INGET ÄR SÅ hjärtskärande för en reporter som när den egna texten måste slaktas ner. Man stryker och stryker men till slut hamnar man i ett läge där det bara inte går längre: “Det blir ju ingenting kvar!” Allt viktigt man skrivit ner, alla man pratat med och nyanserna och förklaringarna och sätta-in-i-sitt-sammanhang-raderna.
Det slutar ofta med att man blir tvärsur och låter någon annan verkställa slakten. Varför ska man anstränga sig när det blir så här?
Situationen uppstår oftast när förutsättningarna ändrats. Om man redan från början vet att det måste vara kort är det enklare. Men ändå inte.
Det kräver träning. När jag en gång praktiserade på GT fick jag följa med en sportreporter på en hockeymatch mellan Bäcken och Tingsryd i Frölundaborg. Blekinge Läns Tidning ville ha tre manuslappar och jag fick äran att skriva (och tjäna 50 spänn extra). När jag hade skrivit mina tre manuslappar var jag framme i mitten på andra perioden.
Att skriva kort är en konst. Minns Mark Twains inledning på ett brev: “I apologize for writing you a long letter. I didn´t have time to write you a short one.“
Det är som alla vet lättare att skriva långt. Därför är det viktigt att få veta längden när man ska börja skriva. För det mesta är det färre tecken än man skulle önska.
Min erfarenhet är dock att desken ofta håller igen. De vill inte lämna över för långa artiklar till natten. Därför kan det vara värt att ta ett snack med redigeraren, om man har möjlighet. Nästan alltid säger denne: “Nej, du kan skriva lite längre, det fixar sig.“
Något att tänka på när man ska skriva kort är att inte komprimera. Det första budet i kortskrivningens konst är: utelämna.
Sedan kan man fundera över hur mycket som behöver förklaras för läsaren. Om det är en text som kräver lite förklaring är det lättare att skriva kort.
Man ska förstås också undvika slingrande inledningar. Gå direkt på köttbenet! Hoppa in i storyn.
Minimera antalet pratminus. De tar plats och varje person som ska vara med i texten ska ha namn och titel.
Man kan förledas att tro att om man ska skriva kort behövs inte lika mycket research. Fel! Ju mer man vet om ämnet desto lättare att styra in på det väsentliga.
Om det finns bild med utnyttjar man naturligtvis bildtexten, så har man fått några rader till.
Liksom tiden är en kreativ faktor i skrivande är också begränsat utrymme det.
Till sist kan jag inte låta bli att visa ett exempel på kortskrivande när det är som bäst. Det är ett stycke ur Harry Martinsons Nässlorna blomma. En hel roman på 668 tecken:
En av backstugorna hade en son som var värvad vid Kronprinsens husarer. Varje höst och vår kom han hem och glänste i skogarna. Framtill såg hans uniform ut ett skrattande spjälverk eller ett glödande eldgaller. “Vi husarer kalla dem revben”, sade han till pigan, vars hjärta han sakta halstrade på sitt husargaller. I september kom hans slutbrev med några förklarande husarfraser på. Det var vitt och dött som en kalkplatta — nu gick hon i sjön. Drogs upp den tredje oktober, uppsvälld som en boj av fostret och dödsprocessen. Socknen talade på ytterst övligt sätt om händelsen. Husaren tog sig nästa gång en flamma i Torup. Där var torra land överallt och inga sjöar.