EN GÅNG VAR jag i Borgholm för att bevaka Victoriadagen. Under eftermiddagens repetition kom Carola upp på scenen och såg allt annat än skärpt ut. Hon kom av sig, sjöng fel, visste inte var hon skulle stå. Man undrade hur detta skulle gå.
På kvällen var det något annat. Carola kom in och satte allt perfekt. Ett under av proffsighet. Hon lät sig inte ens påverkas av att en klack gick av mitt i låten.
Så fungerar en del reportrar också. De är ofokuserade i början men skärper sig när deadline närmar sig. De kan öka farten när det behövs. Och är duktiga på att parera oväntade händelser.
Sedan finns det andra som är väldigt fokuserade och kreativa när jobbet diskuteras men trögare när det ska göras.
Bra coacher studerar sina medarbetare. Alla är olika. Alla ska behandlas olika.
Här är något att tänka på som coach.
- Reportrar arbetar på olika sätt, med olika hastighet. Acceptera det. Behandla varje reporter som en självständig individ.
- Använd tiden rätt. Det finns långsamma reportrar som alltid lämnar bra texter — låt dem hållas. Ägna tiden åt de andra för att hjälpa dem att arbeta effektivare.
- Den unge reportern har ofta orealistiska förväntningar på sitt eget skrivande och tappar lätt självförtroendet. Jobba långsiktigt, förbättra en sak i taget.
- Den äldre erfarne reportern är kanske den som behöver mest hjälp. De kan vara mer osäkra än nybörjare. Ge dem motstånd, bråka med dem. Ge dem nya spännande utmaningar.
- Lär den unge, påminn den erfarne.
- Motivera inte bara kritiken, utan även det som är bra.
- Uppmuntra kompisläsning. Tjata på medarbetarna att de skall hjälpas åt, läsa varandras texter och vara frikostiga med synpunkter. Understryk att kritiken måste vara hjälpande, seriös och uppriktig. Kritisera din grannes text så som du vill att hon skall kritisera din. Uppmuntra textkritik över avdelningsgränserna.
- Tänk på att en reporter som egentligen borde sitta och skriva men i stället hämta kaffe, köper godis, tömmer sin papperslåda eller städar sitt skrivbord i själva verket arbetar — förbereder sig mentalt eller till och med skriver artikeln i huvudet. Ett sådant beteende är ganska vanligt och inget att oroa sig över.
- Försök dock att skilja detta från dåliga skrivvanor som påverkar slutresultatet. Försök att hitta reporterns styrkor och svagheter. En långsam skrivare bör komma igång med ett utkast tidigare, en som skriver grå texter bör arbeta med att få ner lite mer detaljer i anteckningsblocket, en snabbskrivare bör läras att redigera sin egen text.
- Uppmuntra nytänkande och dem som vågar ta ut svängarna. En bra reporter tar chanser ibland. Men säg stopp när de exploaterar en idé ett varv för mycket.
- Var uppmärksam på skrivtrötthet. Låt reportrar byta jobb en tid eller vara med i skrivprojekt över avdelningsgränserna. Skapa små tillfälliga team med gemensam uppgift.
- En reporter som kört fast: fråga var i processen som det körde ihop sig. Gå tillbaka och se om det är något i arbetsmetoden som orsakat stoppet.
- Att översätta tankar till skrift är ingen envägsprocess. Det händer något när vi börjar skriva. Vi måste hela tiden vara beredda på att göra omvärderingar. Varje moment i skrivprocessen får återverkningar på något redan skrivet eller på det som kommer att skrivas.
Långcoaching/mentorskap syftar till att skapa en positiv relation med reportern som skall hjälpa båda att växa med uppgiften. Det är inte dagens texter som står på dagordningen utan de som kommer att skrivas om en månad, om ett år.
Läs också om coach-fixare.