Sne­seglare?

START
“Oj då! (långa applåder) Tack så hem­skt mycket. Ni får tänka på en sak, vi har bara en timmes tv-tid här, vi måste hinna med allti­hop. Jag har mycket att säga ska ni veta.“
Sedan ägnar sig Jim­mie Åkesson en lång stund åt något skämt om säll­skapsspelet Rap­pakalja som Göran Häg­glund haft i sitt tal dagen innan. Och försöker skämta själv. Det känns som en timme.
SLUT
“Sverigevän­ner, kän­ner ni också hur vin­den till­tar? Vi är den friska till­t­a­gande vind som sveper över lan­det. Nästa år gäller det, då blåser vi Rein­feldt, Löfven och dom andra på möj­ligheten att fort­sätta styra sku­tan mot de mörkaste vat­ten.“
En vind är en sliten poli­tisk metafor. Och den kan tolkas lite hur som helst. Jag tycker den där vin­den mest blåser inuti själva par­tiet.
Möjli­gen rik­tade sig Åkesson till seglarna i Got­land runt.