Lång föreläsning om att hålla sig kort

NOBELDAGEN, den 10 decem­ber 2013 del­tog jag i Ander­sem­i­na­r­iet i jour­nal­is­tik på Karl­stads uni­ver­sitet. Temat för dagen var kort­srki­vande.
Min föreläs­ning hette “Kon­sten att korta en text innan den är skriven” och hand­lar om hur man ska tänka när man skriver kort och när man skriver nära dead­line. Föreläs­nin­gen är i sig inte jät­tekort, den är 42 minuter och finns här i sin helhet.

 

Ett kort seminarium

UNDER RUBRIKEN “Kon­sten att korta en text innan den är skriven” var jag en av föreläsarna på Ander­sem­i­na­r­iet i jour­nal­is­tik på uni­ver­sitetet i Karl­stad den 10 decem­ber. “Kortare och fort­are” var sem­i­na­r­i­ets ämne (andra föreläsare Augustin Erba, Torsten Rön­ner­strand, Sofia Mir­jams­dot­ter och Hen­rik Örne­bring. #Ander­sem­i­na­r­iet)
Det korta skri­van­det har ham­nat i  fokus: 140-teckenstwitter, snabba webb­tex­ter, Metrofier­ing av nyheter och nu har en nov­el­list fått nobel­priset.
Men kort är inget nytt. Ni minns kanske de där rul­lande nyhets­dis­play­erna på hus­fasaderna eller telegram­tex­ter eller vykort eller reklam­slo­gans, för att inte tala om tio Guds bud — där var ju vår Herre även först med de idag så pop­ulära lis­torna.
Ibland är det prak­tiskt omöjligt med långa tex­ter, som i gravin­skrip­tioner och tat­ueringar.
När man bör­jar tänka på kort­skri­vande är det intres­sant att upp­täcka hur många kort­tex­ter det finns inom alla möjliga områ­den.
I min fågel­bok till exem­pel. Där står: “Tyst utom under häck­nin­gen. Van­li­gaste läte en kla­gande vissling piii-lo eller gly-i-hy… I boets närhet kan ibland höras ett märk­ligt, mekaniskt knat­trande ljud, unge­fär som från en avlägsen slåt­ter­maskin.“
Rena poesin i denna fak­taspäck­ade kort­form. Beskrivn­ing av en bivråk för övrigt (tex­ten av Lars Svens­son i Europas fåglar). Han skriver också “mjukt broderande”, “hesa raspiga ram­sor” och “en väckark­locka med däm­pad kläpp (gräshopp­sån­gare).
Att skriva kort tar lång tid. “Ursäkta att jag skriver ett långt brev, jag hade inte tid att skriva ett kort”.
De verk­liga kort­skri­varna poet­erna tar extra lång tid på sig. Den pol­ska poeten Wis­lawa Szym­borska sa: “Det jag skriver på kvällen, läser jag först kri­tiskt på mor­gonen; om det som då blir kvar över­lever nästa vin­ter kan det bli tryckt.“
Inom jour­nal­is­tiken har man kanske inte rik­tigt den tiden. Det vik­tiga är att korta tex­ter skrivs med en med­veten­het om detta for­mats särskilda krav.
Återkom­mer med en kor­tad ver­sion av min föreläs­ning. Inom kort.