APROPÅ DROTTNING Silvias magsjuka i Paris, som av rapporterna att döma kan ha berott på matförgiftning, erinrar jag mig mitt första löp.
Jag var praktikant på kvällstidningen GT, hösten –76. En hård skola. Mer än en gång höjde jag på ögonbrynen inför åsynen av hur lättvindigt man handskades med journalistiken. Den var tydligen inte alltid lika seriös som jag trodde att den var när jag sökte till journalisthögskolan för att förändra världen.
Klockan 01.20.
Nattchefen: “Vi måste ha en kommentar av en prostituerad till det här!“
Den Garvade Kvällsreportern: “Jag fixar det.“
Min tanke: “Ska han sticka ner till Götabergsgatan nu? Hinner han det?“
Den Garvade Kvällsreportern satt dock lugnt kvar på sin stol, drog i ett manusblad i skrivmaskinen och började skriva: “Anneli, 23, har gått på gatan i två år…”
EN ANNAN GÅN hade Den Garvade fått tag i ett riktigt scoop. Dessvärre hade han ett annat jobb inbokat och denna gång måste han verkligen sticka iväg.
Under svår vånda lämnade han över jobbet till praktikanten. Jag fick alltså hugga tag i nyhetstipset om att en kock vid Stenungsbaden i Stenungsund insjuknat i salmonella.
Ingen större nyhet om det inte varit kopplat till kungaparet. De hade kommit till Stenungsund inför den högtidliga sjösättningen av den första svenska Americas Cup-båten.
På kvällen var det bankett med mat lagad av en salmonellasjuk kock…
Jag kunde inte få någon bekräftelse på att någon av gästerna drabbats men skrev på vad jag hade.
Nästa dag såg jag löpet, mitt allra första, som samtidigt var ytterligare en lektion i hur slipstenarna dras på en kvällstidning: “HUR SJUK ÄR SILVIA?”