DET ÄR EN stor tidningshög att gå igenom efter en semesterresa. Bläddrandet går för det mesta snabbt men då och då är det något man måste läsa.
I SvD:s kulturdel den 11 augusti till exempel. Jag trodde att mediemyten om kommunalrådet i Hörby som lät avbilda sig själv i romersk rustning med plymförsedd hjälm på kommunhusets vägg, redan var föredömligt utbenad av Medierna i P1. Historien gick över världen som en skandal. Men som vanligt var den överdriven. Kommunalrådet Lars Ahlkvist är en av hundra avmålade personer på väggmålningen.
Vad fick SvD att spendera ytterligare sex sidor på storyn? Jag började läsningen med en skeptisk min. Men snabbt drogs jag in i Erik Eje Almqvists reportage.
Det visade sig vara mer att berätta. Almqvist gör konstnären, Johan Falkman, till huvudperson och får därmed ytterligare ett perspektiv på den märkliga historien.
Det är fyra personer som spelat centrala roller i storyn. Alla presenteras i inledningen som är en scen från invigningen.
Kommunalrådet “ställer sig bakom podiet och smackar i headsetet”.
Konstnären vaggar på stolen “…i knallröda glasögon och svart skjorta med broderade blommor”.
Och två rader längre bort sitter inkassomiljonären Anders Jarlskog och stryker “bort en dammtuss från sin tunna ullkavaj.“
Den fjärde personen presenteras bara kort. Det räcker med att nämna hennes namn för att locka till vidare läsning: den egyptiska författaren Nawal ElSaadawi. Vad i hela friden gör hon där?
Det är ett välskrivet reportage och med stilsäkra bilder av Daniel Nilsson. Jag plöjde alla sex sidorna, trots (eller kanske på grund av) att jag var måttligt intresserad i inledningen.
Det finns alltid nya aspekter att krama ur en story. Allting är aldrig sagt. Inte ens om Hörby.
http://www.svd.se/kultur/kalabaliken-i-horby_8412778.svd