I LÖRDAGS recenserade jag Bodil Malmstens ”Så gör jag” (se nedan) där hon bland annat skriver om sina våndor med den allra första meningen i hennes mest omtyckta bok ”Priset på vatten i Finistère”. Hon fick aldrig till meningen tyckte hon och tvingades sända över korrekturet till förlaget med inledningen ofärdig.
Jag efterlyste själva meningen, som hon väljer att inte citera. Det skulle varit intressant att få ta del av ett antal versioner och en lite närmare beskrivning av hur hon konkret arbetat med den. Då hade vi fått en verklig djupdykning i skrivarverkstaden.
Hur lyder då meningen? Så här: Jag sitter i min trädgård i Finistère och fyller i adressändringskort.
Det tycker inte jag är någon dålig start. Vi placeras direkt i en miljö och en aktivitet som andas uppbrott och det är helt uppenbart att saker kommer att hända.
För Malmstenkännaren är det extra spännande eftersom man vet att hon tidigare flyttat till Finistère och skrivit därifrån.
Vad mer kan man begära av en mening än att den lockar till vidare läsning och sätter frågor i huvudet på läsaren som den vill ha svar på?
Vi har alla våra favoriter bland förstameningar. En av de mest berömda är förstås Gabriel Garcia Màrquez start på romanen ”Hundra år av ensamhet”:
Många år senare, inför exekutionspatrullen, skulle överste Aureliano Buendia påminna sig den avlägsna eftermiddagen då hans far tog honom med för att visa honom isen.
Ja, om man får veta att någon hamnar inför en exekutionspatrull blir man lite nyfiken på att få veta varför.
Som reporter har man begränsade möjligheter att sitta och fila på förstameningar. Man måste ganska snabbt bestämma sig för att det här får duga. Och har man tur så får man den där startskjutsen som får läsaren att bli nyfiken.
Som alltid kan man lära sig mycket genom att läsa böcker. En väldigt enkel men enligt mitt tycke effektiv förstamening är den här:
Det ligger en lapp på mitt skrivbord ”Gustav har ringt”. Gustav? Jag känner ingen Gustav.
Okej, det var inte en mening men bra för genast vill man, lika gärna som jag:et, veta vem Gustav kan vara. Boken är ”Maken” av Gun-Britt Sundström.
Sedan har vi förstås Selmas klassiker Äntligen stod prästen i predikstolen. Men eftersom jag gillar det lite absurda och överraskande är min största favorit starten på Peter Höegs ”Kvinnan och apan”: En apa närmade sig London.
Fler start-favoriter?