IBLAND KAN MAN få för sig att det bara är en massa ord man skriver, utan att tänka på att de betyder något.
Valet av ord kan faktiskt vara avgörande. Tänk efter, de som skriver bra har också ett bra ordförråd och har förmågan att använda rätt ord vid rätt tillfälle.
Rätt ord är viktigt. Man måste mena vad man skriver. Krav på klart språk tvingar skribenten till ett gott förarbete.
Att till exempel hålla i sitt eget språk och inte låta andra ta över det. Det finns nämligen många slags språk som, likt datavirus, bara väntar på att få ta över en reporters: maktspråk, affärsspråk, byråkratspråk, modeord, anglicismer.
Bildspråk används inte så ofta i den vardagliga journalistiken. Kanske kunde vi bli lite djärvare här.
Läs poesi! Det är min uppmaning. Poesi är ord som kokats ner till ett koncentrat, precis som en god sås.
”Anonyma som riskorn” är en bra liknelse som jag varit glad över om jag kommit på själv. Men man är ju ingen Tranströmer.
En annan fin liknelse hittade jag i en liten Pixi-bok för barn: ”Båten gled fram som ett strykjärn på en blå gardin”. I stället för det där utslitna salsgolvet.
Ord kan tappa sin kraft. De blir som slitna växelmynt, till slut ser man inte vad de är värda.
Tag Archives: anglicismer
Att tänka på vid textredigering
- Titta först på det stora: dispositionen.
- Ifrågasätt uppgifterna. Hur vet jag detta?
- Kör stavningsprogrammet. Kolla namnen.
- Leta upprepningar. Använd synonymordbok.
- Leta syftningsfel.
- Var särskilt uppmärksam på avsnitt du skrivit om; inga kvarglömda eller felaktigt böjda ord.
- Utgångar efter pratminus.
- Hänger meningar med bisatser ihop? De ska kunna läsas utan bisatser.
- Se upp med byråkratspråk, affärsspråk, modeord, anglicismer mm.
- Hänger det frågor i luften? Lämna inte läsaren i sticket. Fullfölj det som påbörjats.
- Stryk ovidkommande detaljer och andra språkliga infall.
- Håll för sista meningen. Är den nödvändig?
- Revidera inte under skrivandet.
- Läs med en ”fiendes” ögon.
SPRÅKBRÅK: Hastighetsöverträdelse
ÅTER TILL DET kära ämnet anglicismer. Nu läser man allt oftare att hastigheter anges i ”km/h” och tid i ”1h 8 min”.
Så här: ”De färdades i 150 km/h och resan tog exakt 1 h”. Om man skulle läsa den meningen högt, blir det: ”De färdades i 150 kilometer i hour och resan tog exakt en hour.”
Så har jag (ännu) aldrig hört någon säga. Man säger ”150 kilometer i timmen” och ”en timme”. Då inställer sig frågan: varför inte skriva som man säger? Alltså 150 km/tim (eller möjligen 150 km/t om man har ont om tid) och en timme eller 1 t.
Varför ändra vedertagna begrepp helt i onödan? Räcker det inte med att det står ”Stop” på stoppskyltarna?