idag också, men då måste man gå tillbaka till gammelstadiet och skriva ut en kopia.
Datorerna blev en revolution. Men allt blev inte bättre. Ingen kvalitetsökning har kunnat beläggas i vetenskapliga studier. Däremot längre och fler texter.
Vidare:
* Datorn medger enkla ändringar i texten under hela skrivprocessen. Det är lätt att komma igång men det kan leda till ett krångligt skrivsätt.
* Datorreportern ändrar mer jämfört med den som skriver på papper, ofta små detaljer. Man reviderar hela tiden snarare än att vänta till slutet.
* Datorskrivande ger ett mer fragmentariskt skrivsätt. Många små pauser, små täta ändringar. Detta är en fälla: att fixa till när man behöver planera, att tvätta när man behöver skriva om.
* Det finns en tendens att börja skriva tidigare med dator, innan texten är planerad i sin helhet.
* De flesta vill ha texten på papper. Det kan bli för många texter att hålla reda på.
Jag skulle alltså inte vilja byta tillbaka, men måste till sist ändå framhålla ytterligare ett par fördelar med den gamla skrivmaskinen:
* Den var inte ett dugg “smart” och ändrade i texten hela tiden, till exempel till stor bokstav efter frågetecken (som man inte vill ha efter pratminus).
* Man kunde inte googla på den eller läsa mail och twitter eller blogg– och facebookposter, någon patiens gick inte att lägga, vilket sparade mycket tid för det man hade betalt för: att skriva texter.
* Och kanske den allra största fördelen: det hände aldrig att en text plötsligt försvann spårlöst i maskinen.