DET TALAS OM betygsin­fla­tio­nen bland musikre­censen­ter. Allt fler ger fem plus­tecken, randiga steklar, fyrar, log­gor, älgar, semi­kolon och allt vad det kan vara. Inget kon­stigt i det. Betygshet­sen lig­ger helt i linje med det allmänna upp­skru­vade läget i massme­dierna.
I tv:shower med pub­lik skriker pro­gram­ledarna i högan sky, trots att de har en mikro­fon inkop­plad. I sociala medier är allt för många mer ver­sala än ver­bala.
Dessa hyll­ningsre­cen­sioner slås upp med buller och bång. Men det finns också recen­sioner som inte finns.
Det är en sak som jag irrit­erar mig över när det gäller nya skivs­läpp, nya romaner, film­premiärer som är kop­plad till recen­sion­erna. När vi läser en inter­vju med för­fattaren som just givit ut en roman eller med musikartis­ten som släppt en platta, kom­menteras aldrig recen­sion­erna som oftast pub­liceras före inter­vjuerna.
Om en för­fattare blivit sågad, kapad, kalkonis­erad å det värsta av alla recensen­ter kom­menteras inte detta med ett ord i inter­vjun. Det är som om ingent­ing hänt.
Att den är gjord innan recen­sion­erna pub­licer­ats är ingen ursäkt. Åtmin­stone i dagstid­ningar borde det finnas utrymme för ett snabbt kom­plet­terande sam­tal med en kom­men­tar. Det­samma gäller givetvis om författaren/artisten/regissören blivit hyl­lad. Man vill förstås som läsare ha en reak­tion.
Men han har ju blivit väldigt illa behand­lad av alla recensen­ter! Hur mår han? Var­för får vi inte veta det?
Men hon har ju blivit tokhyl­lad av samtliga recensen­ter! Hur har det påverkat henne? Var­för får vi inte reda på det?
Eller en lång inter­vju med för­bund­skapten Ham­rén strax innan VM, utan att be honom kom­mentera den kraftiga kri­tik han fått för att sitta som kom­men­ta­tor i SVT.
Allt detta hänger sam­man med något som varje jour­nal­ist alltid måste ha i huvudet: “Besvara läsarens frå­gor!“
Man måste ha en föreställ­ning om vilka frå­gor som läsaren kan tänkas ha kring det man ska skriva om. Efter läs­nin­gen får det inte hänga några lösa trå­dar eller finnas några frågetecken kvar i luften.
Vid inter­vjuer med kända per­soner som alla för tillfäl­let gnäg­gar kring, är det en jour­nal­is­tisk plikt att samla in gnägget och få det utrett ur hästens mun. Och inte låt­sas som om det reg­nar, eller snarare att solen skiner som van­ligt.
Det är detta som är skill­naden på en klå­pare och en god skribent.