UTRIKESMINISTER CARL BILDT utta­lande om Ukrainas avsatte pres­i­dent Vik­tor Janukovytj, att han är en quis­ling, har väckt stor upp­stån­delse.
Bildt kallar honom så efter­som Janukovytj rest till Ryssland och bett dem invadera hans eget land. “Man ska kalla en spade för en spade”, rep­lik­er­ade Bildt på kri­tiken.
I Dagens Nyheter står det att “par­al­leller med naz­i­tysk­land väcker avsky i län­der som för­lorade många miljoner invånare i kriget mot Hitler.“
I radion hör jag någon säga att Bildts liknelse var felak­tig för Vid­kun Quis­ling befann sig i Norge, han fly­dde aldrig utom­lands.
Med sådana påståen­den förstår man inte vad det hand­lar om. Carl Bildt lik­nade inte Janukovytj vid Vid­kun Quis­ling, han kallade honom för “quis­ling”. Alltså det inter­na­tionellt ved­ertagna begrep­pet för lands­för­rä­dare.
Vi kän­ner alla den norske tecknaren Rag­n­vald Blix som under sig­na­turen Stig Höök lev­er­erade satirer i Göte­borgs Han­dels och Sjö­fart­stid­ning under andra värld­skriget.
Hans mest kända teck­n­ing är den när Vid­kun Quis­ling kom­mer till Hitlers högk­varter, gör naz­i­häl­snin­gen i porten och säger: “Jag är Quis­ling”, varpå dör­rvak­ten frå­gar: “Och nam­net?”.
Det var alltså redan då ett begrepp för lands­för­rä­dare, kol­lab­o­ratör. Speciellt någon som samar­be­tar med en ock­u­pa­tion­s­makt. Det kan ju ligga nära till hands att kalla Ryssland för just detta när det gäller Krim.
Alltså skilj på quis­ling och Quis­ling.
En helt annan fråga är hur lämpligt det var att den svenske utrikesmin­is­tern kläckte ur sig detta, hur mycket det bidrog till dämp­nin­gen av kon­flik­ten.
Kanske var det så att han istäl­let saboter­ade för de stora ansträngningar till en diplo­ma­tisk lös­ning som pågår. Något ver­balt eld upphör, som FN:s biträ­dande gen­er­alsekreter­are Jan Elias­son efterlyste, var det san­nerli­gen inte.
Man kanske till och med kan kalla Bildts utta­lande för ett för­räderi mot diplomatin.