DET ÄR PRECIS vad jag säger, skrivjobbet är likadant för alla men ingen gör som någon annan. Det finns visserligen en del praktiska råd att lära ut, men i grunden är allt skrivande mycket personligt.
Därför tycker jag att Bodil Malmsten har rätt ingång i sin nya bok om skrivande ”Så gör jag” (Modernista), nämligen: Välj själv! Det är en klippbok att plocka ur. Och något för Malmstens-fansen att gotta sig åt nu när hon bjuder in till sitt allra heligaste, skrivplatsen.
Hon kallar den själv för en lärobok i en lära som inte kan läras ut. Och de tvärsäkra svaren får man leta efter. ”Det finns inga regler bara undantag.”
Det hindrar inte att man kan finna ganska mycket mellan dessa pärmar som är matnyttigt, om man väljer själv.
En viktig sak som Bodil Malmsten tar upp när det gäller allt skrivande är att inte vara för kritisk när man börjar skriva. ”Jag släpper in tvivlet för tidigt i texten – gör inte det.”
Det går inte att få något flyt i skrivandet om man samtidigt ska vara sin egen kritiker. Det undermedvetna får inte en chans om tvivlet kommer in. Skriv på, se dig inte om.
Självkritiken ska vara på off under första delen i skrivprocessen, skriver Malmsten. Tvivlet och kritiken ska alltså komma sist, när man är inne i textredigeringsfasen.
”Jag tvivlar, ändrar, ändrar tillbaka, tvekar där jag borde vara tveklös. Det är fel, ändå gör jag det för att så gör jag.”
I Bodil Malmstens skrivprocess finns den ofrånkomliga ”helvetesperioden”. Det är när den ödesdigra frågan dyker upp: Vad håller jag på med? Hon har kommit en bra bit på väg och spårat ur. Hon skriver om och om. Lösningen är att gå till en tidigare version (som hon givetvis har sparat). Eller ta en skapande paus och göra något helt annat; skrivprocessen i huvudet fortsätter ändå.
Sedan handlar det om det vanliga, att ha tid för skrivande, uthållighet, att helt enkelt få det gjort.
Dessutom, skriver Bodil Malmsten, måste man ha något att komma med. Det räcker inte med att bara skriva. Vilket får mig att tänka på vad Robert McKee skriver i sin utmärkta ”Story” (återkommer till den), nämligen att det som kommer först är en talang för berättande, den litterära talangen är också väsentlig men kommer som tvåa.
Bodil Malmsten har en lite pratig stil, som om hon kom på det hon skrev just i skrivögonblicket (vilket naturligtvis inte är fallet, det är en mycket medveten stil – det är en del av hennes skriv-dna).
I bästa fall uppnår hon en behaglig samtalston med läsaren, i sämsta uppstår en slags irriterande velighet och här frestas man ibland att utbrista: säg vad du tycker människa!
Hela tiden är hon garderande, jag tror att det mest handlar om att man inte får säga att man är bra på att skriva. Antagligen en läggningsfråga också, något som jag mycket väl känner igen mig själv i.
Men jag saknar lite mer av konkreta exempel. Hon kunde tagit en sida och visat hur texten växer fram. Man behöver inte vara rädd att använda sig själv som exempel, det passar utmärkt vid skrivande för man vet exakt vad som hänt. Det vet man inte när man skriver om andras texter.
Bodil Malmsten skriver om sina förfärliga våndor med den allra första meningen i hennes mest omtyckta bok “Priset på vatten i Finistère”. Den som hon aldrig fick till (meningen alltså). Men hon citerar den inte. Här skulle det vara intressant att få ta del av ett antal versioner. (Jag återkommer till just denna mening på måndag i en skriv-blogg nära dig.)
Till sist några punkter med Malmstenska skrivråd:
- Det som står kvar ska vara ett genomtänkt val.
- Stil måste komma inifrån.
- Av det bra lär vi oss att det är möjligt. Se inte det dåliga.
- Sträva efter det enkla.
- Dramaturgi i framåtrörelsen viktig.
”Så gör jag” är alltså ingen renodlad lärobok i skrivande, den är mer än så, den handlar om skrivande, läsning, bildning och semikolon. Lite om livet också.
För bästa behållning bör man inte enbart vara intresserad av skrivande i största allmänhet, utan också av Bodil Malmsten.
Och det är det ju ganska många som är.