NÄR EN REPORTER ska ställa någon till svars blir det inte säl­lan ren kon­fronta­tion. En kom­mu­nika­tion­skol­li­sion. Den grundläg­gande frå­gan glöms ofta bort: var­för ställer vi frå­gor?
Jo, för att få svar. För att få infor­ma­tion. Vi vill veta hur det lig­ger till. Då är inte kon­fronta­tion alltid den bästa meto­den.
Jag tänkte på det i hel­gen när jag läste Anna Bod­ins (bilder av Nick­las Thegerström) inter­vjuer i DN med tre poliser som varit förhörsledare i upp­märk­sam­made erkän­nan­den: Jackie Ark­löw, Göran Lind­berg och Fabian Bengtssons kid­nap­pare.
Det finns många likheter mel­lan polisens förhör och våra inter­vjuer. Men förstås också stora olikheter. Polisen kan själv bestämma när förhöret ska hål­las, vi måste ofta över­tala. Men sit­u­a­tio­nens psykologi är likar­tad.
Respekt och förtroende var DN-polisernas gemen­samma nämnare för att få ut så mycket infor­ma­tion som möjligt av förhören.
Ing-Marie Häg­glund (Ark­löw) poängterar att hon först och främst är där för att lyssna på den mis­stänk­tes his­to­ria. Och är tydlig med att hon aldrig tar emot infor­ma­tion under bor­det
Det talas i inter­vjuerna också om att fördöma brott men aldrig fördöma män­niskan som har begått det. Något man kan fun­dera på som jour­nal­ist också. Det är inte alltid vi låter fakta tala för sig själva, vi vill gärna på ett över­ty­dligt vis även tala om hur skurkak­tig skurken är. Och glöm­mer den gyl­lene regel: det är inte reportern som ska bli för­ban­nad, det är läsaren/tittaren.
I tv vill man, inte helt förvå­nande, ha bra tv. Reporterteamet som står i en recep­tion och kräver att få tala med chefen men blir utkörda har näs­tan blivit en genre i sig.
Och om nu till även­tyrs chefen ställer upp kas­tas frå­gorna som piskrapp i ansik­tet och om de önskade svaren ute­blir kas­tas samma frå­gor fram igen och igen. Alter­na­tivet i en sådan sit­u­a­tion är att ställa frå­gorna på ett annat sätt, att backa och tänka om.
Det har hänt mer än en gång att jag tänkt så här: den reportern ville inte ha någon infor­ma­tion, den reportern ville bara ha “bra tv”. Detta kan också gälla skri­vande repor­trar.
Förhopp­n­ingsvis är mak­thavaren vid det laget redan avk­lädd genom gedi­gen research och fakta. “Tuffa” frå­gor tillför oftast inte mycket i sak. De är dessu­tom lätta att slin­gra sig förbi.
Lam­pan i ansik­tet är ett sätt. Det finns också andra.