JAG SÅG EN Beatles-dokumentär i helgen. Den handlade om deras första år. En stund in i filmen lade jag märke till en sak: det fanns ingen Beatlesmusik! Ofta tonade det in musik, men den var anonym och lite allmänt 60-talsaktig.
Inte ens när någon berättade om hur drabbande det var att första gången höra Please Please Me, fanns låten med. Filmmakarna hade helt enkelt inte fått rättigheter att spela någon Beatlesmusik (antagligen den gnidne Paul McCartneys förtjänst). Och när man väl som tittare upptäckt det sjönk liksom dokumentären ihop. Skillnad då på den efterföljande filmen om George Harrisson som var full av hans musik.
Ett liknande dilemma kan man råka ut för som reporter. Huvudkällan vill inte ställa upp. Som reporter vill man komma så när kärnan i historien som möjligt. Jag vill inte tala med en pressansvarig, jag vill tala med vd:n själv. Man vill nå den som är närmast nyheten, händelsen.
Det kan hända att man tvingas lägga ner helt och hållet. Men ibland måste man skriva ändå. Då finns bara en möjlighet: att jobba hårdare. Ringa fler, åka ut, slänga nätet över ett större område. Jobbar man med reportage finns möjligheten att ändå kunna rekonstruera en händelse på ett tillfredsställande sätt. Risken är att man tappar de där viktiga detaljerna.
En gång blev jag intresserad av ett misslyckat rån mot en bank i Gullspång. En arg gubbe inne i banken höll på att övermanna rånarna, därefter startade inte flyktbilen. De kom undan men greps alla tre inom ett dygn.
Ingen av rånarna ville ställa upp, inte heller bankpersonalen. Jag kanske borde lagt ner, men var så upptänd av storyn att jag fortsatte.
Detta handlade om ett brott och det fanns en förundersökning. Den ger ofta en ganska detaljerad bild av vad som hänt. Läser man en brottsutredning har man automatiskt många ingångar, vare sig man ska skriva en nyhetstext, reportage eller en kommenterande krönika. Det finns inga genvägar. Läs alla sexhundra sidorna!
Jag lutade mig mot den och en resa i rånarnas fotspår. Och det blev ett reportage som kunde publiceras. Jag tycker nog att det fanns lite musik i det också.
Nu är jag extremt dålig på att övertala folk. Backar kanske allt för tidigt. Jobbar man på tv eller radio får man mer träning på att övertala helt enkelt därför att man är tvingad.
Vad gör ni när ni inte får folk att ställa upp?