Varumärkesintrång? Foto: Mattias Edwall
Med anledning av det kungliga bröllopet återutsänder jag en bearbetad version av det jag skrev i GP i samband med kronprinsessbröllopet 2010.
PRINS CARL PHILIPS OCH Sofia Hellqvist bröllop är ännu en uppvisning i kungahusets försök till folklighet. Så nära undersåtarna kommer inte ens sultanen i Brunei.
Problemet för vår kungafamilj är att upprätthålla balansen mellan upphöjdhet och vanlighet. Monarkin behöver mystiken kring sin utvaldhet, men denna är samtidigt väldigt omodern.
Större öppenhet mot massmedia har varit medicinen. Den har skingrat mystiken. Faran är att det slår över åt andra hållet. Kungahuset som varumärke (i studier värderat till mellan en och fem miljarder) kan ta stryk när mediebevakningen trivialiseras till det uthärdligas gräns.
Kungen startade processen med öppenheten och Victoria har fortsatt. Hon har lyckats väldigt bra med denna svåra balansgång mellan närheten till kronan och folket.
Valet av man stärker folkligheten, en vanlig idrottsnörd från Ockelbo. Trenden finns också i andra kungahus. Vanliga familjer får släktskap med den yppersta upphöjda institutionen i samhället, kungamakten.
Det som visar på det revolutionerande i detta är att Victoria blev den förste regenten i den Bernadotteska släkten som gifte sig med en svensk.
MEN DET KUNDE slutat redan 1971. Det var då riksdagen klubbade igenom det som kallas Torekovkompromissen och som gjorde kungen maktlös. Ett tag. I dag är makten tillbaka i annan skepnad.
1911 kunde socialdemokraterna fira ett hundraårsjubileum. Det var då som de skrev in i partiprogrammet att monarkin skulle avskaffas.
Som bekant har de inte lyckats särskilt bra. Monarkin är kvar. Ironiskt nog kan kungen tacka just socialdemokraterna för det. Det var dåvarande statsministern Olof Palme som drev på grundlagsberedningen när kungamakten blev enbart en representativ institution.
Det var på Hotell Kattegatt i den skånska badorten Torekov som förhandlingarna ägde rum den 16–20 augusti 1971. (Fast en dag åkte grundlagsberedningen till Hallands Väderö och badade.)
Det fanns en allmän politisk önskan att undvika en strid kring statsskicket. Republikkravet avvisades. Kungens politiska makt beskars kraftigt. “Nu har vi förvandlat kungen till en plym”, sa Palme.
Socialdemokraterna kunde ha kvar kravet på republik men det var en lågenergifråga eftersom man nu kunde säga att kungen var helt avlövad på makt. Monarkin kunde avskaffas med ett pennstreck, som Palme uttryckte det.
Kung Gustaf VI Adolf var själv inte intresserad av personlig makt och accepterade uppgörelsen i Torekov utan knot.
Från vänsterhåll rasade man över den försuttna chansen att en gång för alla avskaffa monarkin. I dag finns åter en växande opinion för republik.
Men kung Carl XVI Gustaf har via sin opinionspåverkan en större makt i dag än Palme kunde drömma om. Monarkins ställning bygger på hur kungahuset agerar. Opinionen kan svänga snabbt: från Tsunamital till försök att vända blad.
När Victoria gifte sig hamnade monarkins framtid i hennes knä. Daniel har med liv och lust gått in i rollen som staffagefigur och är medveten om att det är hustrun som står i centrum.
Victoria vet att hon tvingas leva i en dokusåpa som styrs av massmedia. Hon vet att hennes ställning är stark men att hon måste jobba för att behålla den.
Hennes roll blir annorlunda än pappa kungens. Men på vilket sätt vet vi inte. Med en egen familj ökar kraven på att forma monarkin i framtiden.
På det sättet står Victoria ensam. Hon kommer att förföljas av hård granskning och har inte ens en plym att dölja sig bakom.
