BILDTEXTER ÄR EN bortglömd journalistisk genre. Just detta, att den har så svårt att bli erkänd just som en egen genre. Man är äntligen klar med texten… visst ja, det ska ju skrivas bildtexter också. Äh, jag plockar något ur texten.
Det är det första felet, att slappt upprepa något som redan står i texten och missa tillfället att ge läsaren något extra. Och det största felet: att inte knyta an till bilden.
Flera undersökningar visar hur läsarens blick går över tidningssidan: Rubrik — Bild — Bildtext — Ingress — Text.
Bildtexten kommer alltså före ingressen som vi lägger ner så mycket krut på. Bildtexten har högt läsvärde, lägg därför ner lite omsorg på den.
Den gamla reportagetidningen Life anställde kända skribenter, enbart för att skriva bildtexter. Så viktigt var det. Och så svårt.
Det är på detaljerna, till exempel bildtexter, som man märker om en tidning är gjord av duktigt yrkesfolk.
JAG BRUKAR tänka på två saker. 1: att spara något i texten till bildunderskriften (det kan också vara ett knep att få med lite mer än den stipulerade textlängden). 2: när jag skriver bildtexten tänker jag att läsaren sitter bredvid. Vi tittar gemensamt på bilden.
Innan dess är det bra om man tittar på bilderna tillsammans med fotografen också. Fotografen vet tanken bakom bilden och har ett intresse av att den ska fungera ihop med bildtexten. Sedan väljer nattredigeraren en helt annan bild. Det kan man aldrig gardera sig mot.
Här är några förnumstiga råd i konsten att skriva bra bildtexter.
- Grundregeln: om en bild publiceras ska det alltid finnas en bildtext.
- Namnen ska vara lika många som personerna på bilden och i rätt ordning från vänster. Gärna rättstavade också.
- Den som skriver ska se bilden.
- Bildtext och bild ska arbeta gemensamt för fokus. De behöver inte matcha helt och hållet, bara hålla varandra i handen.
- Försök att få ny information i bildtexten. Undvik citat ur texten — om du inte hinner annat försök åtminstone att formulera om citatet.
- Beskriv inte bilden, läsaren är förhoppningsvis seende.
- Se bildtexten som en “för-ingress” som kan locka läsaren in i texten. Avsluta gärna med en krok, något som gör läsaren nyfiken.
- Varning för bildtextrubriker. Den lockar till ett ordvitsande som kanske inte passar med texten.
- Lämna inte läsaren i sticket! Om det är något i bilden som måste förklaras, gör det! Om det går en myrslok bakom personen på bilden måste detta kommenteras (såvida det inte är ett reportage från en myrsloksfarm).
Några exempel.
KOMMENTERA! …“passerar Lesjöfors”? Jag tycker det ser ut som om de passerade en stugknut med en förvånad gubbe.
KOMMENTERA! Redebergslids nyförvärv presenteras. Men vad gör han på sjukhuset? Är han skadad? (Nej, långt ner i texten får vi förklaringen: han gillar sjukhusfiket).
LOCKA IN LÄSAREN! En bild på ett vanligt hus kan bli spännande med rätt bildtext.
BRYT INTE ILLUSIONEN! Ingmar Bergman sa att om han påstod att någon på filmduken var döden så tror publiken det. Här handlar det om en familj på Hisingen som måste ringa på bussen en timma i förväg. Familjen, hållplatsen, telefonen — det funkar. Men om man tänker efter: skulle ni gå ut till hållplatsen och ringa?
VISSA BILDER KRÄVER BILDTEXT! Den övre: han visar ärret efter hennes hjärttransplantation. Den undre: hon såg en varg och visar hur den grinat mot henne.