VAR BÖRJAR MAN skriva en text? Från början så klart, med ingressen. Så svarar nog de flesta reportrar. Antagligen för att det är så man lärt sig.
Traditionens makt är stor, för att inte tala om allt hokus-pokus och all övervärdering av ingresser. Många tror att hela artikeln hänger på hur bra ingressen är. Tagga ner!
Som tidigare nämnts här går läsarens öga över tidningssidan i följande ordning: bild, rubrik, bildtext och ingress. Det betyder att när läsaren äntligen nått din ingress finns redan en ganska klar uppfattning om vad som kan förväntas av texten. Tanken “Det här vill jag läsa” är redan etablerad.
Det finns en del reportrar som börjar någon annanstans i texten. Det kan vara ett avsnitt man kan bra eller ett där man finner särskild skrivlust.
Textcoachen Don Fry berättar i sin bok Writing your way om en reporter som använde Från — Till –metoden. Slutet (Till) var målet som siktas in i starten (Från). Texten skrevs sedan i ordningen slut, start, mitt.
Om man är en dykare (se tidigare post) så kan man börja skriva var som helst eftersom man ändå plockar ihop bitarna vid textredigeringen.
Denna metod kan också ha den fördelen att dispositionen blir mer öppen långt fram i skrivprocessen. Börjar man traditionellt med ingress och sedan resten, blir ofta också dispositionen traditionell. Vissa avsnitt tenderar att blir fastspikade och svåra att flytta — helt enkelt för att man inte tänker tanken att texten skulle kunna se annorlunda ut. Man blir mindre benägen att göra förändringar.
Att skriva i en annan ordning kan innebära att man blir mer öppen för att ta risker med nytänkande kring disposition och dramaturgi.
Själv skriver jag ofta ingressen sist. En av fördelarna är att man då vet exakt vad man kan utlova och läsaren behöver inte bli besviken. Allt för ofta läser man texter som inte infriar vad ingressen lovade.
Jag säger inte att ingresser är ett onödigt ont. De ska naturligtvis vara vassa och välformulerade. Men det vore bra om vi plockade ner dem från den traditionstyngda piedestalen.
Tagga ner ingresshetsen och skriv i den ordning som passar dig.
Tag Archives: skrivprocessen
Är du en Planerare eller en Dykare?
NÄR JAG SKREV krönikor på GP:s nyhetsredaktion kom desken och frågade “Vilken vinkel har du?” och jag svarade ofta: “Det vet jag inte. Jag har inte börjat skriva än”.
Jag har den egenheten att jag vill skriva mig fram till en ståndpunkt. Det gladde mig när jag läste i en intervju med DN:s krönikör Lena Andersson att hon gör likadant. Vi är säkert fler.
Jag skriver ingressen sist därför att jag är en Dykare.
Den amerikanske skrivcoachen Don Fry delar in mänskligheten, eller åtminstone den delen som ägnar sig åt skrivande, i “Planners and Plungers”.
Alltså, ungefär Planerare och Dykare. De förra tänker igenom vad de ska göra och sedan gör det. De senare gör saker och tänker igenom senare.
Planerare skapar en plan och följer den. Dykare upptäcker vad de vill under arbetets gång.
Alltså, en skrivande Planerare gör först en disposition medan en Dykare kastar sig rakt in i skrivandet direkt och fixar till det i efterhand.
Man kan inte avslöja dem genom att läsa deras texter, det måste ställas frågor om deras arbetsmetoder. De kan båda skriva med samma hastighet och samma kvalitet.
Men skrivarvärlden behärskas av Planerarna, menar Fry, alltifrån svensklärarna till deskredaktörerna. Dock behöver inte Dykarna känna sig nedtryckta. Det är okej att vara en skrivande Dykare (en tredjedel av alla journalister är det påstår Fry, jag tror att vi är betydligt fler).
Planerarna verkar så ordentliga och avundsvärda (läs: vattenkammade fjäskisar). Men glädjande nog har de också sina baksidor. De är rigida, de följer även usla dispositioner. De får problem när flytet i texten pekar åt ett annat håll än den dispositionen föreskriver.
Dykaren låter intuitionen styra. Dock kan vi vara långsamma eftersom vi gärna skriver en lång förstaversion och stryker ner efteråt. För att öka tempot föreslår Don Fry följande skrivordning: skriv, korta, disponera om och revidera.
Men, som hos många Dykare, finns det även en liten Planerare inom mig. Jag gör ofta en plan över vilken ordning textens olika delar ska komma. Sedan börjar jag skriva, inte nödvändigtvis från början och planen spricker förr eller senare men jag fortsätter och till slut har jag de delar jag anser vara nödvändiga, arrangerar dem i rätt ordning och kanske skriver övergångar mellan några av dem. Sedan skriver jag ingressen.
En god blandning av planerande och intuition är kanske det bästa.
Och du, är du en Planerare eller en Dykare?
Tre tunga skrivcitat
JAG HAR TRE favoritcitat när det gäller skrivande. De hänger ihop med de tunga delarna i skrivprocessen: research, sovring och skrivande.
