KANSKE HAR DEN överraskande utgången av folkomröstningen om trängselskatter i Göteborg en rent semantisk förklaring. Ett ord som stjälpte den röd-blå-gröna alliansen kring Västsvenska paketet.
Det är naturligtvis inte hela förklaringen men kan ändå ha spelat en viss roll. Jag tänker just på ordet “trängselskatter”.
Politikerna som röstade igenom det Västsvenska paketet beslöt att kalla vägskatten för “trängselskatt”. Gissningsvis efter Miljöpartiets förslag.
Sanningen är ju den att orsaken till att denna biltull infördes var enbart att bidra med finansieringen. Ingenting annat. Den minskade trängseleffekten fick man på köpet.
Om paketet inte funnits och någon fått för sig att föreslå en trängselskatt hade det inte gått igenom.
Betalstationerna fick en vid spridning eftersom man även ville komma åt trängseln på lederna. Detta drabbade boende i vissa områden särskilt hårt. De fick betala för att åka och handla.
Och en vanlig kommentar från dessa personer är: “Här är väl ingen trängsel”.
I den officiella motiveringen till trängselskatternas införande står i nämnd ordning: Minskad trängsel. Bättre miljö. Finansiering av Västsvenska paketet.
Den egentliga orsaken kommer alltså sist. Den minskade trängseln förs hela tiden fram som den främsta anledningen, vilket ger en felaktig historieskrivning.
Namngivningen har bidragit till att späda på misstroendet mot politikerna. Dessa upplevs vilja dölja den verkliga orsaken bakom en miljövänlig fasad. Köerna i Tingstadstunneln är konkreta. Hur det ska bli efter Västlänken är mer diffust.
Om betalstationerna fått namnet “biltull” hade man mer betonat finansieringsfunktionen. Eftersom hela beräkningen av finansieringen, särskilt kring Västlänken, dessutom är starkt ifrågasatt ökar känslan av att politikerna hellre vill tala om trängsel än att dra in pengar till ett mastodontiskt projekt som verkar vara illa förankrat.
Protesterna i Backa hade säkert varit stora ändå men jag tror inte att ordet “trängselskatt” förbättrade utsikterna för de röd-blå-gröna i folkomröstningen.
Det gäller att välja sina ord. Särskilt i politiken.