Gam­mel­re­porterns bäste vän.

DET ÄR KANSKE svårt för en yngre gen­er­a­tion repor­trar att tänka sig att de först måste sätta i ett pap­per i mask­i­nen för att över huvud taget kunna börja skriva. Sedan inte kunna ändra annat än med xxxxxxx-metoden eller dra ur pap­peret och sätta i ett nytt eller klippa och klis­tra ihop tex­ten.
Men så var det de första fem­ton åren av min och andra gam­mel­re­por­trars tid i yrket. Jag minns när vi fick elek­triska skriv­mask­iner med rader­band (man kunde ta ur dem och läsa orden man raderat, som att läsa en lång dikt av Åke Hodell). Vi kände oss som  futur­is­tiska repor­trar.
Jag skulle inte vilja byta till­baka, men det fanns fak­tiskt förde­lar med de gamla skriv­mask­in­erna. För det första tänkte man igenom tex­ten bät­tre innan man bör­jade skriva, för att slippa ovanstående krån­gel. Men visst gick det åt en del manus­lap­par, “mackor”, innan ingressen var klar.
En annan fördel var att man kunde hålla hela tex­ten i han­den och få överblick. Det kan man idag också, men då måste man gå till­baka till gam­mel­stadiet och skriva ut en kopia.
Dator­erna blev en rev­o­lu­tion. Men allt blev inte bät­tre. Ingen kvalitet­sökn­ing har kun­nat beläg­gas i veten­skapliga studier. Däre­mot län­gre och fler tex­ter.
Vidare:
* Datorn medger enkla ändringar i tex­ten under hela skrivprocessen. Det är lätt att komma igång men det kan leda till ett krång­ligt skrivsätt.
* Dator­re­portern ändrar mer jäm­fört med den som skriver på pap­per, ofta små detal­jer. Man rev­iderar hela tiden snarare än att vänta till slutet.
* Datorskri­vande ger ett mer frag­men­tariskt skrivsätt. Många små pauser, små täta ändringar. Detta är en fälla: att fixa till när man behöver plan­era, att tvätta när man behöver skriva om.
* Det finns en ten­dens att börja skriva tidi­gare med dator, innan tex­ten är plan­erad i sin hel­het.
* De flesta vill ha tex­ten på pap­per. Det kan bli för många tex­ter att hålla reda på.
Jag skulle alltså inte vilja byta till­baka, men måste till sist ändå framhålla ytterli­gare ett par förde­lar med den gamla skriv­mask­i­nen:
* Den var inte ett dugg “smart” och ändrade i tex­ten hela tiden, till exem­pel till stor bok­stav efter frågetecken (som man inte vill ha efter prat­mi­nus).
* Man kunde inte googla på den eller läsa mail och twit­ter eller blogg– och face­book­poster, någon patiens gick inte att lägga, vilket spa­rade mycket tid för det man hade betalt för: att skriva tex­ter.
* Och kanske den allra största förde­len: det hände aldrig att en text plöt­sligt försvann spår­löst i maskinen.