ÅRETS NYORD, åtmin­stone om man räk­nar frekvensen, är… ta-ta-ra-taaa: “sär”. Det dök upp för några år sedan men har 2012 fått sitt genom­brott.
Från bör­jan hette det “så här” men har drag­its ihop sådär, shär, sär. Jag tror att det kom­mer från Stock­holmshål­let.
Jag satt på 66:ans buss här­förleden och hela vägen från Horn­stull till Sofia lyssnade jag på två unga tje­jer som sat bakom och pratade. Ordet “sär” förekom flera gånger i varje mening.
– Å han kom fram sär, ja kän­ner ju han bara lite sär, å så vahetre sa han sär, att hon å ja va sär gan­ska sär lika sär, å jaba va? ja har typ inte tänkt på de sär men ha va sär jät­tegul­lig sär…
Jag vände mig om och frå­gade om de inte kunde vara vän­liga att vari­era diskurspar­tik­larna lite i sam­talet. Nej, det gjorde jag inte. Jag satt tyst och ägnade mig åt tju­vlyssandets ädla konst.
Den här typen av småord som man plockar in i sam­tal kallas just för diskurspar­tik­lar: ju, lik­som, typ. De får sam­talet att flyta lite bät­tre.
Många av dem är garderande och gör språket lite mer dif­fust men sam­tidigt smidi­gare.
En annan allt van­li­gare garder­ing jag noterat är “…kan jag tycka” eller “jag kan tycka att…” i stäl­let för att helt enkelt säga “jag tycker”. De förra for­mu­leringarna är väl (garder­ing) en ersät­tning för “eller hur”?
Åjaba vill passa på å önska alla en rik­tigt God sär jul och jag kan tycka att det även är på plats att redan nu önska sär ett gott nytt år!