NÄR DISNEY motiverade klippen i Tomtens julverkstad var ordet “anpassning”. Den mer allmänt spridda rasismen på 1930-talet, när filmen gjordes, har först idag blivit kontroversiell.
Filmen firar i år 80-årsjubileum och man kan naturligtvis fundera över varför dessa klipp kommer just nu. Men vi ska också komma ihåg att Disney är ett multinationellt kommersiellt företag som naturligtvis vill stöta sig med så få som möjligt.
Tre klipp har gjorts. Det första på en docka som är en dum blondin som har svårt att säga en sån enkel sak som “Mama!“
Det andra klippet är visserligen en stereotyp bild av en färgad flicka men hon kan lika gärna vara en förebild, för hon är smart. Hon har koll på hur det gick för tjejen innan och säger omedelbart “Mamsen” och okejar sig själv. Det är sådana barn som tar sig fram här i livet.
Det tredje klippet är en man i grön frack och kubb som utför en kosackdans. Jo, han har skägg och stor näsa också. Men är det någon som tänkt på honom som jude? Inte jag i alla fall. Inte förrän Disney påpekade det.
Ska man härleda folks eventuella religiösa hemvist med vägledning av deras näsor? Det är trots allt skillnad på den här dansaren och Albert Engströms sluga köpmän.
I Tomtens verkstad sliter småtomtarna i högt tempo och med monotona arbeten. Det är en bild av den antifacklige Walt Disneys egen tecknarfabrik, där de anställda slavade till dålig lön. Resultatet blev en fem månaders strejk.
Kanske är det en stilla protest från fabrikstomtarna att de har slängt alla leksaker ner i tomtens säck. Det har alltsedan jag var barn förbryllat mig varför tomten delar ut leksakerna utan julklappspapper om.
Men varför bråka om Disneys tomteverkstad? Det är bättre att lungt sitta under sin korkek och lukta på julhyacinten. Precis som en tjuren Ferdinand. Där har ni dessutom en som aldrig tänker anpassa sig.