I: “Man är inte bättre än sitt källmaterial” (Peter Englund)
Han talar som historisk forskare men det kan gälla även för en kortare artikel. Om man inte har tagit reda på saker är det betydligt svårare att skriva bra. Han man gjort en grundlig research skriver artikeln sig själv, brukar man säga. Lite lättare blir det i alla fall. Den som ställt de rätta frågorna har också med sig bra citat hem.
II: “Prosa är arkitektur, inte heminredning” (Ernest Hemingway)
När jag ska börja skriva tittar jag i mina anteckningar och frågar mig själv: Vad har jag?
Jag identifierar de stora delarna, byggstenarna som ska bli min text.
Nästa fråga är i vilken ordning de ska komma. Vad är början? Vad är slutet? Nu är jag arkitekt, senare ska jag även jobba som heminredare med själva stilen och det där finliret med orden. Men grunden måste läggas först. Man börjar inte ett husbygge med att möblera.
Det går även att uttrycka det så här: Information, inte stil bygger en text.
Presentasken är vacker, men varför är den tom? Dålig research kan inte räddas av god stilistik. God research däremot kan fördärvas av dålig stilistik.
Det tredje citatet hänger ihop med den där heminredningen.
III: “Varje mening ska födas ur den föregående” (Olof Lagercrantz)
Han hade det där flytet som man själv skulle vilja ha. Ibland infinner det sig, ofta när man inte tänker så mycket utan bara skriver. Det gäller att ha flyt i meningarna och driv i styckena, dvs att de slutar med något som pekar framåt.
Ibland händer det att något man tänkt komma in på längre fram i texten plötsligt faller sig naturligt att haka på där man just är. Då brukar jag låta heminredaren inom mig styra över arkitekten och ändra i dispositionen.
Träning och läsning finslipar känslan för heminredningen.
Idén med de här citaten är att man inte behöver vara någon Hemingway eller Lagercrantz för att skriva bra. Det handlar om att vara en smula nyfiken på själva hantverket. Att använda sin verktygslåda och kanske lägga till ett verktyg då och då.
Reporterns krokiga väg
SKRIVPROCESSEN ÄR en bra grund när man ska tala om reporterns arbete. Steg för steg kan man analysera svårigheter och ge goda råd på vägen från axet till den goda limpan man ska servera läsaren.
Alltså: Idé / Reserach / Sovra / Skriva / Textredigera.
Först en genomtänkt idé, sedan skaffa ett gott källmaterial ur vilket mana plockar russinen som används vid skrivandet och sist gå igenom texten och se dess brister och göra den ännu bättre.
Så enkelt och bra. Men som alla vet stämmer denna process aldrig med verkligheten. Det är dessvärre betydligt mer komplicerat att vara reporter.
Idéer kan vara mer eller mindre genomtänkta och ofta är det någon annans idé man ska försöka uppbåda entusiasm inför (en viktig reportertalang är att hantera alla vilda idéer som kommer från chefer på olika nivåer, alltså ha förmågan att hålla många stollar i luften).
Och när man sätter igång sin research upptäcker man att det inte var som man tänkt. Verkligheten såg lite annorlunda ut. För det mesta var den inte lika intressant som man tänkt, i sällsynta fall var den mer intressant. Åtgärd: Tillbaka ett steg och revidera idén.
Nu sorterar man i materialet och försöker hitta en bra vinkel och ett bra upplägg. Då visar sig också luckorna. Åtgärd: Tillbaka ett steg och komplettera researchen.
Äntligen kan man börja skriva. Den plan man tänkt hålla sig till brukar som regel spricka, men texten kan faktiskt bli bättre av det. Låt flytet bestämma. Men här kan också luckor dyka upp och tvivel, sa hon verkligen en miljard, ska det inte vara en miljon? Åtgärd: Tillbaka två steg och ring ett nytt samtal.
Den oerfarne reportern tror nu att texten är klar men den behöver gås igenom en sista gång för kritisk läsning. Då händer det som väldigt ofta brukar hända under en skrivprocess, åtminstone om det handlar om nyheter, det kommer ny information, något har hänt som förändrar bilden. Åtgärd: Tillbaka! Till vilket stadium avgörs av om bilden förändrats mer eller mindre.
Så håller det på dagarna i ända. Det som på papperet ser väldigt rent och snyggt ut är i själva verket ett riktigt skitjobb, fast ofta ett väldigt intressant skitjobb.
En bra reporter är den som hela tiden har förmåga att ompröva sitt arbete och ständigt är beredd att ta ut en ny kurs. Och aldrig, aldrig hålla kvar vid en vinkel om idén inte visade sig vara så bra som man först trott.
Det senare kan vara tufft när desken redan på idéstadiet går igång och planerar bild, grafik, rensar två sidor och bokar plats på ettan och webb. När löpet redan är tryckt kan det vara svårt för en reporter att säga: “Grejen sprack!“
Därför är det viktigt att även de deskansvariga är beredda att ständigt ompröva. Och inse att skrivprocessen ibland är en ganska krokig och guppig väg att färdas på.
Den gamla värmländska visdomen gäller i hög grad för en nyhetsredaktion: “Håll rumpan styv när det svänger!”