FOTBOLLS-VM ÄR ETT stort skådespel. Dessvärre har det också blivit en scen för uselt och patetiskt skådespeleri.
De vältränade toppspelarna har i vissa situationer förvånansvärt svårt att stå på benen. De är pinsamma att se när de faller med uppsträckta armar samtidigt som de vänder ansiktet mot domaren. Hur många gula kort för filmning kommer statistiken att visa efter VM? Allt för få, om ens några.
Man undrar onekligen hur dessa stora starka karlar klarat av att skaffa sig alla smärtsamma tatueringar de har när de inte ens tål en liten knuff på armen utan att falla ihop i svåra plågor (inte sällan i ansiktet).
I matchen Tyskland — Portugal råkade Thomas Müller få Pepes hand på sin kind och lade sig skrikande ner med händerna för ansiktet. Pepe blev med rätta förbannad på fuskförsöket och gick fram och stötte sin panna lätt mot Müllers huvud.
Och då kan man se att Müller för ett ögonblick är på väg att sätta händerna mot huvudet i stället och på nytt slänga sig i gräset, men besinnar sig. Även han inser att det skulle vara för mycket.
Pepe blev utvisad. Müller kallade inte på läkare, trots de fruktansvärda slagen, utan spelade lugnt vidare.
Att slänga sig i gräset med händerna för ansiktet har blivit ungefär som en commedia dell´arte-scen, en återkommande tablå som utförs på precis samma sätt varje gång. Alla vet vad den betyder (alla utom domaren). Fuskare borde få bära en fånig Harlekinmössa resten av matchen. Eller som de dramaqueens de är, spela resten av matchen i högklackat.
Som om inte detta attentat mot fotbollens idé vore nog, bryr sig de flesta sportjournalister inte om fusket. Sällan hör jag någon ironisk kommentar eller någon kommentar över huvud taget. I vilken annan idrott är acceptansen för fusk högre än i fotboll?
I fallet Müller fälldes idel fördömande kommentarer av Daniel Nannskog och de andra i SVT-studion, men ingen om Müllers fjanterier. I Aftonbladet skrev sportkrönikören Erik Niva att “…Müller spelade över i samband med utvisningen…” Spelade över? Varför skulle han spela över huvud taget?
I tv kan de säga att en försvarsspelare “bjöd in” till en fällningsfilmning. Det var dumt gjort av honom. Men tydligen inte av han som slängde sig med armarna i vädret (det normala när man trillar är annars att man försöker ta emot sig med armarna inte sträcka upp dem i luften).
Vad är detta för fuskjournalistik?
P.S. Det krävs att någon biter en medspelare så hårt att han själv får så ont i tänderna att han tvingas kasta sig ner på marken (med båda händerna för ansiktet) för att sportjournalisterna ska reagera.