LP och EP
JAG HAR KVAR en ganska stor packe LP-skivor, ”Long Play”-vinyl alltså. En hel del EP-skivor också, ”Extended Play” (plattor i singelformat men med fyra låtar).
Däremot har jag inga lp-skivor eller ep-skivor.
Det ser väldigt konstigt ut när plötsligt en väl inövad (1948) stavning ändras av någon anledning. Nu ser man ofta i tidningarnas nöjessidor LP stavas ”lp”; jag har sett varianten ”Lp”.
Jag har fått för mig att det är en generationsfråga. Vinylen har ju på senare år fått en renässans bland dem som vuxit upp med cd-skivor och de har antagligen tagit den skrivningen med sig (jag var för övrigt som nöjesreporter på GP på Philips i Eindhoven 1979 när det nya undret cd-skivan presenterades – dock skrev jag ”CD-skiva”).
Vi skriver vd, dvd, pc, sms och tv för att de blivit självständiga ord, trots att de uttalas bokstav för bokstav och egentligen ska skrivas med versaler.
Det finns inga rekommendationer från Språkrådet när det gäller LP och lp. Det går bra att skriva som man vill förstås. Vi lever som bekant i ett stavningsfritt land (kan även läsas som ironi).
Själv tänker jag fortsätta med det beprövade LP och EP. Som den hackige gamle vinyl-gubbe jag är.