DEN 1 JANUARI bör­jade radioteaterns årslånga serie med kort­pjäser, kallad Värld­shis­to­rien. Den första hand­lade om under­sköter­skan Sarah Wägn­ert som avs­lö­jade van­vår­den på Pol­hems­går­den i Stock­holm 1998 och som fick så stort genom­slag i massme­dierna och ledde till Lex Sarah.
I pjäsen upprepas dock en myt om den här hän­delsen, bland annat den att hon risker­ade sitt jobb.
I själva ver­ket hade hon redan sagt upp sig (två veckor tidi­gare) när Rap­ports Karin Swärd gjorde inter­vjun. Och det var inte Sarah Wägn­ert som tip­sade. Hon råkade jobba just den dagen Karin Swärd kom till Pol­hems­går­den och fick över­ta­las i två tim­mar för att ställa upp.
Ändå har Sarah Wägn­ert sagt att hon sade upp sig samma dag som inslaget sän­des. Jag ringde henne vid den tiden och frå­gade och då sa hon “några dagar innan” inter­vjun gjordes. Hon kunde inte rik­tigt förk­lara var­för hon lät myten leva vidare.
Mitt minne är att det framg­ick redan i Rapport-inslaget att hon sagt upp sig, men detta “föll bort” i den vidare rap­por­terin­gen. Antagli­gen på grund av att sto­ryn blev bät­tre utan den infor­ma­tio­nen.
Detta för­tar givetvis inte Sarah Wägn­erts insats. Hon visade prov på stort civilkurage och gjorde mycket för debat­ten om åldringsvår­den.
Men det är intres­sant hur en god his­to­ria bor­rar sig in i en nyhet­srap­por­ter­ing. Själva kär­nan i den är sann, dock inte det yttre skalet som är så vik­tigt i en god his­to­ria. Och ingen vill spräcka en bra story. Här var den dessu­tom dubbelt bra: van­vård­savs­lö­jan­det och hjältin­nan.
Ibland visar sig inte ens kär­nan vara sann, som nyheten om den över­givna pojken utan­för inneband­yare­nan i Upp­sala.
Till Wägn­ert­myten hör också att det var den som star­tade debat­ten om åldringsvår­den. Men den var vid detta tillfälle redan igång. Afton­bladet hade en artielserie i ämnet och GP pub­licer­ade dagen innan Wägnert-intervjun ett reportage om Svale­bo­hem­met, illus­tr­erad med tre åldringar som sit­ter vid ett bord och sover, tagen av GP-fotografen Laila Ekst­edt.
Alltså, Sarah Wägn­ert risker­ade inte sitt jobb när hon gick ut i Rap­port och det var inte hon som star­tade vanvårds-debatten. Det är en fören­kling av verk­ligheten.
Detta kon­staterande gör egentli­gen inte Rapport-inslaget sämre och Karin Swärd var väl värd Stora jour­nal­ist­priset hon fick för det och Sarah Wägn­ert var inget dåligt val som Årets svensk.
Men ingen tjä­nar i läng­den på att föra myter vidare.