Gene Pat­ter­son

I GÅR UPPMÄRKSAMMADES 50-årsdagen av ett av de värsta rasist­då­den i USA: bomben i Birm­ing­ham, Alabama, den 15 sep­tem­ber 1963. Den mor­gonen exploder­ade en dyna­mit­laddning i 16th Street Bap­tist Church och dödade fyra svarta flickor som var i söndagsskolan: Addie Mae Collins, Cyn­thia Wes­ley, Car­ole Robert­son, samtliga 14 år, och 11-åriga Denise McNair. Flera andra skadades.
Addie Maes blodiga sko togs omhand och visades. Den andra satt kvar på hennes fot och det var tack vare den som hennes storasys­ter kunde iden­ti­fiera Addies svårt sar­gade kvar­levor.
I dag är det 50 år sedan en av de mest upp­märk­sam­made kröniko­rna i amerikansk press pub­licer­ades. Den skrevs av Gene Pat­ter­son, kolum­nist på The Atlanta Con­sti­tu­tion.
På söndagsefter­mid­da­gen var Pat­ter­son hemma i sin villa och klippte gräset med sin nioåriga dot­ter Mary i närheten när tele­fo­nen ringde. Han fick bud­skapet om det hem­ska dådet och satte sig omedel­bart i bilen och körde ner till tid­nin­gen.
Där skrev han en krönika som pub­licer­ades dagen därpå. Den var så kraft­full att Gene Pat­ter­son blev kon­tak­tad av Wal­ter Cronkite som bad honom att läsa upp den i CBS Evening News samma kväll.
Mel­lan åren 1960 och 1968 skrev Pat­ter­son över 3.000 dagliga krönikor (ett urval gavs ut 2002). Många hand­lade om rasis­men och de svar­tas rät­tigheter. 1967 fick han Pulitzer­priset för dem.
Han blev senare redak­tör för S:t Peters­burg Times i Florida och ord­förande i Poyn­ter Insti­tute. Han dog tidi­gare i år, 89 år gam­mal.
Här är hans krönika: A Flower for the Grave